+
Mary Juusela.
  • Ett glas vin

    PUBLICERAD 2019-01-28 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2019-01-29 16:45

    Textstorlek

    Dela med andra

    Fredag. Klockan är strax 15.00. Tre våningar upp, glasfönster ut mot Stockholms vibrerande cityliv. Majoriteten iklädda skräddarsydda kostymer, slipsar, krispiga skjortor, dyra klockor och blänkande vigselringar. Övriga bär eleganta kjolar, korrekta klänningar och uppknäppta blusar, allt i det senaste business-woman-stuket.

    Likt ett lämmeltåg passerar kollegorna plikttroget mot köket. Jag reser mig och tittar ut genom dörren. Längre bort plockar cheferna fram vin- och champagneflaskorna. Ett tiotal. Jag tittar på dem som vägleder oss. Ivriga. Jag tittar på kollegorna. Blandade känslor. För mig, en klump i magen.

    Jag dricker inte alkohol. Min farfar tjänstgjorde i andra världskrigets slut. Han tog till alkoholen för att orka med och klara av. Men han klarade inte av hemma, inte sina barn. Han var tydligen hemsk. Det har präglat min pappa på så många sätt i allmänhet och i hans relation till alkohol i synnerhet. Och då jag är min fars dotter, även mig.

    Jag försöker dämpa en djup suck. Stålsätta mig. Går mot köket. Möter vd:n som direkt serverar mig ett glas vin. Jag vågar inte tacka nej. Det är ju högsta hönset! Alla dricker. Han tittar ingående på mig. Sedan säger han, när han tycker att jag är för sävlig, du är väl inte gravid?

    Jag ser en äldre kollega lite längre bort i rummet. Han har anförtrott mig att han försöker sluta dricka. Att han har problem. Just nu har han glömt det. Eller förträngt. Han har ett glas champange i handen och skrattar högt med en grupp andra.

    På en arbetsplats där pengar inte är ett problem är det fina drycker som plockas fram. Inget “skit”, som en av cheferna uttryckte det. I en företagskultur som skriker “ta lite mer, det hör till” är det samma sak varje fredag. Att tacka nej är inget alternativ för majoriteten av oss anställda. Inte när normerna sätts högst upp.

    Frågan är, vem tänker på individen och den långsiktiga hälsan? Eller på barnen där hemma? Har vi något ansvar gentemot varandra vad gäller alkoholen på arbetet?

    Mary Juusela
    Grundare/VD
    Lika Olika

    4 kommentarer

    1. Henrik 2019-02-04

      Jag dricker inte heller alkohol, men jag förstår egentligen inte problemet med att säga nej.
      Det är ju bara att säga nej tack, som ekonomen skriver.

      Det konstiga är att ett nej tack ofta följs av trugande.
      Det intressanta är varför en person vill truga i någon alkohol.
      Beror det på att den tror sig veta att den nekande personen egentligen vill ha, och trugandet är en hjälp för att få nekaren att göra vad den egentligen vill, som någon form av livscoaching..
      Eller kanske beror det på att personen är så otroligt egocentrisk att alla måste göra som vederbörande för att stämningen ska vara bra – I så fall väldigt hänsynslöst. .

      Reply

    2. Gudrun Jonsson-Glans 2019-01-29

      Bäst sammanhållning skapar man om ingen behöver känna sig obekväm eller utanför. Skäms de chefer som inte självklart har ett alkoholfritt sprudlande alternativ! Måste för övrigt vara ett storstadsfenomen. I övriga landet måste många ta bilen för att ta sig hem från fredagsminglet.

      Reply

    3. Ekonomen 2019-01-29

      Problemet är inte alkoholen. Den kommer alltid att finna. Problemet är inte chefen som vill ha en bra sammanhållning. Det är en grundpelare i den Svenska modellen. Problemet är att människor inte vågar säga NEJ TACK!

      Reply

    4. Christina Friberg 2019-01-29

      Blev berörd av din text. Så bra skrivet och tyvärr så sant på många arbetsplatser. Ett glas vin kan vara alldeles fantastiskt, men vi måste skilja på privat livsnjutning och vår roll som arbetsgivare med det ansvar som det medför.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

  • Hönan, ägget och vi andra

    Krönikor Den senaste artikeln jag läste handlade om befolkningsutvecklingen i Stockholm. Till synes obeskrivligt tråkigt, men besöket provocerades fram av Regionplanekontorets senaste statistik som visar ett trendbrott – att befolkningen i Stockholms län för första gången på länge minskade under 2018. Mild panik utbröt hemma hos undertecknad då dennes analyser i det dagliga arbetet ofta grundar sig i just befolkningsökningen, skriver Bojan Ticic.

  • Christer Larsson lämnar – ersättare klar

    Rekrytering, Syd Christer Larsson lämnar jobbet som stadsbyggnadsdirektör i Malmö i sommar. Marcus Horning, som idag har motsvarande roll i grannkommunen Lund, föreslås bli hans efterträdare. 

  • Convendum växer i Stockholm

    Uthyrning Convendum har tecknat två nya hyresavtal om totalt 11 200 kvadratmeter i Stockholm. Bolaget utökar sin etablering i Umami Park, i Sundbyberg och hyr ytterligare 6200 kvadratmeter. Dessutom etablerar bolaget en ny enhet om 5000 kvadratmeter på Kungsholmen.

  • ANNONS
  • Kronan rasar efter Riksbanksbesked

    Börs, Ekonomi Kronan försvagas kraftigt på torsdagen efter att Riksbanken lämnat räntan oförändrad och meddelat att man skjuter kommande räntehöjningar på framtiden. Risken är stor att kronan fortsätter tappa mark framöver.

  • ANNONS
  • Riksbanken skjuter upp höjning

    Börs, Ekonomi Riksbanken lämnar räntan oförändrad på torsdagen och skjuter upp tidpunkten för nästa höjning till i slutet av året eller i början av nästa år. Därefter väntas ökningstakten bli lägre än vad som angetts tidigare.

  • Rekord för Platzer

    Börs Platzers förvaltningsresultat ökade 20 procent i det första kvartalet till den högsta nivån någonsin för ett enskilt kvartal. Förbättringen var främst ett resultat av ökade hyresintäkter.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived