+
Foto: iStock.
  • Nationalstat eller gemenskap?

    PUBLICERAD 2019-04-26 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2019-04-29 16:32

    Artikeln är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 2, 2019. I numret fokuserar vi på det stundande EU-valet och de frågor som är viktiga för samhällsbyggnadsbranschen. 

    Textstorlek

    Dela med andra

    Oenighet kring migrationspolitiken och växande högerkrafter samtidigt som britterna bunkrar varor i väntan på Brexit. Utmaningarna för EU är minst sagt stora. Frågan är om nationalstaten är påväg tillbaka?

    Visst kan det vara underhållande att se talman John Bercow försöka hålla ordning på det brittiska underhuset under ännu ett försök av premiärminister Theresa May att föra Brexit-frågan fram mot något som inte slutar i total kollaps. Men Storbritanniens vara eller icke vara i EU har inte bara ökat klyftorna mellan partier, utan också skapat splittring inom partier och gett upphov till nya. Det har förvisso svängt en del i opinionen sedan omröstningen 2016 och det har även talats om en ny omröstning. Nu ser det dock ut som att Brexit blir verklighet, i skrivande stund får vi dock lägga till.

    – Jag var länge övertygad om att den inte skulle komma till stånd, att när engelsmännen fick se notan för det hela så skulle man backa. Men nu har man dragit det så långt att om EU nu förlåter och låter dem komma in i värmen igen så kommer kanske fler att testa för att se vad de kan få. En delikat situation, säger Lars Oxelheim.

    Lars Oxelheim är, bland annat, verksam vid Institutet för Näringslivsforskning, IFN, samt grundare och ordförande av det Svenska Nätverket för Europaforskning i Ekonomi, SNEE. Han är minst sagt orolig för framtiden och den framtida gemenskapen som han anser vara viktig, inte minst i dagens situation.

    – EU behövs som en aktör i världen. Du har Trump, Xi Jinping och Putin som kör sina egna race. Du behöver en kraftfull aktör som sätter ner foten mot dessa. Om sammanhållningen inom EU eroderar inifrån så är det beklämmande, säger Lars Oxelheim.

    Krisläget inte över
    Att finanskrisen satt gemenskapen på prov vet vi. När nationell suveränitet sattes framför fiskal union och medlemsländerna istället enades om den stabilitets- och tillväxtpakt som antogs 1997 sattes mycket av tilliten till solidaritetstanken. I pakten reglerades bland annat att budgetunderskotten inte tilläts vara högre än tre procent av BNP och att statsskulden inte fick överstiga 60 procent av BNP, vilket annars skulle medföra sanktioner.

    Men pakten var i princip redan bruten 2003 när Tyskland och Frankrike hamnade utanför gränsvärdena på sina budgetunderskott och borde ha straffats med sanktioner. Istället mjukades regelverket upp. Efter finanskrisen kunde man konstatera att samtliga euroländer brutit mot det gemensamma regelverket.

    Lars Oxelheim.

    Sedan följde migrationskrisen med en flyktingvåg in över Europa, något som format dagens problemställning och inte minst den politiska kartan på de flesta håll. Denna fråga lever i högsta grad och kommer inte lösa sig i första taget, menar Lars Oxelheim, utan det kan snarare bli tvärtom: det som får hela samarbetet att bryta samman.

    I kölvattnet ser vi ekonomiska strider blossa upp med ett starkt inslag av protektionism när allt fler länder väljer att se om sitt eget hus. Valutakrig, handelskrig och stängda gränser. Det handlar om kampen om jobben, menar Lars Oxelheim, för att säkra rösterna hemma måste du som politiker visa att du kan skaffa jobb.

    Lars Oxelheim beskriver det som en ny form av merkantilism, men istället för att samla på sig guld och silver som på 1600-talet så handlar det om att samla på sig de högteknologiska jobben. De nya, teknologiska trenderna som delningsekonomi, robotisering och digitalisering ger också en ny typ av arbetsmarknad där jobben blir färre.

    – Ta dessa tillsammans med den potentiella kostnad som kommer dyka upp för lösningen av finanskrisen i form av högre ränta, högre inflation, högre skatter. Allt detta kommer leda i samma riktning, att man absorberar efterfrågan. Och lägre efterfrågan färre jobb kommer att leda till spänningar mellan länder, säger Lars Oxelheim.

    “Vi måste ta oss samman”
    Önskvärt är alltså enligt Oxelheim att EU lyckas hålla samman. Att återgå till ett system innan EU skulle vara en mardröm för den globala värdekedjan.

    – Ta en lastbil med 10 000 delar från hundra länder som då har sina egna system. Få det pusslet att gå ihop med tullmyndigheter, regeringar och valutor. Värdekedjan och finessen försvinner, säger Lars Oxelheim.

    Men allt är kanske inte nattsvart. I sin roll på SNEE är Lars Oxelheim även redaktör för boken Europaperspektiv som ges ut en gång om året med tvärvetenskapliga analyser av tillståndet för den europeiska gemenskapen. Årets rubrik säger det mesta, ”EU och nationalstatens återkomst”. Migration och Brexit är givetvis två stora frågor men här lyfter man också fram att just Brexit fört med sig att sammanhållningen stärkts mellan övriga 27 medlemsländer – frågan har svetsat dem samman. I boken försöker man besvara frågan hur vi räddar kärnan av EU gemenskapen och att EU bör ta strid för värderingar och bli tydliga i ställningstaganden om rättsliga principer.

    – Det behövs nu när nationalstaten är på frammarsch, vi måste se till att vi räddar gemenskapen. I boken spås inte ett sammanbrott utan mer att vi måste ta oss samman då det finns så mycket positivt i samarbetet. Fredstanken, de gränsöverskridande investeringarna och fri rörelse, säger Lars Oxelheim.

    Mattias Fröjd

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived