+
Foto: iStock.
  • En alternativ valanalys

    PUBLICERAD 2019-05-27 AV sverrirthor
    UPPDATERAD: 2019-05-27 16:56

    Textstorlek

    Dela med andra

    Valet till EU-parlamentet är nu genomfört. Det är på många sätt ett konstigt val där stora växlar dras på det inhemska valresultatet i varje land, där orden (och slutsatserna) är stora medan genomslaget är lite mer blygsamt.

    När det svenska (preliminära) utfallet ska sammanfattas och analyseras så drar man ganska stora hönor av fjädrarna. Exempelvis pratas det mycket om högervinden som blåser från extremhållet medan Miljöpartiet inte lyckats dra fördel av ”Greta-effekten” och Liberalerna gör ett katastrofval. I stort sett varje statsvetare och politisk kommentator som lyfts fram i media har gjort en liknande analys och jämför man resultatet med förra EU-valet så är det givetvis en ganska korrekt analys. Undertecknad ser dock en lite annan bild. Här kommer en alternativ valanalys, gjord av en politikintresserad amatör med siffersinne.

    Att jämföra resultatet i EU-valet med senaste EU-valet, som ägde rum under supervalåret 2014, är kanske inte helt orimligt men när man tar med i beräkningen att det faktiskt genomförts två riksdagsval i Sverige sedan dess så ter det sig ändå rätt märkligt att stirra sig blind på utfallet i EU-valet 2014. Väljarkåren är densamma, partierna desamma och sakfrågorna skiljer sig inte så våldsamt mycket heller. Den stora skillnaden mellan riksdagsval och EU-val är kandidaterna, och i något enstaka fall kan det säkert bli så att väljarens röst styrs av dess personåsikter men i stort torde det väl ändå vara så att man röstar efter politisk övertygelse även om kandidaterna ska sitta i Strasbourg.

    Därför borde utfallet i EU-valet enligt mig snarast jämföras med det senaste riksdagsvalet och gör man det så ser man ett mönster som i stort påminner om höstens val. Det finns dock en hel del slutsatser att dra, men kanske inte riktigt desamma som nämnts ovan.

    Sverigedemokraterna är utan tvekan Sveriges tredje största parti men liksom de två andra stora partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna har partiets röstandel gått ner sedan i höstas. Inte lika mycket som hos de andra men tillräckligt mycket för att man ska kunna tvivla på slutsatsen om att de extrema högervindarna i svensk politik blåser starkare. Ja, de blåser starkare än 2014 men inte sedan i höstas. Frågan är om den skandal som uppdagades strax innan valet har påverkat SD:s resultat men det är inte helt klart, SD är nämligen ett av de partier som inte bryr sig om huruvida de får positiv eller negativ press, så länge de får press så trivs de.

    Liberalerna har en fortsatt negativ trend och det beror sannolikt på partiets ledarskapskris (och till någon grad identitetskris) i kombination med petningen av dess (och Sveriges) starkast lysande stjärna på EU-himlen bara veckor före valet. Kristdemokraterna som efter höstens val och inför EU-valet hade starkt momentum verkar inte ha fått utdelning (i alla fall inte enligt förväntan) även om fortsatt är på frammarsch givet höstens val.

    Tillsammans fick det konservativa blocket en lägre röstandel än i höstas och detsamma gäller kombinationen S+V. Det är således svårt att utse någon vinnare från dessa två läger. Valets stora vinnare, sett till riksdagsvalet i höstas och opinionsläget strax innan EU-valet verkar istället (och trots allt) vara Miljöpartiet och Centerpartiet som båda ökar markant sedan i höstas. Framförallt MP tar tillbaka mycket av den mark de förlorade i höstas vilket tyder på att man visst har dragit fördel av det fokus som hamnat på klimatfrågorna tack vare Greta Thunberg. Även centern har profilerat sig som ett miljövänligt alternativ och gick kraftigt framåt, vilket säkerligen också beror på att partiet har blivit det mest trovärdiga alternativet för de som med sin röst vill markera mot högerpopulismen.

    Den konstellation som står bakom regeringen fick i EU-valet 49,9 procent av rösterna (enligt det preliminära resultat som offentliggjorts) medan oppositionen på högersidan fick 40,9 procent. Man borde således kunna resonera sig fram till att valet varit en framgång för regeringen, att en Greta-effekt går att läsa ut ur svenska valresultatet och att högervindarna inte är riktigt lika starka som i höstas.

    Tittar man utanför Sveriges gränser är det framförallt i Frankrike och i Storbritannien som EU-skeptiker har skördat stora framgångar. I båda fallen föga överraskande. I Frankrike är president Emmanuel Macron inte populär för närvarande då han har försökt genomföra sin tuffa reformagenda och i fransk politik är det högerpopulisten Marine Le Pen som är presidentens motpol. På andra sidan Engelska kanalen är Brexit-sörjan en ständigt pågående tragikomedi och tills den är löst, hur det nu än blir, kommer EU-skepticism att vara en rådande politisk kraft.

    Sverrir Thór
    Ekonomi- och finansredaktör
    Fastighetsnytt

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived