+
Bild: iStock.
  • Framsteg för artificiella träd

    PUBLICERAD 2018-11-02 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2018-11-05 16:49

    Artikeln är även publicerad i Fastighetsnytt nummer 5, 2018. 

    Textstorlek

    Dela med andra

    FN:s klimatpanel (IPCC) höjde i början av oktober tonläget och varnade i starkare ordalag än tidigare för konsekvenserna av den globala uppvärmningen. Enligt panelen kommer det krävas väldiga ansträngningar framöver för att hålla nere utsläppen och dessutom kommer vi behöva dammsuga atmosfären på enorma mängder koldioxid – en teknik som faktiskt är på frammarsch.

    Enligt IPCC är det av yttersta vikt att temperaturen ökar max 1,5 grader från preindustriell nivå. För att klara av detta bedömer

    panelen att nettoutsläppen av koldioxid måste minska med 45 procent från 2010 års nivå till 2030 och sedan minska ytterligare så att nettoutsläppen är noll år 2050.

    För att ha en chans att nå målen bedömer IPCC att vi måste fånga in och lagra undan 100-1000 miljarder ton koldioxid under det 21:a århundradet.

    Det finns flera tekniker för att göra detta. En av dessa är att låta artificiella träd göra jobbet, eller så kallad Direct Air Capture (DAC). Tekniken befinner sig ännu i sin linda, och det finns en rad hinder att forcera innan det kan skalas upp till en nivå där den får någon inverkan. Det kan dock vara intressant att få någon slags känsla för vad som är tekniskt möjligt och det senaste åren verkar det ha skett betydande framsteg.

    Det finns knappt en handfull bolag som ägnar sig åt artificiella träd. Ett av dessa är schweiziska Climeworks. I maj förra året lät Climeworks täckelsen falla för världens första kommersiella DAC-anläggning utanför Zürich, som uppges ta 900 ton koldioxid ur luften varje år. Kolet som utvinns på detta sätt säljs sedan till ett lokalt växthus.

    För att förhindrar att koldioxiden återvänder till atmosfären vore det optimala dock att den exempelvis grävdes ner men då krävs att någon betalar för detta.

    Bolaget meddelade i samband med lanseringen av anläggningen att det kostade 600 dollar per ton att separera koldioxiden ur luften, vilket var en förbättring jämfört med tidigare uppskattningar från forskare.

    Koldioxid blir sten
    Senare samma år meddelade Climeworks att man startat världens första koldioxidnegativa DAC-anläggning vid kraftverket Hellisheide på Island. Istället för att sälja en produkt så drar koldioxiden ur luften och lagrar den under 700 meter under marken. Med tiden förvandlas den till sten. Det handlar dock om en pilotanläggning som tar upp ganska små mängder koldioxid från luften.

    I oktober i år meddelade Climeworks att man öppnat en ny demonstrationsanläggning i Italien. Ytterligare anläggningar planeras i Tyskland och Schweiz.

    Bolaget har ett optimistiskt mål om att fånga in 1 procent av världens samlade koldioxidutsläpp år 2025. För att uppnå detta skulle dock krävas att bolagets kapacitet skalades upp flera hundra tusen gånger.

    I juni i år meddelade kanadensiska Carbon Engineering att tester vid en pilotanläggning visar att bolagets kostnad för att suga upp koldioxid från atmosfären kommer stabiliseras till mellan 94 och 232 dollar per ton.

    Carbon Engineering siktar på att omvandla koldioxiden till bränsle och den kommer därmed återvända till atmosfären. Det är dock betydligt bättre än att använda fossila bränslen.

    Under hösten kom uttalanden från ytterligare ett bolag, New York-baserade Global Thermostat, om att de på sikt hoppas kunna plocka upp koldioxid ur atmosfären för 50 dollar per ton. För närvarande byggs en anläggning i Alabama som beräknas ha en operativ kostnad på 150 dollar per ton.

    Anläggningen i Alabama kommer ta upp 4 000 ton koldioxid per år. Det skulle dock kunna bli aktuellt med betydligt större anläggningar än så, enligt Global Thermostats medgrundare och vd Graciela Chichilnisky, som tidigare deltagit i IPCC:s arbete.

    Samma takt som regnskogar i Amazonas
    I oktober sade bolagets Chichilnisky till den amerikanska miljötidningen Grist att anläggningar som suger upp över 1 miljon ton koldioxid per år är möjliga. Om uppgifterna stämmer så skulle omkring 2 000 sådana anläggningar sluka koldioxid i samma takt som Amazonas regnskogar.

    I Global Thermostats planer på att få ned kostnaden ingår bland annat att sälja kolsyra till läskföretag.

    Vidare finns det en aktör som kallar sig för Healthy Climat Alliance, där ett bolag som heter Blue Planet ingår. Blue Planet hävdar att om deras teknik skalas upp så går det att få ner kostnaden till omkring 30 dollar per ton.

    Blue Planet siktar på att blanda in kolet i byggmaterial, såsom exempelvis betong. Därmed får man en säljbar produkt och om kolet på detta sätt kan kapslas in i byggnader så skulle det hållas borta från atmosfären under många årtionden.

    Med en kostnad på 30 dollar per ton skulle det bara kosta ungefär 60 öre att plocka upp koldioxiden som en liter bensin genererar. Det kan jämföras med skatten på bensin, som enligt Ekonomifakta ligger på 9,66 kronor per liter.

    Om man skulle uppfylla IPCC:s önskan att ta bort 100-1 000 miljarder ton koldioxid ur atmosfären till slutet av seklet så skulle det i genomsnitt kosta mellan 37 och 370 miljarder dollar per år, vilket motsvarar 0,05-0,5 procent av global BNP.

    Att ta hand om all koldioxid som tillförs atmosfären under ett år skulle kosta 1,5 procent av global BNP. I ovanstående siffror ingår dock inte kostnader för om man exempelvis vill lagra koldioxiden långt under marken.

    Sammanfattningsvis kan man säga att det händer en hel del, åtminstone på kostnadssidan. Den utvecklingen borde hålla i sig då kostnader tenderar att falla ganska snabbt för ny teknik. Exempelvis är kostnaderna för att utvinna solenergi och vindkraft bara någon bråkdel av vad de var inledningsvis.

    Samtidigt finns det fortsatt stora frågetecken. En av de största stötestenarna handlar om energiåtgång. Enligt en uppskattning som gjordes år 2015 skulle det gå åt upp till 12 gigajoule för att dra ur ett ton koldioxid ur atmosfären.

    Det är oklart hur aktuell den siffran är men den måste hursomhelst komma ner ordentligt om man vill skala upp verksamheten globalt. Exempelvis skulle ett teoretiskt exempel där 100 procent av ett års koldioxidutsläpp samlas in kräva energi som motsvarar i storleksordningen 85 procent av världens samlade energiåtgång under samma period.

    Ett sådant hypotetiskt projekt ter sig än mer meningslöst om man har i åtanke att 80 procent av vår energi fortfarande kommer från fossila källor.

    Oskar von Bahr

    1 kommentarer

    1. Pia erikson 2018-11-05

      Personligen anser jag detta vara lika tossigt som att låta göra enorma speglar i övre atmosfären som skulle reflektera ut solinstrålningen som debatterades seriöst för 3-4 år sedan…

      När man betänker att ett lövträd under sin livstid på 100 år bilder och omvandlar drygt 6 ton co2, i stort sett gratis och med utnyttjande av gratis solenergi och dessutom förutom skönhetsaspekten ger positiva effekter på biodiversitet, värmeutjämning, jorderosion, vattenkretslopp, bindandet av näringsämnen och därmed skonande av haven, ger frukt, bränsle, papper, möbler och byggmaterial. Om ca 500 miljarder ton co2 skall samlas in under ett sekel bör vi återplantera 82 miljarder träd, dvs 12 träd per nulevande person på jorden under 100 års tid. I Pakistan planteras nu under fem år “tsunamin av 10 miljarder träd”, dvs 5,5 miljoner träd per dag (!) för att kompensera för att 40% av skogen skövlats under 25 år. I Sahara har ett liknande projekt påbörjats med “Stora gröna muren” tvärs över kontinenten, Indien likaså med rekordet 49 miljoner planterade träd på en dag, Mexico mfl där David Attenborough bla har tagit ett initiativ. (Svd 20/10 2018 mfl).

      Mvh Pia E

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived