+
Tomas Ernhagen. Foto: Fastighetsägarna.
  • En valvinnarfråga? 

    PUBLICERAD 2018-06-19 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2018-06-19 09:43

    Krönikan är även publicerad i Fastighetsnytt nummer 3, 2018 där fokus bland annat ligger på fastighetsbranschens viktigaste frågor inför valet 2018. 

    Textstorlek

    Dela med andra

    Bostadsfrågan är märklig. Den finns på allas läppar. Den är alltid närvarande, vid frukostbordet, på bussen och på festen. Den kan bryta barriärer mellan främlingar. Ändå lyser den oftast med sin frånvaro i valrörelser. Varför? Säg det. Själv tror jag att det delvis handlar om att den upplevs som en kokhet potatis, något som man absolut inte vill hålla i. Risken att stöta sig med viktiga väljargrupper är stor. Den viktigaste anledningen är nog ändå att frågan är för komplex för att fungera i valrörelsens förenklade värld.

    Tänk dig en politiker som äntrar talarstolen med parollen: ”Jag kräver att det skapas ett regelverk som anger på vilka grunder förhandlingarna om den årliga justeringen av den allmänna hyresnivån ska utgå från samt att det därtill inrättas en oberoende tvistelösning. Rösta på mig”.

    Den politikern är helkörd. Ändå har hen helt rätt. Det är precis den typen av förslag som krävs om vi ska lyckas lösa problemen på bostadsmarknaden. Komplexiteten kräver att vi blir väldigt konkreta och att vi kan fokusera på en sak i taget. Den helhetslösning som alla önskar, kommer nog aldrig att se dagens ljus. Börjar vi i den änden lär vi fortsätta att stå stilla. Då är det bättre att ta ett steg i taget. 

    Lyssna istället på den där helkörda politikern. Förslaget handlar om kärnan i det kollektiva förhandlingssystemet. Bostadsmarknadens parter träffas varje år för att förhandla om hur mycket hyresnivån i befintliga hyresrätter på en ort ska höjas för att följa med den allmänna ekonomiska utvecklingen.

    Det låter enkelt. De är väl bara att koppla höjningen till BNP-utvecklingen eller något annat mått. Så fungerar det inte. Det finns nämligen inget regelverk som anger på vilka grunder förhandlingarna ska ske. Och även om det fanns sådana grunder finns det ingen instans parterna kan vända sig om de inte kommer överens.

    Denna brist ger en av parterna (Hyresgästföreningen) ett veto i förhandlingarna. Den parten kan envist stå fast vid sitt bud, med den enda konsekvensen att förhandlingarna drar ut på tiden. Den andra parten (fastighetsägaren) kan inte göra något annat än att frustrerat acceptera budet. Alternativet är att ”förhandlingarna” fortsätter i evighet och att det därmed inte blir någon höjning.

    Detta förhållande har gjort att hyresjusteringen tre år i rad har varit lägre än inflationen. Den som tror att fastighetsägare frivilligt går med på detta, bör snabbt tänka om. Det kommer att minska intresset för att bygga nya hyresrätter och fortsätta att förvalta befintliga. Utanförskapet ökar. Att gå till val på att parterna i de årliga hyresförhandlingarna ska bli jämbördiga borde alltså vara en given valvinnarstrategi. Eller inte.

    Tomas Ernhagen
    Chefekonom, Fastighetsägarna

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived