+
  • Förförande medvind i makroekonomin

    PUBLICERAD 2019-05-10 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2019-05-13 16:33

    Textstorlek

    Dela med andra

    Morgondagens tillväxt kommer hämmas av dagens skuldsättning. Det menar Lars Oxelheim som är professor i ekonomi och verksam vid Institutet för näringslivsforskning. Han ser likheter med situationen som föregick fastighetskrisen på 1990-talet.

    Det finns en stor oro för skuldsättningen där en längre tid av låga räntor har gett en kraftig kreditexpansion. Vi har sett det tidigare under det ”glada 1980-talet”, där inte minst den så kallade novemberrevolutionen 1985 bidrog då kreditmarknaden avreglerades och det blev fritt fram att låna ut för bankerna. Det blev också lättare att investera utomlands, något som fastighetsspekulanterna inte var sena att utnyttja. Lars Oxelheim minns att han blev inbjuden av fastighetsbolagen i slutet av 1980-talet för att hålla föredrag.

    – Jag höll ett föredrag i Marstrand om hur man tjänar pengar på internationella affärer. Jag tittade runt bordet där det var tio till tolv personer och alla var väl goda för någon extra miljard i egen ficka. Och här skulle jag berätta hur man tjänar pengar.

    För transparent?

    Lars Oxelheim.

    Men kreditexpansionen översteg allas förväntningar, lånefinansierade bostadsköp drev upp bostadspriserna samtidigt som en viss fartblindhet präglade den kommersiella marknaden, en belåning på en fastighet som låg en bit över 100 procent var inte ovanligt. När marknaden sedan vek 1990 låg Riksbankens styrränta på drygt tio procent.

    – Sedan kom smällen. Här hade man varit väldigt fokuserad på kostnaden på lånen som enda dimension. Men man missade den kommersiella påverkan av räntan, att den absorberar efterfrågan och slår undan benen på hyresgästerna, både vanliga och kommersiella, säger Lars Oxelheim.

    Räntan är givetvis högaktuell även i dag när belåningen är hög. Lars Oxelheim nämner Federal Reserves analys av varför man inte såg finanskrisen komma. Svaret man kom fram till var att det inte var något fel på modellerna utan det var helt enkelt fantasin som inte räckte till för att förstå de ingående variablerna i modellerna. Följden blev ett flockbeteende. Något Lars Oxelheim lyfter i boken Oxford Handbook of Economic and Institutional Transparency, vad är optimalt för företagen? Han menar att i internationell forskning lyfts Riksbanken fram som en av de mest transparenta centralbankerna i världen, vilket i kombination med hög trovärdighet leder till stor risk för just flockbeteende.

    – Det är av yttersta vikt för fastighetsbolagen där alla lagt sig på att räntan kommer vara två procent de närmaste åren, det flockbeteendet underbyggs av Riksbankens transparens som guidar alla marknadsaktörer till att tro att det kommer att vara så här. För det är deras räntescenario. Och eftersom de har hög trovärdighet kommer denna transparens, som jag kallar icke-optimal, att förleda marknadens samtliga aktörer att gå i samma riktning, säger Lars Oxelheim.

    Men Lars Oxelheim påpekar att Riksbanken inte har den kontrollen, utan är bara en del av ett stort finansiellt system som de måste reagera på. Inte minst är man beroende av vad som händer på finansmarknaden i USA. Här ser Lars Oxelheim likheter med situationen i början av 1980-talet när Ronald Reagan förde en expansiv politik som ökade efterfrågan på pengar samtidigt som Federal Reserve valde att minska utbudet. Då steg priset på pengar, räntan, med tio procentenheter.

    – Vi har en liknande situation i dag i USA där Trump vill brassa på med ofinansierade reformer och Fed, som Trump utnämnt till sin stora fiende, vill skära ner för att återställa sin balansräkning. Får detta scenario fortsätta att utvecklas ligger en ränteökning i korten som kommer att vara allvarlig för fastighetsbolagen. Det kanske inte blir tio procentenheter denna gång men hur många klarar ens fem?

    Krislösningsmekanismen med låga räntor har inneburit att alla lånat och skuldsituationen har ökat dramatiskt i företagen, inte minst i USA. Lars Oxelheim anser att känsligheten för ränteändringar är dramatiskt allvarligare nu. Även om man som fastighetsbolag säkrat upp fasta räntor och inte har utlandslån så menar han att det fortfarande föreligger stora risker på den kommersiella sidan av räntehöjningen. Samtidigt är det färre och färre som minns att vi hade en marginalränta på 500 procent under några dagar i september 1992.

    – Vakanser och uppsägning av personal kan komma att slå hårt mot fastighetsbranschen och fastighetspriser. Och nu har vi också en ny generation beslutsfattare som kanske inte förstår hur räntan kan rinna iväg, de är invaggade i en makroekonomisk medvind som hållits uppe i tio år av centralbankerna i förhoppningen om att lösa finanskrisen. Men krisen är inte löst, vi har inte kommit ur den. Vi sitter i en lånesituation utan dess like, säger Lars Oxelheim.

    Skenet bedrar?
    Tittar man på börsens prestation och utveckling de senaste åren så ser det relativt ljust ut. Men det är en bild som bedrar menar Lars Oxelheim som konstaterar att när det gäller ekonomisk tillväxt per capita så ligger Sverige i bottenskiktet i Europa, i en situation där man har all makroekonomisk hjälp som går att få.

    – Vi har en växelkurs som på tio år gått från sex till att närma sig tio kronor mot dollarn. Det är en gigantisk hjälp för exportföretagen och för de inhemska företagen då konkurrensen minskar när importen fördyras. Företagen har dessutom fått hjälp – på lånesidan såväl som på efterfrågesidan – av den rekordlåga räntan. När man räknar på den ekonomiska tillväxten per capita är det dåliga utfallet delvis ett resultat av migrationen, givetvis, men när man tillika tittar på tillväxten som helhet och ser att den till stor del är ett resultat av makroekonomisk medvind, då blir bilden alarmerande, säger Lars Oxelheim.

    Här flaggar Lars Oxelheim för att det föreligger betydliga risker. Framförallt pekar han på företagens årsredovisningar som avslöjar väldigt lite om hur robust företaget egentligen är, vilket han visat i en nyligen publicerad studie, Optimal vs Satisfactory Transparency. Hur mycket av vinsten som beror på den makroekonomiska medvind som centralbankerna nu erbjuder.
    – Filtrerar man inte bort den delen som beror på makroekonomisk medvind utan tror att all vinst är uthållig vinst så hamnar man fel i alla beslut i företaget, vare sig det handlar om investering, utdelning eller bonusar. Som extern investerare eller löntagare vill man naturligtvis veta hur bra det egentligen går, vad är livskraften under normala förhållanden? Då måste man ta bort effekterna av fluktuationer i räntan, valutan och inflationen. Just fastighetsbolagen är känsliga, inte bara för hur makroekonomin slår mot de direkta kostnaderna utan även för den indirekta effekten av makroekonomin på kunder, hyresgäster och inte minst på den utländska konkurrensen, säger Lars Oxelheim.

    Lars Oxelheim pekar på att det kan finnas lägen då det kan vara optimalt för fastighetsbolaget att inte ge full information, men det kommer med en kostnad i form av en riskpremie från investeraren som inte fått sitt informationsbehov tillfredsställt. Vad som kan anses som optimalt avgörs av balansen mellan denna riskpremie och den eventuella kostnaden av att ge informationen.

    – I många företag verkar dessvärre dålig informationsgivning externt om makroekonomins betydelse för resultatet spegla en bristande insikt internt. Här faller ansvaret tungt på styrelseordförande att få fram information till styrelsen om vart företaget verkligen är på väg och inte låta sig ödesdigert förföras av effekterna av makroekonomisk medvind, säger Lars Oxelheim.

    Mattias Fröjd

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived