+
Foto: Frida Lenholm
  • “Snart finns ingen kvar som minns”

    PUBLICERAD 2019-07-10 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2019-07-12 11:31

    Möjligtvis skymtar en dipp i konjunkturen men vindarna har ändå varit extremt positiva under en lång period, och de flesta anser att Sverige är väl rustat. Frågan är vad vi är rustade mot. Det svenska försvaret har sett bättre dagar samtidigt som omvärlden gör sitt för att påminna att det inte är så dumt att vara beredd på det värsta. Historien kanske inte har tagit slut ännu.

    Textstorlek

    Dela med andra

    Artikeln är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 3, 2019.

    “Min erfarenhet är att världen alltid går åt helvete, men den kravlar sig vidare på något sätt ändå”. Det är ett av den säkerhetspolitiske experten Bo Pellnäs mer positiva utlåtanden om världens förmåga att hantera kriser. Vi sitter på ett konditori i Uppsala med avsikten att prata om hur det står till i världen och inte minst Sveriges position, eller beredskap. Bo Pellnäs har rekommenderat Napoleonbakelsen.

    Bo Pellnäs som har hunnit bli 79 år har lång erfarenhet av konflikter och politiskt maktspel från sin tid inom det militära. Ett yrkesval som inte kom på grund av någon familjetradition, utan helt enkelt för att han inte visste vad hans skulle göra efter studenten. Efter att ha avråtts från en utbildning i nordiska språk i Uppsala blev det istället det militära och där blev han kvar. Han är i dag överste av 1:a graden, den värsta sorten som han själv uttrycker det.
    – 1972 gick vi över till Natos gradsystem och då borde graden över överste vara brigadgeneral. Men socialdemokraterna ville inte ha fler generaler så då uppfann man den här graden som ingen har hört talas om, varken förr eller senare. Men nu har man infört brigadgeneral, så graden dör ut med oss som haft den, säger Bo Pellnäs.

    Rysk björn i sikte?
    Ur en försvarspolitisk vinkel har det onekligen dykt upp en del intressanta namn på ledande positioner de senaste åren, eller vad sägs om Kim Jong-Un, Xi Jinping, Vladimir Putin och Donald Trump. Vem bör man hålla mest koll på? Bo Pellnäs skrattar lätt åt frågan och tror att man bör hålla ett öga på alla då ingen av dem inger något övermått av långsiktigt förtroende. Det finns förstås anledning att vara lite orolig över vilket uttryck det politiska maktspelet kommer att ta, att vi i Sverige valt att montera ner stora delar av försvaret är inte något som har imponerat på Bo Pellnäs. Som ledarskribent och expert för ett antal tidskrifter avslutade han alla sina artiklar under tolv års tid med: Gotland måste försvaras.
    – Vi bör i alla fall ha soldater på Gotland så att man inte bara kan söka nödhamn och sedan stanna kvar utan att tvingas till öppen aggression, säger Bo Pellnäs.

    I dag är de allra flesta eniga om att den svenska beredskapen är undermålig. I maj presenterades också Försvarsberedningen sitt förslag om hur försvaret bör rustas upp. Det var en diger lista och där fanns bland annat en förstärkt bataljon på Gotland med, vilket måste vara mumma för Bo Pellnäs. Men så var det politiken. Alla partier är överens. Alla är överens om vad kostnaden ska vara för ett upprustat försvar. Regeringspartierna är dock tveksamma till att de vill betala det som de tycker att det ska kosta. De borgerliga partierna hoppade därför av dagarna innan beredningen presenterades. Alla partier överens? Man
    behöver knappast påpeka att Bo Pellnäs, som ser de ekonomiska krafterna som orsaken till nedmonteringen av försvaret, inte är imponerad av dagens försvarspolitik heller.
    – Det ska ju till unga eller naiva människor som tror att historien tar slut, och finns det sedan en chans att ta hem pengar så blir frestelsen för stor. Det pågår uppenbarligen en fight om plånboken igen, säger Bo Pellnäs.

    På andra håll har dock inte politiken stått i vägen. Inte minst Ryssland har lagt stora summor på att bygga upp den militära styrkan. Annekteringen av Krim 2014 visade också att gamla regler inte längre gäller. Möjligtvis har det kanske börjat hacka något i den ryska maskinen. Bo Pellnäs illustrerar det med hur Rysslands enda kvarvarande hangarfartyg, Admiral Kuznetsov, vid den senaste insatsen i Syrien var tvungen att eskorteras av bogserbåt, utifall att.
    – Ryssland rustar inte längre i samma takt, orsaken är pengar. Det är också ett av skälen till att man höjt pensionsåldern, en stor del av ryska män kommer inte ens att nå dit. Det kommer att vara intressant att följa Ryssland i framtiden och se vad ekonomin kommer att framtvinga för förändring, säger Bo Pellnäs.

    FN-observatör
    Den ryska längtan efter stormaktstiden var något Bo Pellnäs anade redan tidigt 90-tal via de ryssar han träffade under sin tid i dåvarande Jugoslavien, den senaste och förhoppningsvis sista stora, väpnade konflikten i Europa. Där tjänstgjorde han, bland annat, som chef för FN:s observatörsstyrka. När Bo Pellnäs kom ner till Jugoslavien hade oroligheterna redan tvingat staben att flytta från Sarajevo till Zagreb. Då var observatörsstyrkan på cirka 275 personer men ökade till drygt 650 personer när Bo Pellnäs klev av ett år senare. En riktig tillväxtbransch tyvärr, beklagar sig Bo Pellnäs. Han beskriver det som ett bökigt år där
    mycket av förhandlingarna skedde mellan Serber och Kroater, men utan större framgångar.
    – Har man inte amerikanska flottan, armé och flygvapen bakom sig har man som FN-förhandlare inga större maktmedel på bordet. Det var inga större framgångar, vi lyckades sluta några stilleståndsavtal men de bröts oftast genast. Det var först när USA beslöt sig att gå in som det blev något på riktigt, säger Bo Pellnäs.

    1993-94 var Bo Pellnäs militärrådgivare vid International Conference on the Former Yugoslavia (ICFY) och arbetade mycket med Mostar och konflikten mellan kroater och bosniaker. Sedan ledde han en gränsövervakningsstyrka mellan Serbien/Montenegro och Bosnien 1994-1995. Sitt djupaste minne, eller avtryck, handlar dock om hans insatser i Makedonien, nuvarande Nordmakedonien.
    – Det var i december 1992, de hade sökt om beskydd och jag skickades ned för att se om FN kunde gå in med förband. En väldigt intressant uppgift, Makedonien hade klivit ur före detta Jugoslavien och var väldigt illa däran både militärt och ekonomiskt. Det arbetet ledde till slut att det kom in en nordisk bataljon i Makedonien. Det var det mest betydelsefulla och gjorde skillnad. Man kan ju inte bara begära 13 brigader utan måste leverera en godtagbar rapport, förslag som är rimliga att utföra ekonomiskt och militärt. Den balansgången lyckades jag kanske med, säger Bo Pellnäs

    Alliansbehov
    Frågan är hur orolig man ska vara för nya, territoriella konflikter i dag i ett Europa som upplever en ökad protektionism och inre gränskontroller, där den fria rörligheten naggas i kanten mer och mer. Också i Sverige förlängs de inre gränskontrollerna, inte längre motiverade med migration utan av säkerhetsskäl. Och så Storbritannien som vill lämna det samarbete som skapades som ett fredsprojekt. Visst måste man vara orolig, menar Bo Pellnäs, även om han påpekar att just Brexit har verkat som ett avskräckande exempel och att alla har lugnat ner sig ett snäpp. Men missnöjesrörelserna är stora och ska inte underskattas. Inte minst Balkan är fortfarande ett osäkert kort, menar han, och återkommer igen till att historien inte tar slut.
    – Det finns fortfarande folk kvar som vet hur det var. Men som med Sverige och försvaret, snart finns ingen kvar som minns, säger Bo Pellnäs.

    Även om planerna finns att utveckla försvaret anser Bo Pellnäs att vi är i behov av en allians. Att England går ur EU är en stor nackdel då de varit drivande vad gäller försvarspolitiken i Europa och inte minst engagerade i Östersjö-zonen. Samtidigt har Tysklands försvarsintresse legat i paritet med Sveriges. Att bilda ett nordiskt försvarsförbund, något vi misslyckades med 1948, tror Bo Pellnäs kan bli svårt så länge vi inte är med i Nato, eller Danmark och Norge är kvar i densamma.
    – Men historien och dagligt umgänge i Natokretsar gör att jag inte tror de bryter upp, om nu inte Nato överger Norden. Nedrustningen har ställt oss i en svag position och beroende av hjälp utifrån. Hade vi haft ett starkare försvar hade jag kanske inte förespråkat att gå in i Nato men i dagsläget ser jag ingen annan lösning. Men Natos förtroendekapital är inte på uppgående så det vore bra om tyskarna orkade ta hand om sitt försvar, säger Bo Pellnäs.

    Överlag får man anse att Bo Pellnäs bild av den närmaste framtiden är till viss del ganska blek. Själv understryker han det med att poängtera att det är trist att vara gammal och inte får se hur det går, men att det samtidigt kanske är skönt att slippa. Hoppet lär dock vara det sista som överger människan och Bo Pellnäs har ändå en positiv anekdot i lådan att ta med sig.
    – Jag minns 1947 när det skulle göras provsprängningar på bikiniatollen, och man sa att nu går världen under. Jag var åtta år då och trodde verkligen det när jag skulle lägga mig, men jag vaknade till fågelkvitter.

    Mattias Fröjd

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived