+
Robin Rushdi Al-Salehi. Foto: Hemsö.
  • Radikal miljöpolitik – inga meningslösa uppoffringar

    PUBLICERAD 2018-11-26 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2018-11-27 10:05

    Textstorlek

    Dela med andra

    TAGGAR

    Häromdagen så skrev Hans Lind, som jag beundrar, en artikel med rubriken ”Varför bedrivs inte en mer radikal miljöpolitik?” som jag som ingrodd hållbarhetsnisse ämnar besvara.

    Som han skriver så fick frågorna ett uppsving efter sommarens extremväder där vi kan konstatera att media nu lyfter frågan och äntligen ger frågorna den status de förtjänar, nämligen att beskriva dem som en fråga om människans möjligheter att leva på jorden.

    Han försöker hitta en förklaring till varför den miljöpolitiska debatten ser ut som den gör och ett konstaterande jag kan göra är att svensk miljöpolitik gör det onödigt svårt för människor att begripa den. Det är, hör och häpna, egentligen inte utsläppen som vi borde fokusera på. Utsläpp har en tröghet som gör att vi inte ser effekterna av dem direkt eller ser dem konstant, som exempelvis värmeböljan i somras som tog slut. Utsläppen kan dessutom släppas ut och sugas in så det är inte utsläppen i sig vi borde vara rädda för.

    Det vi måste vara rädda för är hur de skapas och att de ackumuleras. Vi måste stoppa det som bidrar till ackumuleringen.

    Hans Lind exemplifierar radikal miljöpolitik med att minska på flygandet, köra en miljövänligare bil eller äta mindre kött. Dessa miljöpolitiska förslag är tyvärr inte ens i närheten av att vara radikala utan är snarare beteenden som vi betingats till att göra. Det är onödiga utsläpp som vi människor genererar med hjälp av bortskämda strukturer. Att få flyga, köra bil och äta kött har inte heller något med välfärd att göra. Det är lyxbeteenden i form av kortvariga kickar eller kortvarigt välbefinnande för de som helt enkelt inte gillar att äta växtbaserat, inte kan påverka sin arbetssituation, ges tid att varva ner eller belönas för att de tar tåget, samt de som gillar den konstruerade friheten av att köra bil.

    Dessa saker är inga meningslösa uppoffringar, om något så är det välfärdsfrågor och folkhälsofrågor genom att minska på dessa beteenden. Ta massbilism som exempel, oavsett om fordonsflottan är hybrid, diesel eller eldriven, så är det ett funktionalistiskt stadsproblem som tar onödigt mycket plats och som Jane Jacobs redan under 60 talet dömde ut. Att byta ut bilar varje år är inget annat än förödande för klimatet och den exploaterade naturen. Bilismen måste vara behovsanpassad till de som på ett värdigt sätt behöver den för att ta sig fram. Alla andra kan få åka gratis kollektivtrafik nationellt om vi skulle kunna skaka fram de 18 miljarder kronor som det skulle kosta varje år. Vi kan börja med att trappa ner ränteavdraget som kostar svenska skattebetalare 35 miljarder kronor varje år. Det skulle dessutom bespara svenskar allt onödigt huvudbry som köp av kollektivkort innebär. Att ta det på skattsedeln hade dessutom blivit billigare för alla. Ni känner igen argumenten när det kommer till flyg och köttätande.

    Radikal miljöpolitik är inga individualiserade sådana, utan kollektiviserade. Vi är redan otroligt försenade i diskrepansen kring vad människan gjort och gör med vår planet, samt de fjuttiga åtgärder vi verkar ha så svårt att göra just nu. Hans Lind menar vidare att vi kan vänta med detta då ”människans uppfinningsrikedom, förmåga att anpassa sig och förmåga att ta sig samman när det verkligen gäller – exempelvis för att krossa Hitler” kommer rädda oss i slutändan. Visserligen är Sverige en plutt i den globala kontexten när det kommer till miljöpolitiken, men polackerna eller judiska motståndsrörelser väntade inte på ryssarna, fransmän eller engelsmännen i sitt motstånd mot Hitler, utan tog till de medel de hade utan att vänta. Under åren som gick så anslöt sig fler och fler länder och tillslut krossades Hitler. Hela världen hade dock mått bättre om vi hade sluppit världskriget och dess kulmen innan man kraftsamlade för att stoppa den.

    Vi kan inte vänta. Att Brasilien nu exempelvis vill öppna upp för skogsskövling av tusenåriga Amazonas regnskogar motsvarande 1,5 gånger Sveriges totala yta går inte att återkalla. Vi måste stoppa skövlingen nu, inte om 5 år. Vi kan göra vår del genom att sluta importera soja, kött och annat från Brasilien och andra länder som bedriver krig mot planeten.

    Radikal miljöpolitik är inte att individualisera utsläppsminskningar. Det är att införa kollektiviserade bojkotter, sanktioner, förbud, lagar och regler mot länder som bedriver krig mot planeten. Rannsakar vi oss själva så inser vi att detta också gäller för oss i Sverige.

    Robin Rushdi Al-Salehi
    Hållbarhetsförvaltare, Hemsö

    1 kommentarer

    1. Peter 2018-11-28

      Tack! En viktig artikel i en för svenskar och människor generellt central fråga.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived