+
Mona Kjellberg, senior konsult på Juni Strategi.
  • Krönika: Vem är egentligen den urbana småbarnsfamiljen?

    PUBLICERAD 2019-11-13 AV Andreas Jennische
    UPPDATERAD: 2019-11-12 15:23

    Borde vi prata om “den trötta föräldern som är hemma med kräksjuka barn” i stället för “den urbana aktiva småbarnsfamiljen”? frågar sig vår krönikör Monika Kjellberg.

    Textstorlek

    Dela med andra

    Ibland slår det mig, någonstans djupt i magtrakten, att det är ju mina barns uppväxt som sker i mitt hem. Det är en storslagen tanke för en 70-talist som känner att hon aldrig blir helt vuxen.
    När jag jobbar med visionsarbeten eller utveckling av nya stadsdelar kan liknande tankar dyka upp. Vi pratar om ”den aktiva, urbana småbarnsfamiljen” – borde vi kanska prata om ”den trötta föräldern som är hemma med kräksjuka barn” i stället? Det skulle kanske inte vara lika lockande, men det är en svindlande tanke att de platser vi utveckla kommer att utgöra spelplatsen för så många människors vardag. I vardag, lust och i livets dalar.

    Jag växte upp i Jokkmokk/Luleå med Stockholmsföräldrar. Mina föräldrar tyckte det var spännande; en avgränsad passus på 20 år i deras Stockholmsliv. Mina vänner hade alla bott i Lappland eller Norrbotten i generationer. Själv visste jag aldrig riktigt var jag hörde hemma, och nu har jag ju hamnat i Stockholm jämte min släkt.

    Utmaningen med att utveckla platser är att hitta det som är gemensamt för många, hitta en inriktning och miljö som passar många barndomar – ett hem. Egentligen borde det ju inte vara så svårt, vi människor har ju bott någonstans ganska så länge. Ändå är det ett hårt arbete att ta fram en platsidentitet som håller, över tid och generationer.

    Fastighetsbranschen formar framtiden

    I en paradoxal tid, när många har svårt att ens komma in på bostadsmarknaden samtidigt som
en del byggherrar kämpar med mer eller mind-
re stillastående säljtakter, kan denna fråga lätt glömmas bort. Glappet mellan köpare och säljare blir stort och priset är i fokus. Samtidigt hänger frågorna så väl samman. Kan man utveckla platser och bostäder som ger liv, lust och glädje kan också betalningsviljan (och säljtakten) hänga med. Nu när ensamheten, den ofrivilliga alltså, är i fokus genom bland annat Ensamhetsrevolutionen och Business Arenas program blir det än tydligare hur fastighetsägare faktiskt kan påverka människors välmående och därmed upplevelsen av grannskapet. Fastighetsbranschen formar helt enkelt barndomar och framtidens generationer!

    De barn som i dag växer upp i våra många nya stadsdelar runt om i Sverige kommer att präglas av hur deras närområde och bostäder utformas – en resa 25 år fram i tiden skulle därför komma väl till pass för att se hur vi lyckas med modig arkitektur, inspirerande grannskap och tillsammansskapet. På vägen dit fortsätter jag med vab, föräldramöten och spontana fotbollsmatcher samtidigt som jag arbetar i våra framtida stadsdelar med mötesplatser, mobilitet och inte minst digitaliseringen.

    Mona Kjellberg, grundare och analytiker på Juni Strategi och analys

    2 kommentarer

    1. Cecilia Gardner Larsson 2019-11-13

      Bra att fastighetsbranschen börjar se människor och den verklighet man bygger samhället för! I mina ögon har branschen en väldigt viktig insikt kvar – insikten om att vi tillsammans med politiken måste klara av att bygga både bättre, fler och samtidigt billigare bostäder. Den viktigaste ingrediensen i en barndom – både för barn och föräldrar är nämligen tid tillsammans. Då måste det gå att lägga mindre pengar på att bo och välja att jobba mindre under en period för att få mer tid med familjen tex. Man måste också kunna bo i en storstad som Stockholm även som ensamstående polis eller sjuksköterska och man måste kunna både flytta ihop men också skilja sig. Det är branschens ansvar och viktigaste utmaning att lösa!

      Reply

    2. Fredrik K 2019-11-13

      Jag finner nyckeln i din krönika på rad tre från slutet – spontana fotbollsmatcher. Den urbana utvecklare som lyckas skapa platser för spontanitet, för alla generationer – var för sig eller tillsammans, har lyckats.
      Det spontana ger ofta en känsla av otvunget umgänge och bygger på intresse, glädje och samhörighet kring en gemensam företeelse.

      Lycka till med det spontana!

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived