• Mikael Anjou: “Vi följer 20 år gamla normtider”

    PUBLICERAD 2019-11-11 AV Teresa Ahola
    UPPDATERAD: 2019-11-12 12:30

    Mikael Anjou, tidigare vice koncernchef på Einar Mattsson, är numera en flitig debattör om den ineffektiva byggbranschen. “Bristande konkurrens håller inte som ett svar längre. Branschen har ett bekymmer med strukturer”, säger han till Fastighetsnytt. 

    Textstorlek

    Dela med andra

    På fredagen närvarade Mikael Anjou på Fores, Centerpartiets tankesmedjas, seminarium för att prata om den bristande produktivitetsutvecklingen inom byggsektorn.  

    – Produktiviteten ligger på plus minus noll och är i värsta fall minskande, vilket kräver mer energi, resurser och material. Byggpriserna har ökat med 2 procent, utöver KPI, de senaste tjugo åren, säger han.

    Men trots högre priser finns det brister i kvaliteten. Boverket beräknar att andelen kostnader för att åtgärda fel ligger på hela 20 procent av den totala byggkostnaden, vilket kostar bostadssektorn ungefär 100 miljarder kronor per år, fortsätter Anjou.

    – Det är lika mycket pengar som det läggs på försvaret, polisen, rättsväsendet och lite till, för att förstå storleksklassen. En annan spännande siffra är att bara runt 20 procent av en hantverkarens arbete är vad kunden betalar för. Runt en tredjedel är slöserier, säger han.

    Tre skäl som bromsar

    Trots att siffror sällan speglar hela verkligheten så finns det enligt honom tre skäl för att tro på dessa siffror. Det första är att normtiderna fortfarande bygger på en tidslista som förhandlades fram mellan Byggnads och Sveriges Byggindustrier 1999. 

    – Vi följer över 20 år gamla normtider som bestämmer hur lång tid det ska ta att bygga en grund, väggar och så vidare. Om vi har samma tider som då så är det högst rimligt att tro att vi inte har haft någon produktivitetsutveckling alls.

    Han har svårt att tro att någon annan bransch skulle acceptera så gamla normtider. 

    Läs även: Hans Lind: Sluta bygg om priserna inte sänks 

    För det andra så har det inte skett några radikala förändringar i byggbranschen på tjugo år. 

    – Visst, det har kommit en del digitala hjälpmedel, men arbetsplatsorganisationer, metoder och byggsystem ser i stort sett likadana ut, samt relationen till underentreprenörer. 

    Vad beror det på? 

    – Det konventionella svaret är bristande konkurrens, men det håller inte som svar längre. Branschen har ett större bekymmer och det handlar inte om att människor inte vill göra ett bra jobb, utan på att man drunknar i strukturer.

    Stelbenta avtal, offentliga regelverk och gamla branschstandarder cementerar problemet som politiker, branschorganisationen och bolagen behöver lösa tillsammans. 

    – Bolagen behöver ifrågasätta branschstandarderna och göra något annorlunda för att det ska ske en förändring. Oavsett om det handlar om upphandlingssjuka och beställarens ansvar för produkten eller något annat. Våga tänka nytt. 

    De länder som har haft en ökning i byggproduktiviteten har gjort just detta, enligt Anjou. De har ifrågasatt de strukturer som har varit hämmande för produktiviteten.

    Det behövs även en mer aktiv roll för byggherren anser han.

    – Byggherren har redan i dag en väldigt stor roll i dag, men i ovidkommande saker och är exempelvis byggarbetsmiljösamordnare. Varför? Det borde entreprenören vara, säger Mikael Anjou.

    Enligt Mikael Anjou måste byggherren snarare ta makten över produkten, driva utvecklingen mot ett mer industrialiserat byggande, sätta standards, funktionskrav och produktbeskrivningar, skapa ett eget strukturkapital, skaffa sig kontroll över entreprenörskedjan, utmana strukturer som hyressättning, byggregler och markanvisningsprocesser, främja digitalisering och ifrågasätta LOU exempelvis när det gäller lägsta anbudspris som kriterium.

    Strukturella och kulturella bromsklossar enligt Anjou

    • Institutionella ramverk: PBL, kommunala krav, markanvisningsprocesser, Boverkets byggregler, hyreslagstiftningen och lagen om offentlig upphandling.
    • Branschstandards: Entreprenadjuridik, långa entreprenadkedjor, upphandlingssjuka och branschföreskrifter.
    • Nationella och regionala delmarknader med bristande konkurrens: Material, grossister och vissa underentreprenörer
    • Kollektivavtalet för hantverkare: Kollektiv lön, gemensamhetsackord och skråväsende

    Källa: Boken “Den ineffektiva byggbranschen” av Mikael Anjou

    Teresa Ahola

    1 kommentarer

    1. Ulf Johannisson 2019-11-12

      Anjou slår åt alla håll. Bra start! Nästa steg måste vara att klarlägga storleken på varje faktors kostnadssänkningspotential och å andra sidan dess positiva bidrag till kvalitet och samhällsekonomiska värden. Sedan kan man prioritera de faktorer som har störst förbättringspotential. Det ska inte behövas flerårsutredningar för att komma dit.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived