6 kommentarer

1. 

   Patrik Landin 2019-03-07

   Hans Lind har helt rätt i förhållandet mellan priser och kostnader. Att försöka pressar priser för slutkund genom att pressa byggkostnader är som att klämma på en ballong. I alla fall där det råder utbudsbrist. Då är det någon (eller något) annan i produktionsledet som tar den delen, eftersom marknadspriset – vad slutkunden är beredd att betala fortfarande är detsamma. Hans Lind missar dock effekten av den i princip ohämmade kreditgivning vi haft mot hushållen senaste 10-15 åren – 2 nya krediter per krona BNP. Det, om något, har ju en effekt på priser och i sin tur kostnader.

   Reply

2. 

   Tjalle 2019-03-01

   Det finns marknader där det råder ständig priserosion. T ex halvledarmarknaden.

   Det leder föga förvånande till prissänkningar i konsumtionsledet. Jag förstår uppriktigt sagt inte hur någon kan få för sig något annat.

   Konsumenterna väljer inte sällan att ta ut prissänkningarna i form av ökande prestanda, kapacitet eller funktionstillägg. Dvs prissänkningen ger utrymme för ytterligare konsumtion, och den väljer man att ta ut som jag just skrev ovan.

   Så länge efterfrågan leder till nyproduktion kommer produktionskostnaden att sätta prisnivån.
   * En fallande produktionskostnad kommer leda till fallande priser på existerande objekt. Den som inte följer med ned får inget sålt.
   * En stigande produktionskostnad kommer leda till stigande priser på existerande objekt. Den som säljer kommer att upptäcka att köparna bjuder över varandra tills nivån för nyproduktion uppnås.

   Priserna för ovanstående får justeras för moderniseringsbehov och renoveringsbehov.

   Jag förstår uppriktigt sagt inte hur någon inte förstår detta. Vi har gott om mätdata från verkligheten som visar detta. Det borde omöjligen kunna finnas någon saklig invändning.

   För just bostäder så finns ledig mark vanligen i städernas utkanter. Antar vi för diskussionen följande:
   * av något magiskt skäl sänks produktionskostnaden för bostäder. Dvs byggnadskostnaden faller.
   * markpriset har som idag en fallande gradient från stadens centrum. Det är ett uttryck för de boendes preferens.

   Då kommer nyproduktion i stadens utkant att sänka prisnivån för bostäder i utkanten. Folk kommer att köpa de nya bostäderna, och vill säljare till de befintliga få något sålt får dom sänka priset.

   Den befintlig betalpreferensen för läge kommer då att sänka priserna hela vägen in mot centrum. Den som menar att detta INTE sker, får redogöra för varför folkets betalpreferens för läge plötsligt skulle ändras.
   Notera vad som händer. De som bor i läge N, där 0 är centrum, vill betala x kr mer för N, än för N+1. Men faller nu priset i N+1 så faller det likvärdigt i N.

   Det vi har sett under många år är hur stigande byggnadskostnad i konsistens med ovanstående drivit upp priser på befintliga bostäder.

   Dessutom finns en stigande preferens för driftiga personer att flytta till städer, och även från mindre till större städer. Detta har drivit upp markpriser i städer. Men det är en annan effekt som inte har med byggnadskostnad att göra.

   Reply

3. 

   Maria 2019-02-26

   Vad som påverkar hyran i stort är även annat som drift, underhåll och skatter. Påminner om en intressant artikel 2017-07-03 i FN, där det bl.a. stod om att 10% lägre byggkostnader kan ge en mycket liten hyressänkning om 3%.
   “Sven Renström, vd på Olov Lindgren, hade med sig ett hemmasnickrat snöre som symboliserade olika delar i den hyra som hyresgäster till slut betalar. En orange del stod för markpriset, en röd för moms och en grön för drift och underhåll och så vidare. Den del av snöret som stod för byggproduktionspriset var 30 procent.
   – Hälften av hyran går på något sätt till skatter – statliga, kommunala eller någonting. Det betyder att, om vi lyckas få byggarna att bygga 10 procent billigare kommer det ändå bara att ge 3 procent lägre hyra. Ändå är det vad alla pratar om, att byggarna ska bygga så att hyrorna blir lägre, säger Sven Renström.”. https://fastighetsnytt.se/2017/07/racker-det-att-pressa-byggkostnaderna/

   Reply

4. 

   stephan 2019-02-25

   Bostadsrätter har stigit från o till miljonbelopp på 25 år. En äganderätt “att bo” i händerna på många okunniga styrelser, som förvaltas av bostadsföretagen Riksbyggen o HSB som rullar tummar, kan det gå annorlunda+

   Reply

5. 

   Alarik von Hofsten 2019-02-25

   Hans Linds resonemang är oklanderligt logiskt vad gäller att med hjälp av ekonomisk teori förklara varför högre produktivitet inte självklart leder till lägre priser för bostadsköpare/hyresgäster. Resonemanget illustrerar tydligt varför så få i byggbranschen jobbat långsiktigt systematiskt med att förbättra produktiviteten. Det har inte varit livsnödvändigt. På en marknad med underskott i utbudet kan kostnadsökningar lättare föras vidare till kunden.

   Men det är väl precis just det som inte längre fungerar? Den tilltänkta kunden av idag har inte råd att efterfråga det som byggs. Därför har vi nu på många håll ett utbudsöverskott av nya bostäder istället för underskott. För den byggaktör som vill överleva i en sådan miljö handlar det om att tillhandahålla en produkt som kunden har råd med. För att lyckas med gäller det bland annat att pressa kostnader och öka produktiviteten. Den vägen är svår och jobbig men både snabbare och mer realistisk än att snabbt öka utbudet av byggbar mark i tätbefolkade områden. Som bekant ”tillverkas” ingen ny mark som kan göras byggbar. Vi får hålla tillgodo med den begränsade mark som finns.

   Reply

6. 

   Peter Ekberg 2019-02-25

   Varför disikuteras inte skatter och avgifter samt kommunala markpriser? Den s.k. planberedskapen är ju en förutsättning för att utbudet av mark ska tillgodoses till priser som möjliggör acceptabla hyresnivåer för bostadskonsumenterna. Om nu t.ex. mark, skatter och avgifter uppgår till 30 – 35 % av produktionskostnaden så skulle det kunna vara intressant att både pressa dessa och pressa kostnaderna i produktionsledet för att öka utbudet..

   Reply