+
Hans Lind, professor i fastighetsekonomi.
  • Vad kännetecknar en stad för alla?

    PUBLICERAD 2018-09-25 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2018-09-25 15:57

    Krönikan är även publicerad i Fastighetsnytt nummer 4, 2018.

    Textstorlek

    Dela med andra

    TAGGAR

    Det verkar rimligt att anta att det kommer att vara stora inkomstskillnader i samhället under överskådlig tid. Hur ska man då tänka som politiker och planerare om vi vill att alla ska kunna känna att det är deras stad? En viktig sak är förstås att det ska gå att hitta ett jobb även om man har en dålig utbildning och kanske inte är den mest effektiva anställda, och det är viktigt att det finns billiga bostäder. Här tänker jag dock fokusera på några andra saker.

    En stad som vill vara till för alla behöver också billiga nöjen. Vackra parker och gångstråk är då en första viktig punkt. Vi var i London några dagar för ett tag sedan och rosenträdgården i Regents park är ett bra exempel på detta. Lady Diana´s fontän i Hyde Park är ett exempel där konst kombineras med badmöjligheter för barn. Jag tror inte att jag är den enda Stockholmsbon som undrat varför man stenlade hela Odenplan när man byggde om för den nya pendeltågsstationen! En stjärna går dock till Enköping som med rätta kallar sig “Parkernas stad”.

    Att ställa ut en jätteinstallation av Christo i the Serpentine i Hyde Park under några månader är ett annat bra initiativ ur detta perspektiv, även om det kanske retar många. Det kostar inget att titta på den och den finns i en miljö där många rör sig.

    Om inte museer och utställningar kan vara helt gratis, kan de i alla fall vara gratis ibland. En viss dag i veckan, eller en helg i månaden. Alla kulturverksamheter som får statligt stöd borde vara skyldiga att även spela någon gratiskonsert ute på stan eller i ett köpcentrum där många rör sig.

    För att kunna ta del av en stad och en regions (billiga) utbud av allt från grönområden till museer behöver man kunna åka dit billigt. Lägger vi långtgående förslag om gratis kollektivtrafik åt sidan, kan man i alla fall tänka sig att det är gratis att åka en lördag eller söndag i månaden, en åtgärd som inte borde innebära stora förluster av biljettintäkter.

    Tänker vi i termer av social hållbarhet bör vi också tänka i termer av arrangemang som kan locka olika grupper av människor. Jag hörde till dem som gillade arrangemang som Vattenfestivalen i Stockholm – man kunde gå omkring och lyssna på alla möjliga sorters musik gratis inom ett relativt litet område. En arrangör som vill bidra till att olika grupper i samhället möts bör fundera just på hur tider och platser för olika arrangemang kan väljas för att öka den sannolikheten. Och den som äger ett köpcentrum bör tänka på att det finns ett utbud som vänder sig till olika inkomstgrupper.

    Under årets Almedalsvecka lyssnade jag på forskaren Mo Sarraf som påpekade att ett första steg mot att minska segregationen kan vara att planera så att olika grupper åtminstone ser varandra. Och det behöver inte innebära att de bor i samma område eller jobbar på samma arbetsplats. Människor ser andra i många andra sammanhang också. Ur det perspektivet är kanske stora shoppingcenter som Mall of Scandinavia i Stockholm, Nordstan i Göteborg och Emporia i Malmö det som mest bidrar till integrationen.

    Hans Lind
    Professor i fastighetsekonomi

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived