+
Annika Wallenskog, chefsekonom på SKL.
  • 2018 – ett år med ökad polarisering

    PUBLICERAD 2019-01-09 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2019-01-10 16:38

    Textstorlek

    Dela med andra

    Under 2018 har vi sett hur polariseringen ökat i världen. Exemplen är många, inte minst det påbörjade handelskriget mellan USA och Kina. Vi ser också att den organisation som byggts upp för att hålla samman världens länder och få dem att undvika krig, FN, ifrågasätts. I ett tal i FN sade Donald Trump att han ”tillbakavisar globaliseringens ideologi och bejakar patriotismens doktrin”. Det är ”America first” som gäller.

    Xi Jinpings maktambitioner blir också tydligare. Successivt börjar Kina ta över allt fler områden genom investeringar, men även genom att bygga flygfält, hangarer och ammunitionsförråd i Sydkinesiska sjön.

    I allt fler länder tar politiker, som åtminstone tidigare skulle ha ansetts som extrema, över makten. Ett av de senaste exemplen är Brasilien där främlingsfientlige Jair Bolsonaro vann valet i oktober.

    I det amerikanska mellanårsvalet blev polariseringen tydlig och det sätt som många politiker uttalar sig på blir alltmer uppseendeväckande. Trumps uttalanden har bidragit till att gränserna ständigt flyttas. Å andra sidan finns i USA för första gången exempel på muslimska kvinnor och kvinnor med rötter i ursprungsbefolkningen som kommer in som ledamöter i kongressen.

    I det svenska valet fick Sverigedemokraterna betydligt fler röster än tidigare. I kommun- och landstingsvalen fick de dock bara 12,8 procent jämfört med 17,6 procent i riksdagsvalet. Däremot har det tillkommit flera nya partier i kommuner och landsting. Dessa partier fick över 5 procent av rösterna. I valundersökningen 2018 framgick det att personer som röstade på dem och på Sverigedemokraterna har lägst förtroende för svenska politiker. Endast 13 procent av dem som röstat på icketraditionella partier och 23 procent som röstade på Sverigedemokraterna sade sig ha förtroende för politiker. Miljöpartiet, som tappade nästan 60 procent av sina väljare i kommun- och landstingsvalen, är det parti vars väljare sade sig ha högst förtroende för politiker (hela 79 procent).

    Någonstans kan man ana människor som är frustrerade över att saker inte går åt det håll de önskar. Detta under en period då de flesta har kunnat få ett arbete och haft reallöneökningar.

    Vi kan även utläsa en större polarisering mellan olika delar av landet. Under hösten lämnade kostnadsutjämningskommittén sitt betänkande: ”Lite mer lika”. I detta föreslås en mer långtgående utjämning än dagens, mellan kommunerna och regionerna i riket. I takt med att delar av landet tappar invånare kommer utjämningen dessutom att göra så att färre kommuner får betala mer till fler kommuner. Här kommer vårt land att prövas. Är en kommun beredd att bidra till hela riket, eller ska man bara se till sina egna skattebetalare? Ungefär som ”America first” fast för den egna kommunen. Om vi inte klarar detta mellan kommunerna måste staten hjälpa till och lösa situationen.  

    Vi ser nu tecken på att högkonjunkturen börjar avta. Det är med viss oro jag blickar fram emot 2019. Vad blir konsekvenserna av den tilltagande polarisering som skett trots god tillväxt? Vad kommer att hända när de ekonomiska förutsättningarna inte längre är lika gynnsamma?

    Annika Wallenskog
    Chefsekonom, SKL

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived