+
Beira i Moçambique är en stad utan tak. Innerstaden klarade sig från de värsta översvämningarna, men drabbades hårt av vindstyrkorna på drygt , ledare för partiet MDM, vid sitt högkvarter i Beira. 50 meter per sekund. Till höger borgmästare Daviz Simango. Foto: Matilda Lamm
  • Cyklonen slog ut allt – så byggs staden upp igen

    PUBLICERAD 2019-08-14 AV Andreas Jennische
    UPPDATERAD: 2019-08-15 16:12

    Den 14 mars slog en cyklon till mot staden Beira vid Moçambiques kust. Nu väntar återuppbyggnaden av staden och de drabbade områdena. Fastighetsnytt har varit på plats för att följa utvecklingen.

    Textstorlek

    Dela med andra

    REPORTAGE. I en lagerlokal på flygplatsen i Beira har FN etablerat ett provisoriskt center för hjälporganisationerna. Det är varmt. Luften står stilla och strömmen flackar. En stor dubbeldörr i ena änden av rummet leder direkt ut på landningsbanan. Helikoptrar lyfter och landar var och varannan minut och det är ett ständigt muller från rotorbladen.
    Här träffar Fastighetsnytt Mona Folkesson från svenska MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

    – Beira stad var helt avskuren från början. Hamnen var stängd, vägen var oframkomlig, flygplatsen var det enda som var öppet, därför har vi basen här, säger hon.
    På väggarna hänger nyprintade kartor som visar hur läget är för tillfället. Vilka områden som är översvämmade. Vart det går att ta sig med bil. Vilka delar som kan enbart kan nås med helikopter. Arbetsplatsen är enkel. Ett skolbord, plaststolar och en dator.

    Beira i Moçambique är en stad utan tak. Det säger Mona Folkesson på svenska MSB. Innerstaden klarade sig från de värsta översvämningarna, men drabbades hårt av vindstyrkorna på drygt 50 meter per sekund. Foto: Matilda Lamm

    Svårt att bedöma omfattningen
    I nyhetsflashar har vi fått höra att upp till 90 procent av staden är förstörd. Det är uppgifter som är svåra att bekräfta. Svåra att validera. På väg in med flyg syns översvämningarnas effekt på landsbygden. Hus i ruiner och vattentäckta områden. Men staden står kvar. Helt bortspolad är den inte.

    – Det är svårt att säga hur mycket som är förstört, det beror på hur man räknar och var man är. Det är en enorm förödelse, men i innerstaden är det främst taken som är förstörda, det var där cyklonen drog in, säger Mona Folkesson.
    I Beira slogs el- och vattennät ut. Även centralsjukhuset drabbades där kirurgavdelningen svämmade över på grund av skyfallen. I flera av de mycket fattiga områdena på landsbygden svämmade floderna över och hela byar lades under vatten. Många skolor förstördes. Och de skolor som stod pall för vind och vatten kom istället att fungera som tillflyktsort för den drabbade befolkningen.

    Sveriges bidrag
    En vecka efter cyklonen skickade Sverige ner fem personer från MSB för att stödja FN, och Mona Folkesson, head of operations, är en av dem. Men vad kan Sverige främst bidra med?

    – Det som behövs är att hjälpa till att sätta upp strukturer och processer för hjälpinsatsen och återuppbyggnaden. Det är något som Sverige är bra på. Vi har börjat med basala saker som att se till att vi har ett internet som fungerar, så att vi kan ringa varandra. Det är otroligt viktigt med kommunikation i en katastrof, säger Mona Folkesson.
    MSB jobbar nära de stora teleoperatörerna i landet för att till exempel få upp provisoriska master och lokala nätverk. Dessutom har en tillfällig radiostation satts upp för krismeddelanden till befolkningen.

    – Där går vi ut och informerar om allt från hur man undviker kolera till hur man sätter upp ett tält, säger hon.

    Uppbyggnad startade omedelbart
    De första veckorna gick åt till att få grepp om situationen, bedöma behovet av hjälp, rädda människor i nöd från hustak och träd och organisera distribution av mat och vatten till de värst drabbade områdena. Många människor har fått sina hus förstörda och hela sina matförråd bortspolade.

    – Men det är ingen som väntar. Många är redan igång med uppbyggnaden av sina hus. Bygger upp, reparerar, återgår. Det här är en region som är utsatt för både torka och översvämningar och det kommer att ske igen. Det vi försöker få till är att det byggs bättre, att man inte gör samma misstag som tidigare, säger Mona Folkesson.

    I hela Beira ligger träd som fallit i cyklonens framfart. Foto: Matilda Lamm.

    Ny reglering för byggnation och infrastruktur
    Hon får medhåll från borgmästaren i Beira, Daviz Simango, som även är partiledare för oppositionspartiet MDM (Democratic Movement of Mozambique). Han tar emot i partiets högkvarter, ett stort och nedgånget garage där gamla obrukbara ambulanser står parkerade tillsammans med mängder av trasiga motorcyklar.

    – Som du ser så är vi drabbade precis som alla andra, säger han och pekar upp mot taket.
    Det gapar stora hål där den korrugerade plåten har slitits bort och blottar en molnfri blå himmel.
    Daviz Simango berättar att han arbetar tillsammans med UN Habitat, FN:s boende- och bosättningsorgan för att förbereda ny reglering för infrastruktur och byggnation.

    – Beira hade mycket skyddande infrastruktur som till exempel vågbrytande murar längs kusten, allt det förstördes, troligtvis på grund av den mycket starka vinden. Vi är vana vid vatten, men inte den typen av vindar. Nu ska vi ta fram mer motståndskraftiga hus, som tål vind bättre. Vi ska också försöka få befintliga byggnader att klara att stå emot översvämningar. Dessutom kommer vi att reglera var man får och var man inte får bosätta sig. Vi kartlägger alla områden i staden och markerar dem som är särskilt utsatta.

    Vatten och sanitet bland det viktigaste
    Innan det är dags att börja bygga gäller det att få ordning på det mest elementära: att få vatten och sanitet att fungera. I hjälpcentret på flygplatsen sitter Julien Graveleau, vattenkoordinator på WASH, FN:s organ för vatten, sanitet och hygien. Han ansvarar för de 69 organisationer på plats som jobbar med att få fram rent vatten till alla drabbade områden i Sofalaprovinsen där Beira är administrativ huvudort.

    – Just nu jobbar vi mot kolera som håller på att spridas, rent vatten är helt avgörande för att få bukt med det, säger han.

    Det ringer oavbrutet i hans två telefoner. En chaufför vill ha instruktioner. Ett team på plats i en liten by vill veta när helikoptern anländer med utrustning för vattenrening. Julien Graveleau har lett arbetet på plats en vecka. Det intensiva tempot och värmen gör att han redan ser slutkörd ut.
    Nu sitter han med 190 gula plastdunkar – ”Lifesavers” – som var och en kan rena upp till 5 000 liter. Under eftermiddagen ska han flyga ut till den drabbade byn Bupira för att leverera dessa.

    – Där finns inga provisoriska nödbostäder, inga överlevande boskap och folket dricker smutsigt vatten direkt från floden, säger han.
    Varje dunk täcker behovet för en familj. Smutsigt och kontaminerat vatten pumpas in, och ut kommer vatten som är färdigt att dricka.

    – Det här är ett alternativ som fungerar i mindre byar, där den enda brunnen kanske svämmat över och förorenats. I större samhällen krävs större åtgärder, säger Julien Graveleau.

    Arbetet med att få strömförsörjning till alla omkringliggande områden pågår fortfarande. Foto: Matilda Lamm.

    Nära att tre städer blev utan vatten
    En av de viktigaste insatserna för hans team var att få fart på Moçambiques näst störst vattennätverk som slagits ut av cyklonen. Nätverket försörjer Beira och ytterligare två städer med färskvatten.

    – Redan efter fyra dagar hade vi tillsammans med regeringen reparerat och fått fart på vattensystemet och kunde via det även skicka tankbilar med vatten ut till lägren där människor samlas i väntan på hjälp.
    Men trots det effektiva arbetet hänger mycket på en skör tråd. Mona Folkesson från MSB vittnar om att det några dagar tidigare var ytterst nära att Beira stod utan rent vatten.

    – Eftersom vattensystemet fortfarande saknar strömförsörjning från det reguljära elnätet och drivs med generatorer är vi beroende av diesel. Det var svår framkomlighet på vägarna vilket innebar en utmaning med att få fram tillräckligt med bränsle till generatorerna. Vid ett antal tillfällen stannade de och vattnet var nära på att ta slut helt och hållet. Vi fick använda militära styrkor för att få fram mer diesel, säger hon.

    På många ställen i och utanför Beira har elstolpar fallit och krossat byggnader. Foto. Matilda Lamm.

    Viktigt med lokala förankringen
    Under den humanitära insatsen arbetar hjälporganisationerna med ledning från INGC, Moçambiques nationella institut för katastrofhjälp. Nästa fas blir vad som kallas ”early recovery” och handlar om att återinrätta grundläggande funktioner och lokala verksamheter.

    – Så mycket som möjligt vill vi använda lokala förmågor, ge dem jobb för att bygga upp viktig infrastruktur som vägar och marknadsplatser, och samtidigt ge folk försörjning.

    Mona Folkesson betonar också vikten av att involvera befolkningen i alla steg.

    – En av de stora riskerna är annars ryktesspridning, om folk inte vet vad som sker kan det både försvåra arbetet och rent av bli farligt, säger hon.

    Dispens för att bygga upp
    För att underlätta återuppbyggnaden har borgmästaren gett alla invånare i staden dispens från att behöva söka bygglov för reparationer.

    – Om man ska laga tak, väggar, fasader, fönster och dörrar så krävs inget tillstånd, under 60 dagar kan man fritt bygga upp sina fastigheter igen. Om man däremot vill bygga något nytt måste man fortfarande söka bygglov, säger han.

    Många företag påverkades också när deras verksamheter skadades. De har tappat i kapacitet och kan inte ha kvar sina anställda.

    – Jag är orolig för att vi kommer att ha stora problem med arbetslöshet inom den privata sektorn. För att få bukt med det har jag gett företagen 45 dagars skattelättnad. Det är kommunens bidrag för att få igång ekonomin igen, säger Daviz Simango.

    Byn Guara-Guara tre timmar utanför Beira är i stort behov av hjälp. Foto: Matilda Lamm.

    Saknas resurser
    Daviz Simango är glad att hjälporganisationerna är på plats och han försöker att samarbeta med både dem och regeringen. Däremot är han inte nöjd med prioriteringarna.

    – Visst behövs mat, vatten och sanitet, men vad händer om man inte har en ren stad? Då kommer sjukdomar också att sprida sig. Frivilliga åkerier har hjälpt oss med totalt 44 lastbilar och under tre veckors tid forslade de bort träd, bråte och skräp från gatorna så att staden blev framkomlig. 600–700 personer hjälpte dagligen till med uppröjningen. Vi stod för bränsle och deras lunch. Det gick åt 10 000 liter bensin om dagen.
    Nu ställer han sig frågan om vem som ska hjälpa dem som hjälpte kommunen.

    – De har också familjer som är hårt drabbade. Varför ger inte hjälporganisationerna ett kitt med mat till dem? Eller varför kan de inte bidra med bensin och lastbilar så att vi kan fortsätta att få staden ren?

    Daviz Simango vet att det bara är en tidsfråga innan de frivilliga kommer att droppa av.

    – Även om många var lojala gentemot staden och ställde upp när krisen var som värst, går det inte att arbeta utan lön hur länge som helst.

    Men alla är i dagsläget pressade. FN har inte fått in de medel som krävs för att täcka behovet, varken till det akuta skedet eller till återuppbyggnaden.

    – Tyvärr får inte översvämningar lika mycket finansiering som andra katastrofer, förloppet går långsammare och skadorna blir inte lika tydliga som till exempel vid en jordbävning, även om förödelsen i själva verket är mycket utbredd och kostar mer, säger Mona Folkesson.

    Byn Guara-Guara tre timmar utanför Beira är i stort behov av hjälp. Foto: Matilda Lamm.

    Konferens för att säkra finansieringen
    Moçambique är ett av världens fattigaste länder och var redan före cyklonen i behov av bistånd.
    För att få medel till uppbyggnaden av Beira har borgmästaren föreslagit regeringen att de gemensamt ska hålla i en givarkonferens för att be världens ledare om hjälp med finansiering.

    – Det är bråttom, om ett par månader har de glömt oss, då finns det någon annan katastrof i något annat land som drar allas uppmärksamhet till sig, säger Daviz Simango.

    Hur mycket pengar som saknas vill borgmästaren inte nämna.

    – Jag har en idé men det skulle vara dumt att gå ut med en siffra innan jag vet säkert. Den holländska regeringen har lovat oss 3 miljoner euro och jag håller på att förhandla med världsbanken som har sagt att de är beredda att gå in med runt 87 miljoner amerikanska dollar, säger Daviz Simango.

    Hoppet lever
    De senaste dagarna har inneburit många möten för honom. Fram och tillbaka till huvudstaden Maputo. Möten med finansministern, möten med ingenjörer, möten med hjälporganisationer och givare. Men viktigast av allt tycker Daviz Simango är att ingjuta hopp hos medborgarna.

    – Jag har hopp och det vill jag förmedla. Låt mig avsluta med en positiv anekdot, säger han och fortsätter:

    – Taket på vår nya arena som färdigställdes i fjol rasade ner över bänkraderna under stormvindarnas framfart. Jag åkte ner dit och tillsammans med folk på plats rensade vi upp. Några dagar senare kunde fyra lag spela på arenan. Vi måste skratta tillsammans, vi måste spela fotboll tillsammans, vi måste skapa hopp om framtiden tillsammans, säger han.

    Matilda Lann, frilansjournalist

     

    1 kommentarer

    1. Ulf Johannisson 2019-08-15

      Även utan cykloner lider afrikaner av illa byggda städer. Detta och matbrist mm gör att de som har råd betalar för att fly norrut och över Medelhavet. Duktiga som skulle förbättra tillvaron. Sverige m fl i EU borde bygga infrastruktur och bostäder i stället för att ta emot flyktingar – varav många som kunde bidra mycket till samhället där lyckas dåligt här. Byggbranschen i Europa kunde spela en nyckelroll med stöd av EU och dess länder.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived