+
Bojan Ticic. Foto: Sigurdur J Ólafsson.
  • Den billiga svenska arbetskraften

    PUBLICERAD 2018-07-10 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2018-07-12 15:39

    Textstorlek

    Dela med andra

    Den svenska kronan har återigen kollapsat. Trenden på medellång sikt ser också negativ ut och det är anmärkningsvärt med tanke på det goda konjunkturläget. Riksbanken har varit väldigt tydlig med att lågräntepolitiken kommer att ligga fast under en överskådlig framtid och att prioriteringen ligger i att få upp inflationstakten närmare målvärdet. Det enda återstående sättet för Riksbanken att försöka få upp inflationen är tydligen genom att sänka kronan och göra importen dyrare. Det tycker jag förefaller kortsiktigt och korkat eftersom effekten kommer att ebba ut så fort kronan återigen stärks.

    Penningpolitik är förvisso en komplex vetenskap, men den har inte alltid hanterats på ett sådant sätt av de svenska toppekonomerna och politikerna. Under 70 och 80-talen devalverade man ensidigt kronan nio (!) gånger. Dessa åtgärder har gjort att den svenska valutans värde halverats jämfört med andra europeiska valutor under de senaste 40 åren. Detta har visat sig vara oerhört ansträngande för min semesterkassa och en euro som kostar närmare 11 kronor är dessutom en ren krisvärdering av kronan.

    Befinner vi oss då i en kris? Det har jag ingen aning om, och det verkar även de ekonomiska bedömarna vara oense kring. Industrin går bra, arbetslösheten är rekordlåg, BNP-tillväxten tuffar på och den svenska ekonomin framställs ofta som en av de mest produktiva i världen. Extremt lågt ränteläge och en svag krona bidrar dessutom betydligt till den redan positiva utvecklingen. Frågetecknen kring situationen bostadsmarknaden hopar sig dock och frågan jag ställer mig är vad Riksbanken gör om konjunkturen viker eller rentav en bubbla brister? Har marknaderna tappat förtroende för den svenska ekonomiska politiken och börjat prisa in en handlingsförlamning som Riksbankens oundvikligen kommer få uppvisa om vi skulle gå in i en lågkonjunktur med negativa räntor och en krona i fritt fall? Hur långt är man beredd att släppa kronan? Är en kurs på 15 kronor per euro acceptabel?

    Det är jag nämligen helt ointresserad av. Det är också stora delar av den tjänstesektor som idag står för två tredjedelar av förädlingsvärdet i BNP. Sverige har en kunskapsintensiv näringslivsstruktur och jag är inte helt säker på att kraftiga lönesänkningar och billig arbetskraft är de villkor som vi främst ska konkurrera med på världsmarknaden. Även om exportindustrin ”får draghjälp” av en svag krona, så kommer man inte riktigt ifrån att draghjälpen även där främst består i att lönerna och därmed produktionskostnaderna sänkts. Som direkt jämförelse kan väl nämnas att Schweiz exportindustri inte direkt gått under trots den starka francen. Folk vill nämligen köpa deras varor därför att de ofta är bäst.

    Monetär stabilitet och bevarande av penningvärdet över tid borde vara en ”virtue” som ett land av Sveriges kaliber borde försöka eftersträva. Det inger respekt och förtroende – och så bevarar det värdet av folks surt förvärvade besparingar. För det fall att vi bestämmer oss för att fortsätta skjuta kronan i sank kommer jag be om att få min lön denominerad i euro i framtiden, och det verkar både krångligt och dyrt för samtliga inblandade.

    Bojan Ticic
    Director, Head of Retail Capital Markets, CBRE

    2 kommentarer

    1. Ekonomen 2018-07-12

      I grunden har vi alla blivit fattigare på den förda politiken. Vår köpkraft har urholkats i och med den svaga kronan och att fastighetspriserna skenat. Många ser inte detta då man kan belåna fastigheten lite till och på det sättet finansiera sitt liv. Att leva genom att ständigt låna mera fungerar ett tag. Långsiktigt fungerar det dock inte. Orsaken är att vårt inflationsmål är feldefenierat. Priserna borde mätas i utländsk valuta då vi är importberoende. Likaså borde fastighetspriserna vara en del av KPI då vi faktiskt använder våra pengar för att köpa även fastigheter. Med ett sådant inflationsmått så har vi inflation vilket skulle motverka en negativ ränta som är grunden till det onda.

      Reply

    2. Ulf Larsson 2018-07-11

      Kan inte hålla i längden med att hålla isär penning- och finanspolitik vilket kommer märkas när nästa lågkonjunktur inträder. Förd penningpolitik har oförtjänt gynnat kapitalstarka ägare som dessutom fått ett borttagande av fastighetsskatt till skänks som ör den största omfördelning av pengar från land till stad någonsin i svensk historia

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x Bojan Ticic. Foto: Sigurdur J Ólafsson.