+
Sverrir Thór. Foto: Elias Ljungberg
  • I framtiden jobbar alla

    PUBLICERAD 2019-03-09 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2019-03-11 16:27

    Textstorlek

    Dela med andra

    En av samtidens stora frågor, eller den börjar i alla fall kvala dit, är frågan om hur arbetsmarknaden ser ut i framtiden. Artificiell intelligens, automation och robotik är i färd med att ersätta en stor del av dagens arbeten och sådana jobb som vi aldrig hade trott skulle bli robotiserade ser ut att försvinna. Till och med kirurger kan bli ersatta av robotar och vem vet, kanske kommer nästa regering att bestå av AI då mänsklig intelligens inte verkar vara tillgänglig.

    Oron för att maskinerna ska ta över våra arbeten är inte helt utan fog. Följdfrågan om hur människor av kött och blod ska ha råd med att köpa mat och betala för vårt boende har lett några av världens främsta IT-hjärnor till att på allvar ta upp frågan om medborgarlöner.

    Jag har funderat en hel del på just denna fråga och ju mer jag tänker, desto mer dystopisk tycker jag att denna framtidsvision är. Min tes börjar bli att i framtiden jobbar alla, eller ja, alla som vill. Givet så klart att vi inte tappar kontrollen på den AI-revolution som pågår – men då hamnar vi sannolikt i någon bisarr, sci-fi liknande verklighet där det kommer att finnas ett större behov för krigare än för knegare.

    Tesen att alla kommer att arbeta kan nog betraktas som en utveckling av den krönika jag skrev mot slutet av 2017 om den kreativa förstörelsecykel som samtidens ekonomi befinner sig i. Vi befinner oss i en intensiv innovationsfas där hela den tillverkningsteknologiska realitet vi har byggt ekonomin på sedan början av 1900-talet håller på att ersättas. Denna innovationsfas skördar en del offer då gamla och tröga system ersätts och förmögna människor som inte hängt med i utvecklingen kommer att förlora både pengar och status. Ännu värre är givetvis att många i arbetar- och medelklassen blir av med sitt förvärv.

    Detta leder till sociala slitningar och en radikalisering av den typ som exempelvis herr Trump i USA skickligt utnyttjar till sin fördel. I det stora historiska sammanhanget kommer denna period att vara kort men nu när vi sitter mitt i den verkar den desto längre och vi har svårt att förstå den. Det bidrar såklart till de domedagsprofetior vi får höra, bland annat från techgenierna i Silicon Valley men jag tror inte vi har något att frukta.

    Missförstå mig rätt, jag gör absolut inte anspråk på att förstå världen bättre än herrarna Musk och Brin och allt vad de nu heter. Däremot har jag satt utvecklingen i ett historiskt sammanhang och vi behöver inte gå tillbaka mer än 140 år för att befinna oss i en värld där allmänheten i London oroade sig för att staden skulle bli översvämmad av hästdynga.

    Det problemet löstes av sig självt när teknologin utvecklades och även om bönderna fick lämna fälten för att ställa sig vid Fords löpande band så har vi klarat oss (och matförsörjningen) ganska bra. Det tror jag att vi också kommer att göra nu. Människan är en extremt adaptiv varelse och så länge vi inte tappar kontrollen över AI-experimentet så kommer alla att ha ett jobb i framtiden. Vad det blir för jobb vet jag inte, och knappt någon annan för den delen. Det får framtiden utvisa.

    Sverrir Thór

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived