+
Annika Arnström är kritisk till Skatteverket. Foto: Mostphotos / Privat
  • Annika Arnström: “Skatteverket sätter domstolshierarkin ur spel”

    PUBLICERAD 2019-11-28 AV Andreas Jennische
    UPPDATERAD: 2019-11-29 08:40

    “Viljan att göra rätt för sig” framhålls i Skatteverkets verksamhetsbeskrivning. Men skattejuristen Annika Arnström undrar hur det egentligen står till med myndighetens vilja att göra rätt för sig själv.

    Textstorlek

    Dela med andra

    Med 30 års processerfarenhet i domstol med Skatteverket som motpart är det dock uppenbart för mig att Skatteverkets vilja att göra rätt för sig de senaste åren kan ifrågasättas. Att göra rätt för sig bör i Skatteverkets verksamhet innefatta grundläggande krav på saklighet, opartiskhet och rättvisa. Vidare bör ett grundläggande kriterium, för att denna opartiskhet och saklighet inte ska kunna ifrågasättas, vara att Skatteverkets beslutsfattande har rättsligt stöd.

    Ett talande exempel på hur Skatteverkets agerande innebär ett frångående av de mest grundläggande principerna är att Skatteverket numera endast anser sig vara bundna av överrättspraxis från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) och inte av annan överrättspraxis från kammarrätterna. Detta gäller förstås inte om Skatteverket vunnit bifall utan endast om den skattskyldige förlorat.

    Skatteverket tillmäter inte längre kammarrätterna överrättsstatus

    Sakfrågan, som också är upprinnelsen till denna artikel, är en fastighetstaxeringsfråga som har avgjorts av Kammarrätten i Stockholm. Skatteverket förlorade, ansökte om prövningstillstånd men fick nej i HFD. När skattskyldiga fastighetsägare åberopar denna kammarrättsdom anser Skatteverket inte att de behöver följa densamma. Skatteverket uttrycker, förutom att det inte finns någon överrättspraxis eftersom HFD inte meddelat prövningstillstånd, att de ”inte delar kammarrättens bedömning”. Resultatet blir att andra fastighetsägare som åberopar denna dom inte får samma beskattning som det bolag som var vinnande part i nämnda mål. Skatteverket välkomnar istället en prövning av HFD.

    När jag påtalar att Skatteverket redan ansökt om prövningstillstånd i denna fråga men fått nej, får jag inget svar på hur denna prövning alternativt skulle gå till. Skatteverket vidhåller således sin uppfattning och fattar beslut utan att ta hänsyn till att Skatteverket förlorat i kammarrätten. Skälet till att Skatteverket inte anser sig behöva följa kammarrättspraxis är att HFD inte meddelat prövningstillstånd. Så länge HFD inte prövat frågan anser Skatteverkets rättsavdelning att om ”det inte finns något prejudicerande avgörande från HFD kan några klara slutsatser inte dras”. Vi som är i branschen känner till att HFD meddelar prövningstillstånd i 2-3 % av alla fall. Detta gör att kammarrätten i praktiken är sista instans. Föreställ er hur många kammarrättsdomar Skatteverket har möjlighet att ignorera med denna hållning och argumentationsteknik.

    Förödande bedömning

    Det finns andra exempel på där en skattskyldig fastighetsägare vunnit i kammarrätten men där Skatteverket för samma bolag, beslutat i strid med domen i samma fråga för samma fastighet. Detta leder naturligtvis till att detta bolag måste tröska sin fråga igenom samma rättsinstanser igen och till slut kommer bolaget att erhålla en ny dom med samma innehåll. Processekonomiskt är detta förödande för de skattskyldiga. Skattskyldiga har inte i närheten av de resurser Skatteverket har tillgång till för att driva processer. Det processekonomiska styrkeförhållandet mellan Skatteverket och de skattskyldiga är ytterst ojämlikt vilket ställer höga krav på Skatteverkets myndighetsutövning. Trots en hyggligt färsk dom från HFD, som bekräftar att skattskyldiga skall få rimlig ersättning för sina kostnader, vitsordar Skatteverket, om något, endast en bråkdel av den skattskyldiges kostnader som rimliga. Denna hållning är lätt för Skatteverket att ha, som befinner sig i en skattefinansierad miljö, och som aldrig behöver tänka på hur mycket tid de lägger ned i varje ärende. Vi som uppträder som ombud försöker lägga ned tillräckligt mycket tid för att kunna göra ett så bra arbete som möjligt. Detta kostar. Jag har själv i de fall skattskyldiga inte haft ekonomisk, eller annan, förmåga att driva mål, drivit dessa pro bono och vunnit. Att vi ens skall behöva driva mål pro bono är upprörande. Inte för att vi inte får något betalt utan för att det behövs. Det hade varit bättre om Skatteverket hade gjort rätt från början.
    Skatteverkets inställning till befintlig kammarrättspraxis kan inte accepteras. För säkerhets skull har jag kontaktat Skatteverkets rättsavdelning och bett Skatteverket att rätta mig om jag förstått dem fel. Det hade jag inte.

    Skatteverket bortser från faktiska förhållanden

    En annan fråga som Skatteverket gärna driver är frågan om värdefaktor årshyra, också det en fastighetstaxeringsfråga. Fastighetstaxering är schablonmässig till sin natur och det fastighetsägare oftast endast skall deklarera är den hyra fastighetsägaren uppburit för ett visst år. Hyran är framförhandlad mellan två parter utan intressegemenskap med olika ekonomiska intressen – en vill sannolikt inte betala högre hyra än nödvändigt och den andra parten vill få så bra betalt som möjligt. Efter en hyresförhandling löser sig detta ”motsatsförhållande” och resulterar i en hyresnivå som båda parter är nöjda med och hyresavtal tecknas.
    Den hyra som deklareras är, förenklat, det som påverkar byggnadens taxeringsvärde mest. Detta gör att det är viktigt att deklarera rätt hyra, dvs den mellan två oberoende parter överenskomna.

    Magstarka påståenden

    Det Skatteverket har börjat göra är att underkänna den framförhandlade hyran med motivet att den är för låg. Skatteverket anser således att fastighetsägaren kunde förhandlat på ett bättre sätt och Skatteverket anser också att hyresgästen hade kunnat betala en högre hyra. Det är mycket magstarkt av Skatteverket att låta denna uppfattning styra hur högt taxeringsvärde som skall åsättas. Skatteverket ger genom detta förfarande uttryck för att Skatteverket anser sig bättre på att bedöma marknadsförutsättningarna än vad fastighetschefer, till yrket kommersiella hyresförhandlare och andra med mångårig erfarenhet av hyresförhandling, är. Detta blir särskilt tydligt vid muntliga förhandlingar där vi hör representanter från båda sidor. Det hjälper inte att fastighetsägaren säger att utgångspunkten vid hyresförhandlingen varit att erhålla en så hög hyresnivå som möjligt och att denna framförhandlade hyresnivå är denna högsta nivån som kunde erhållas. Inte heller att hyresgästen säger att de inte hade kunnat betala 100 kr ytterligare i årshyra utan att de sträckte sig så långt som det bara var möjligt. Skatteverket anser ändå att hyran är för låg och således att grundläggande marknadsmekanismer inte fungerar på den aktuella hyresmarknaden. Detta är svårsmält även för de mest rutinerade företrädarna för det innebär också att Skatteverket menar att framför allt fastighetsägarna inte gjort sitt jobb.
    Skatteverkets uppfattning präglas alltid av en tydlig fiskal agenda då denna alltid leder till ett högre taxeringsvärde och en högre fastighetskatt jämfört med om den verkliga, avtalade hyran legat till grund för taxering. Konsekvensen blir faktiskt att fastighetsägare kommer att betala skatt (fastighetsskatt) på en intäkt (hyra) som de aldrig kommer att få ta del av. Min uppfattning är att den grundlagsskyddade legalitetsprincipen, principen ”ingen skatt utan lag”, allvarligt åsidosätts av Skatteverket.

    Delseger i Stockholm

    Kammarrätten i Stockholm har helt nyligen underkänt Skatteverkets beslut när det gäller frågan om marknadsmässigt framförhandlade hyror. Detta är en delseger. Detta förutsätter dock att Skatteverket beaktar kammarrättspraxis.
    Det är anmärkningsvärt att Skatteverkets rättsavdelning så tydligt uttrycker att de bortser från överrättspraxis från kammarrätterna. Vi som är verksamma upplever detta som en arrogans inför domstolar. Hur är det ens möjligt att helt bortse från denna överrättspraxis? Vid ovan nämnda kontakt med Skatteverkets rättsavdelning, framgick även att Skatteverket anser att deras egna råd och föreskrifter har högre dignitet än en kammarrättsdom. Skatteverket agerar som om de, i egenskap av sitt uppdrag, har tolkningsföreträde.

    Grundlagsfästa principer

    Min uppfattning är att Skatteverket har gått för långt. Det Skatteverket inte verkar ha tänkt på är att Skatteverket faktiskt bortser från grundlagsfästa principer. Skatteverket har inte heller tänkt på hur märkligt och fel det kan uppfattas när verket inte följer överrättspraxis. Skatteverket verkar inte heller ha tänkt på att förtroendet för Skatteverket kan skadas. Vad detta kan leda till på lång sikt vet vi inte men viljan att göra rätt för sig kanske minskar i takt med att Skatteverket inte respekterar vare sig lagstiftning, praxis eller skattskyldiga.

    Skatteverkets vision – ”Ett samhälle där alla vill göra rätt för sig” – bör rimligtvis gälla även Skatteverket.

    Annika Arnström, Skattejurist, AXI Property Tax

    3 kommentarer

    1. Johanna W och Björn N 2019-12-04

      Som aktiva i samma bransch så kan vi inte annat än att hålla med. Vi ser samma tendenser från Skatteverket i både fastighetstaxerings- och momsfrågor, där Skatteverket enbart använder kammarrättsdomar där de själva vunnit framgång som prejudikat och bortser från övrig praxis. Dessa tendenser är tydliga både vid handläggning på myndighetsnivå och vid processföring.

      Objektiviteten tycks tydligt vara på nedgång för Skatteverket vilket är mycket oroväckande.

      Reply

    2. Mårten Rönström 2019-11-29

      Oerhört intressant, belysande och samtidigt skrämmande analys av skatteverkets förhållningssätt till lagstiftning och verkligheten utanför skatteverkets väggar. Jag känner så väl igen vad som beskrivits artikeln från min yrkesverksamma tid i fastighetsbranschen

      Reply

    3. JP 2019-11-29

      Som fastighetsvärderare har jag märkt att fastighetstaxeringen i vissa områden vida överstiger de faktiskt sålda objekten inom marknaden. Vid kontakt med skatteverket fick jag inget bra svar på denna kontrast. Denna artikel verkar dock ge en förklaring på den saken.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived