+
Foto: Elias Ljungberg
  • Vem bär ansvaret för den utbredda ensamheten?

    PUBLICERAD 2019-09-26 AV Andreas Jennische
    UPPDATERAD: 2019-09-26 08:36

    En ny rapport visar att nära var tredje tillfrågad upplever ofrivillig ensamhet – och lider av det. Men vem ska egentligen ta ansvar för att lösa problemet? När ämnet diskuterades på Business Arena nyligen presenterades helt olika lösningar.

    Textstorlek

    Dela med andra

    Vem har ansvar för ensamheten? Det är en tanke som på en och samma gång är paradoxal och självklar. I en stor stad är det många som känner sig ensamma. Paradoxal eftersom det vimlar av folk i storstaden. Självklar eftersom det infinner sig en känsla av anonymitet när man har många främmande människor omkring sig. Kommer man traskande på högfjället med ryggsäck på ryggen med öde vidder flera mil åt alla håll hälsar man alltid på en främling. Det gör man inte på tunnelbanan klockan åtta på morgonen i Stockholm.

    Teknikkonsultföretaget WSP har gjort en studie av ofrivillig ensamhet i städer och konstaterade att 59 procent av de tillfrågade ibland eller ofta känner sig ensamma. En så stor andel som 29 procent upplever den ofrivilliga ensamheten som ett problem. Siffran för upplevd ensamhet på landsbygden är 47 procent. Relativt ofta hör man uttryck som att vi svenskar är “världens ensammaste folk”. Andelen singelhushåll i Sverige ligger i EU-topp enligt Eurostat. Lina Kumlin, som är senior planeringsarkitekt och ligger bakom WSP:s studie, berättar att de som bor i flerbostadshus är de som upplever sig som allra ensammast.

    – Det behövs ett större utbud av boendeformer med utrymme för gemenskap, säger Lina Kumlin när ämnet diskuteras på Business Arena i förra veckan.

    Dagens Nyheters tidigare ledarskribent Hanne Kjöller är av en annan åsikt. Hon förnekar inte att det förekommer ensamhet i storstaden, däremot anser hon inte att det är en fråga som politiker eller samhällsplanerare ska lösa.

    – Man måste ta personligt ansvar för ensamheten. För att bryta den måste man som individ våga ta risker och sträcka ut en hand. Vänskap har ett pris och kan vara jobbig, det är enklare att ligga hemma i soffan och kolla tv-serier, säger Hanne Kjöller.

    I sin ensamhetsrapport anger WSP olika stadskvaliteter som kan göra det mer inbjudande att vistas i det offentliga rummet. God belysning, att det är rent och snyggt, parker och grönytor, att det finns ett
    stort utbud av kollektivtrafik samt trygga och säkra promenadstråk. Olle Carlsson, kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm, möter många ensamma människor i sitt arbete. Han noterar att kyrkan inte nämns som mötesplats i rapporten.

    – Kyrkan är en naturlig plats för social infrastruktur, dessutom rör det sig om vackra fastigheter i ypperliga lägen i städerna, säger Olle Carlsson.

    Daniel Bergstrand

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived