+
Annika Wallenskog, chefsekonom på SKL.
  • Det mesta har blivit bättre

    PUBLICERAD 2019-06-25 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2019-06-26 10:05

    Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 3, 2019. 

    Vem har inte läst om allt elände? Att resurserna till välfärden minskar, att folk blir allt mer stressade, att sjukvården och skolan blir allt sämre. Vi läser ständigt rubriker som ”Sparchock” ”Sjukvården håller på att krackelera” och ”Psykisk ohälsa ökar bland vårdpersonal”. Men vad är egentligen sant, vad är fake news och vad är bara en allmän missuppfattning?

    Textstorlek

    Dela med andra

    När vi på SKL ställde frågan till 1 000 slumpvis utvalda personer under vilket årtionde det lades mest resurser på välfärd svarade de flesta att det var på 80- och 90-talen. Endast 10 procent hade uppfattningen att vi lägger mest resurser på välfärden nu. Men var det verkligen bättre förr?

    När det gäller stress kan det naturligtvis sägas att det är omöjligt att veta hur folk innerst inne mår, men statistik visar att andelen sysselsatta på arbetsmarknaden som upplever arbetsrelaterad stress och hög arbetsbelastning har varit ganska stabil och i vissa fall minskat något under 2000-talet.När det gäller ekonomin ger en tillbakablick på utvecklingen av välfärdens kostnader svaret att de omräknat till fasta priser ökat ½ till 1 procent snabbare per år än befolkningen, med hänsyn tagen till antalet och ålderssammansättningen. Det innebär att vi aldrig har lagt så mycket resurser på välfärd som nu.

    Det är märkligt att så många uppfattar att det fanns mycket resurser till välfärden under 1990-talet, med tanke på att Sveriges stora ekonomiska kris tvingade kommuner och regioner att genomföra stora besparingar. Antalet vårdplatser på sjukhusen minskades drastiskt under 1990-talet, och till följd av stora barnkullar och den ekonomiska krisen sjönk lärartätheten i grundskolan till 13,2 elever per lärare. I dag har den ökat till 12,8 elever per lärare.

    Under 2000-talet har det tillförts mer resurser per elev än vad som motsvaras av pris- och löneökningar. Även sjukvårdens resurser har ökat i snabbare takt än befolkningen. Produktiviteten inom slutensjukvården har minskat de senaste fem åren. I dag behandlas färre patienter inom slutensjukvården av fler anställda än tidigare. Det beror delvis på att vårdtyngden har ökat; för att bli inlagd på sjukhus i dag krävs en högre grad av vårdbehov än tidigare. Bra, då risken för komplikationer minskar om patienterna kan vårdas i öppenvård. Den minskade produktiviteten är dock bara delvis ett resultat av den ökade vårdtyngden. Tiden för att få en planerad operation har ökat, vilket självklart måste vara frustrerande för den som behöver en operation.

    Samtidigt tillhör kvaliteten inom svensk sjukvård världens bästa, och resultaten blir allt bättre. Två exempel: femårsöverlevnaden efter en cancerdiagnos år 1970 var 35 procent för män och 48 procent för kvinnor. Idag lever 75 procent fem år efter diagnosen. Efter en hjärtinfarkt dog 40 procent av männen och 44 procent av kvinnorna inom 28 dagar år 1994, nu dör att endast en fjärdedel som fått hjärtinfarkt inom 28 dagar. Samtidigt som risken att få en hjärtinfarkt har minskat betydligt.

    Så allt var inte bättre förr, väldigt lite faktiskt!

    Annika Wallenskog
    Chefsekonom, SKL

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived