+
Medan marken sjunker och havsnivån tränger sig uppåt kämpar Rotterdams stadsplanerare för stadens framtid. Foto: Daan Kloeg
  • Så tacklar sjunkande Rotterdam klimatförändringarna

    PUBLICERAD 2019-09-17 AV Andreas Jennische
    UPPDATERAD: 2019-09-17 10:57

    REPORTAGE. För Rotterdam har kampen mot vattnet varit en realitet sedan staden grundades på 1200-talet. Innanför vallarna ligger större delen av staden under havsytan.

    Textstorlek

    Dela med andra

    TAGGAR

    Artikeln publicerades även i Fastighetsnytt nummer 4, 2019 som finns ute nu.

    “Det är inte frågan om det händer, utan när.” Domedagscitatet är förmodligen slitet om man går igenom Hollywoods katastroffilmer genom åren. När Emiel Arends levererar det handlar det mer om ett torrt konstaterande, som senior stadsplanerare i Rotterdam är vattenfrågan ett av hans huvudansvar. Han nämner exempelvis de kostsamma skyfallen som dränkte Köpenhamn 2011 och Berlin 2017. Än så länge har Rotterdam klarat sig.

    – Förhoppningsvis dröjer det 10–15 år innan vi ser regn som dessa, så att vi är redo för dem. Men risken är också att Rotterdam träffas av något liknande redan vid nästa storm, det är lite som rysk roulett, säger Emiel Arends.

    Brådskande dokument

    Det är också därför man i staden tagit fram vad man kallar ett ”brådskande” dokument med åtgärder som måste genomföras. Kunskapen är stor kring arbetet med vattenfrågor, men klimatförändringarna har också inneburit att spelplanen förändrats.

    – Om det här är status quo kan vi klara det, men så kommer det inte att vara. Extremerna kommer att bli större, fler torrperioder och fler översvämningar. Vad vi heller inte förutsåg när staden grundades 1270 var att havet skulle stiga en meter på 100 år, säger Emiel Arends.

    Havsnivån kommer att fortsätta stiga och vattnet från floderna fortsätta flöda, och man kan bara bygga så många slussar, så i det långa perspektivet är det ett svårt slag att vinna, menar Emiel Arends. Som om inte det vore nog skapar också torrperioderna andra utmaningar, som sättningar i marken. Förra årets torka innebar att man fick importera vatten från hela landet för att hålla grundvattennivån uppe.

    – Vi behöver mer kunskap kring sättningar till följd av extrahering av grundvatten. Den enda stad som lyckats är Tokyo, men de har lagt enorma pengar på vattenförvaring och andra åtgärder. Vi har problem, men andra har det värre – ta Jakarta som sjunker 10–12 centimeter om året. Men torka och hetta ökar, här hjälper till exempel gröna tak väldigt mycket. Vi behöver också strategiskt placera svala platser i varma delar av staden, säger Emiel Arends.

    Stort hydrauliskt system

    Stadens maskineri kring tillförsel och utpumpning av vatten kan liknas vid ett stort hydrauliskt system. Men med städernas tillväxt växer också problemen, framför allt lyfter Emiel Arends industrialiseringens tidevarv, där inte minst ångmaskinens tillkomst sågs som lösningen på allt. Nu kunde man tämja vattnet, så tidigare lärdomar fick stå åt sidan.

    – Den modernistiska rörelsen hade fyra teman för att bygga stad, och vatten var inte ett av dem. Ett avlopp och så en pump på varje sida så kunde du bygga vad du ville, och det är nu i dessa områden vi har de största problemen. Här finns inga kanaler och sjöar, utan det byggdes för bilen, med mycket hårda ytor som följd som hindrar vattnet från att tränga igenom. Man räknade inte med klimatförändringar. Nu växer städerna snabbt samtidigt som vi har extremare väder. Så trots att vi har en vattenmyndighet med anor från 1300-talet som jobbar med detta så har vi problem, säger Emiel Arends.

    Rotterdam ligger till stora delar under havsytan redan i dag.

    Arbetet pågår dock dagligen med byte av avloppssystem och höjning av de gator som påverkats av sättningarna, 40 kilometer om året till en kostnad av 75 miljoner euro. Pengarna kommer till största delen via skatter som är dedikerade för det specifika ändamålet. Men som kommun är det svårt att göra allt, och fler behöver engagera sig. Men man kan bara arbeta direkt med de 40 procent som är i kommunal ägo, de övriga, privata 60 procenten måste vinnas över.

    – Medvetenheten ökar, torkan förra året hjälpte, och kanske en stor regnskur också skulle hjälpa. Du kan visa hur många bilder du vill från Köpenhamn eller Berlin, men har det inte hänt i Rotterdam så är det svårt att övertyga folk, säger Emiel Arends.

    Marken sjunker lite för varje år

    Det dilemma man står inför är att marken sjunker lite varje år. Framför ytterdörren är det kommunens ansvarsområde, där byter man avloppssystem och höjer gatan så att den är i nivå med husen. Men bakgården är inte publik, så när det regnar söker sig vattnet till den lägsta punkten, vilket är på bakgården om inte ägaren genomfört några åtgärder. Men alla har inte klimatfrågan överst på agendan, menar Emiel Arends. Till sin hjälp har kommunen externa intressenter som är experter på frågor inom klimatförändring. De fungerar som medlare mellan invånare, kommun och andra intressenter i frågor om anpassning till klimat vid nya projekt. Vattenstyrelsen och kommunen har även subventioner på plats till dem som är villiga att lyfta sin bakgård.

    – Om du tar 50 procent av kostnaden finns viljan, annars inte. Men då gäller det att ha personer i form av våra intressenter som gör folk medvetna om problemet. Det är viktigt att de som leder detta inte är från regeringen, utan medlare som kan förklara stadens hållning i klimatfrågan och vad du kan göra som lokal husägare. Och vi gör det hellre så här än att tvinga via lagstiftning, för då kommer folk alltid att försöka ta sig ur på olika sätt. Om de i stället står bakom och backar upp förändringen så är det långsiktigt bättre än att tvinga, säger Emiel Arends.

    Subventioner innebär skillnad

    Man kan tycka att det är en enkel ekvation, att satsa pengar nu så sparar man in på de kostnader som uppkommer i form av skador på egendom. Men Emiel Arends påpekar att alla inte har pengar nu, så att bidra i form av subventioner innebär en stor skillnad. Som räkneexempel menar han att det kostar mer än dubbelt så mycket att åtgärda de kommunala ytorna som står för 40 procent av det berörda beståndet medan subventionerna går till de som står för 60 procent.

    Emiel Arends berättar om några av de lösningar Rotterdam använder i stadsbygget. Här en basketbollplan som också kan fungera som vattenförvaring. Foto: Mattias Fröjd

    – Så vi sparar pengar men gör mer. Men vi måste ha en rörelse så folk vet att det finns subventioner till att lyfta trädgårdar eller anlägga gröna tak, säger Emiel Arends.

    Ska kartan ritas om?

    För Rotterdams del handlar det om att hålla jämna steg med de nya utmaningar som följer av ett förändrat klimat. Frågan är vad det kommer att innebära i ett längre perspektiv. Emiel Arends berättar att en person från Singapore ställde frågan om när man kommer att ge upp den västra delen av Holland. Då handlar det framför allt om kvalitet på och mängden av vatten som påverkar lantbruket på ett negativt sätt. Det är inte aktuellt de närmaste åren, men blickar man fram 200 år så kan det vara en mycket intressant fråga, säger Emiel Arends.

    – För första gången någonsin såg jag en nyhetstidning där man ifrågasatte varför man har får och kor i västra delen av Holland om man vet att de inte klarar vattnet, varför insistera på att odla vissa grödor om man vet att vattnet är dåligt? Det kanske inte var på 100 procent allvar denna gång, men det handlar om att tänka om kring markanvändning på grund av klimatförändringarna.

    Mattias Fröjd

    1 kommentarer

    1. Natasha 2019-09-19

      Hej, Behöver du ett brådskande lån? vänligen kontakta: phillip_woolridge@yahoo.com om du behöver någon typ av lån med en mycket låg ränta

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived