+
Århus en del av Nordens supershuvudstad? Ja, kanske i framtiden, skriver Sverrir Thór. Foto: Mostphotos / Fastighetsnytt
  • Sverrir Thór: “Är Norden redo för en megalopolis?”

    PUBLICERAD 2019-12-06 AV sverrirthor
    UPPDATERAD: 2019-12-06 14:58

    Glöm Stockholm, Oslo och Köpenhamn. I framtiden kanske vi snackar en enda megastad: Nordens megalopolis. Sverrir Thór berättar varför tanken är rimligare än du först tror.

    Textstorlek

    Dela med andra

    I sitt inledningsanförande på Business Arena Uppsala förra veckan satte amerikanske stadsplaneraren Christopher Choa Uppsala (och Stockholmsregionen som helhet) i ett större sammanhang. Närmare bestämt i sammanhanget megastäder. Definitionerna av megastäder går lite isär; enligt en definition tar man det utökade storstadsområdet kring en stad som omfattar mer än 10 miljoner invånare, medan en annan (den som Choa använde sig av) är ett pärlband av städer som man kan ta sig emellan inom cirka en timme. Ett annat namn för sådana städer är megalopolis.

    London-Randstad-Rhein-Ruhr

    Går man på den förstnämnda definitionen skulle London med omnejd utgöra en megastad på cirka 14 miljoner invånare medan megalopolisen London-Randstad-Rhein-Ruhr skulle ha ungefär 70 miljoner invånare. Det är i dessa sammanhang som städer som Stockholm och Uppsala verkar och konkurrerar vilket gör att man för att vara konkurrenskraftig behöver hitta de kvaliteter som gör att man blir ett starkt alternativ till megastäderna, resonerade Choa. Hans anförande fick mig dock att leka med ett litet tankeexperiment.

    Läs även: Experten: Uppsala har unika kvaliteter i en global konkurrens

    Ponera att man skulle definiera Norden som en megalopolis. En kedja av städer som kan samverka för att skapa en effektiv och konkurrenskraftig enhet i en värld där samverkan städer emellan blir allt viktigare och megastäderna ofta är transnationella. En nordisk megalopolis som (i alla fall mentalt) skulle koppla ihop Stockholm med de övriga nordiska huvudstäderna och nordiska storstäder som Göteborg, Malmö och Århus i Danmark.

    Det kan verka absurt men samtidigt en kittlande och rentav utmanande tanke.

    Att flyga mellan London och Düsseldorf, som ligger i hjärtat av Rhein-Ruhr, tar cirka 90 minuter. Språkbarriären mellan engelska, holländska och tyska är överkomlig. Det finns ett hav emellan London och Amsterdam som också är överkomligt. Det tar 60 minuter att flyga mellan Stockholm och Helsingfors och det finns ett hav emellan. Språkbarriären är inte oöverkomlig. Det tar en timme att flyga från Stockholm till Köpenhamn och kortare tid till Oslo och inom en timme finns även Göteborg, Malmö, Tammerfors och Århus. Språkbarriären mellan de västskandinaviska språken är inte oöverkomlig och inte heller haven.

    Kräver storsatsning på mobilitet

    Visst finns det utmaningar i form av skog och avstånd samt regelverk som behöver samordnas och så vidare men jag får dock känslan ett det största hindret ligger i våra mindset. Städerna behöver nämligen inte växa ihop fysiskt, det räcker långt om de kan växa ihop mentalt. Ett av dagens buzzwords i samhällsbyggnadsbranschen är mobilitet och på den fronten kommer vi att behöva jobba stenhårt för att bygga en nordisk megastad. Elflyg och (vågar jag säga det) höghastighetståg som krymper restiden mellan städerna är av största vikt för att öka mobiliteten mellan de nordiska städerna. Vem vet, kanske en hyperloop skulle kunna vara en del av framtidens megastad. Samtidigt kommer det att krävas en hel del investeringar i fastigheter och sannolikt ett nytt tänk även där.

    I en värld där det regionala tänket blir allt viktigare och städerna får en allt större roll så borde inte idén om den nordiska megastaden vara alltför avlägsen. I Norden har vi samarbetat ganska intimt i över 50 år och det kanske är dags att intensifiera det samarbetet ytterligare ett snäpp. Det kräver stora investeringar och en tankeomställning men vem vet, om 100 år man kanske snackar om megastaden Norden.

    Sverrir Thór

    1 kommentarer

    1. Filip 2019-12-07

      Haha, släpp flaskan. Skulle man ha en rad olika städer som samverkade som en stor stad? Vad händer med alla andra städer mellan dessa som måste involveras när beslut ska fattas kring transport mellan städerna? Varför inte löpa linan ut och kalla hela jordklotet för en stad?

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived