+
Mary Juusela.
  • Ett glas vin

    PUBLICERAD 2019-01-28 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2019-01-29 16:45

    Textstorlek

    Dela med andra

    Fredag. Klockan är strax 15.00. Tre våningar upp, glasfönster ut mot Stockholms vibrerande cityliv. Majoriteten iklädda skräddarsydda kostymer, slipsar, krispiga skjortor, dyra klockor och blänkande vigselringar. Övriga bär eleganta kjolar, korrekta klänningar och uppknäppta blusar, allt i det senaste business-woman-stuket.

    Likt ett lämmeltåg passerar kollegorna plikttroget mot köket. Jag reser mig och tittar ut genom dörren. Längre bort plockar cheferna fram vin- och champagneflaskorna. Ett tiotal. Jag tittar på dem som vägleder oss. Ivriga. Jag tittar på kollegorna. Blandade känslor. För mig, en klump i magen.

    Jag dricker inte alkohol. Min farfar tjänstgjorde i andra världskrigets slut. Han tog till alkoholen för att orka med och klara av. Men han klarade inte av hemma, inte sina barn. Han var tydligen hemsk. Det har präglat min pappa på så många sätt i allmänhet och i hans relation till alkohol i synnerhet. Och då jag är min fars dotter, även mig.

    Jag försöker dämpa en djup suck. Stålsätta mig. Går mot köket. Möter vd:n som direkt serverar mig ett glas vin. Jag vågar inte tacka nej. Det är ju högsta hönset! Alla dricker. Han tittar ingående på mig. Sedan säger han, när han tycker att jag är för sävlig, du är väl inte gravid?

    Jag ser en äldre kollega lite längre bort i rummet. Han har anförtrott mig att han försöker sluta dricka. Att han har problem. Just nu har han glömt det. Eller förträngt. Han har ett glas champange i handen och skrattar högt med en grupp andra.

    På en arbetsplats där pengar inte är ett problem är det fina drycker som plockas fram. Inget “skit”, som en av cheferna uttryckte det. I en företagskultur som skriker “ta lite mer, det hör till” är det samma sak varje fredag. Att tacka nej är inget alternativ för majoriteten av oss anställda. Inte när normerna sätts högst upp.

    Frågan är, vem tänker på individen och den långsiktiga hälsan? Eller på barnen där hemma? Har vi något ansvar gentemot varandra vad gäller alkoholen på arbetet?

    Mary Juusela
    Grundare/VD
    Lika Olika

    4 kommentarer

    1. Henrik 2019-02-04

      Jag dricker inte heller alkohol, men jag förstår egentligen inte problemet med att säga nej.
      Det är ju bara att säga nej tack, som ekonomen skriver.

      Det konstiga är att ett nej tack ofta följs av trugande.
      Det intressanta är varför en person vill truga i någon alkohol.
      Beror det på att den tror sig veta att den nekande personen egentligen vill ha, och trugandet är en hjälp för att få nekaren att göra vad den egentligen vill, som någon form av livscoaching..
      Eller kanske beror det på att personen är så otroligt egocentrisk att alla måste göra som vederbörande för att stämningen ska vara bra – I så fall väldigt hänsynslöst. .

      Reply

    2. Gudrun Jonsson-Glans 2019-01-29

      Bäst sammanhållning skapar man om ingen behöver känna sig obekväm eller utanför. Skäms de chefer som inte självklart har ett alkoholfritt sprudlande alternativ! Måste för övrigt vara ett storstadsfenomen. I övriga landet måste många ta bilen för att ta sig hem från fredagsminglet.

      Reply

    3. Ekonomen 2019-01-29

      Problemet är inte alkoholen. Den kommer alltid att finna. Problemet är inte chefen som vill ha en bra sammanhållning. Det är en grundpelare i den Svenska modellen. Problemet är att människor inte vågar säga NEJ TACK!

      Reply

    4. Christina Friberg 2019-01-29

      Blev berörd av din text. Så bra skrivet och tyvärr så sant på många arbetsplatser. Ett glas vin kan vara alldeles fantastiskt, men vi måste skilja på privat livsnjutning och vår roll som arbetsgivare med det ansvar som det medför.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

  • Bostadsbyggandet minskar

    Bostäder Bostadsbyggandet i landet fortsätter att minska både i år och nästa år enligt en ny rapport från Boverket. Störst tillbakagång sker i Stockholm.

  • Stabilitetsrådet lyfter fram risker i fastighetssektorn

    Börs, Ekonomi Kommersiella fastighetsbolag har blivit mer räntekänsliga och bankerna behöver därför hålla mer kapital för att täcka riskerna i den utlåningen. Den slutsatsen drog det Finansiella stabilitetsrådet vid sitt senaste möte som hölls i förra veckan.

  • Pandox miljardköper i Tyskland

    Transaktioner Pandox har tecknat avtal om förvärv av tre hotellfastigheter i Tyskland. Transaktionsvärdet uppgår till cirka 103 miljoner euro, motsvarande drygt 1 miljard kronor. Säljare är HR Group.

  • ANNONS
  • Hemfosa investerar 650 miljoner i Eskilstuna

    Transaktioner Hemfosa ökar sin närvaro i Eskilstuna genom förvärvet av tre centralt belägna fastigheter i staden från Akelius. Det rör sig om kontor samt lokaler för utbildningsverksamhet och affären görs till ett underliggande fastighetsvärde om drygt 650 miljoner kronor. Tillträde har ägt rum.

  • ANNONS
  • Ny vd på Vasakronan närmar sig

    Fastighetsmarknad, Rekrytering Den 11 april meddelade Vasakronan att vd Fredrik Wirdenius lämnar bolaget efter 12 år. Bolagets styrelseordförande Ulrika Francke säger till Fastighetsnytt att man söker en person som förstår att bolaget är “hela Sveriges” fastighetsbolag. 

  • Hemfosa köper i Mariestad för 274 miljoner

    Transaktioner Hemfosa har köpt en fastighet med 25 olika byggnader i centrala Mariestad för 274 miljoner kronor. I de olika bygganderna, som har en total uthyrningsbar yta om 26 700 kvadratmeter inrymms skolor, vårdlokaler och kriminalvårdsanstalt.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived