+
Asylsökande flyttar från ett boende som stängd ned i Skaraborg. | Foto: Farshad Shamgoli/Läkare utan gränser
  • “Bostadsbristen är en svår uppgift att lösa”

    PUBLICERAD 2018-06-07 AV Ajda Dzambic
    UPPDATERAD: 2018-06-13 11:03

    Artikeln är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 2, 2018

    Textstorlek

    Dela med andra

    Flyttkaruseller, ovisshet och maktlöshet bidrar till psykisk ohälsa bland asylsökande. Många mår sämre av själva etableringsperioden i Sverige än de trauman de flytt från. Det visar en rapport från Läkare utan gränser. ”Det ser mörkt ut”, säger en tvåbarnspappa till Fastighetsnytt.

    Regeringen satsar 120 miljoner kronor per år i tre år för att stötta ideella organisationer i deras arbete mot hemlöshet bland unga vuxna, där psykisk ohälsa kan vara en bidragande orsak till hemlösheten.

    – Ensamkommande barn och ­ungdomar är särskilt utsatta och här är det viktigt att visa medkänsla och skapa rimliga livs­villkor, säger biträdande finansminister Per Bolund i ett pressmeddelande.

    Sverige tog under hösten 2015 emot en stor andel ensamkommande och nu ­visar det sig att många av dem tvingas bo på ­gatan, helt utan samhällets skyddsnät. Det är ett skäl till varför regeringen höjer stödet för arbetet med hemlösa ungdomar , där pengarna går till Svenska Röda Korset, Stockholms stadsmission, Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Göteborgs stadsmission och Skånes stadsmission.

    – Civilsamhället har en kapacitet att nå grupper och utsatta människor som det offentliga kan ha svårt att nå. Möjligheterna att göra detta behöver bli bättre och därför gör regeringen den här satsningen, säger Bolund.

    En enkätstudie som gjorts med 208 ­ensamkommande visar att 76 procent ­ligger i riskzonen för att drabbas av posttraumatiskt stressyndrom, enligt ­Uppsala universitet. För många är situationen ännu värre än så. Karolinska institutets kartläggning åt Socialstyrelsen visar att ­antalet självmord bland ensamkommande har ökat markant det senaste året. År 2015 ­noterades inga fall, men 2017 tog tolv personer livet av sig.

    – Det är en otroligt tragisk utveckling. Det är inte konstigt att unga förlorar förtroendet för vuxna och samhället när det här sker, säger Jenny Gustafsson, koordinator på Läkare utan gränser, till Fastighetsnytt.

    Socialstyrelsen bedömer att omkring 20–30 procent av Sveriges asylsökande ­lider av psykisk ohälsa. Ett skäl är att ungdomarna oftast är helt oförberedda på att deras sociala ­nätverk, med god man och HVB-hem, plötsligt rycks undan när de skrivs upp i ålder eller fyller 18 år, enligt Gustafsson.

    – Det gör att deras psykiska hälsa försämras kraftigt.

    Läkare utan gränser har släppt en rapport, Ett liv i limbo, om psykisk ohälsa bland nyanlända. Tidigare trauman, långa asylprocesser, flyttkaruseller och stelbent byråkrati är några bakomliggande faktorer som nämns. Det är påfrestande att på kort varsel tvingas flytta och avbryta det som tidigare bidragit till trygghet, som skolgång, vård och sociala kontakter, enligt rapporten.

    – Det är därför viktigt att försöka minimera flytten över kommun- och regiongränserna, även om jag förstår att bostadsbristen är en svår uppgift att lösa, säger Jenny Gustafsson.

    Hon har träffat flera asylsökande som tvingats flytta när asylboenden lagts ned eller på grund av korttidskontrakt. Hon har även träffat flera personer som beviljats uppehållstillstånd men ändå tvingas bo kvar på asylboenden eftersom det inte finns några lediga hyresbostäder att flytta in i. Det behövs fler riktade åtgärder från beslutsfattare, vård, socialtjänst, myndigheter och civilsamhälle för att lösa utmaningen, påpekar Jenny Gustafsson.

    – Vi hoppas att rapporten kan fungera som vägledning och inspiration för andra.

    Tvåbarnspappa: ”Det ser mörkt ut”
    Regeringen tillsatte bosättningslagen i mars 2016 för att påskynda nyanländas etablering i samhället. Men det är lättare sagt än gjort i kommuner som har ett underskott på bostäder som resurssvaga hushåll har råd att efterfråga. Fastighetsnytt har träffat en flyktingfamilj med korttidskontrakt som befinner sig mitt i en svår etableringsprocess. Det handlar om familjen Alsidawa i Sundbyberg, norr om Stockholm, som flytt till Sverige från Syrien.

    – Det ser mörkt ut. Vi har två barn och måste flytta ut sista ­december, säger pappan, Haidar Alsidawa.

    Familjen levde länge i tron att de hade ­tecknat ett förstahandskontrakt tills vräkningsbrevet från kommunen plötsligt damp ned i brevlådan. Chocken var enorm, förklarar Haidar.

    – Jag och min fru kunde inte sova på hela natten. Vi låg och stirrade på taket och undrade vart vi skulle ta vägen. Till slut bestämde vi oss för att bo kvar. Min fru var rädd för att ­polisen skulle komma, men vi kunde ju inte flytta ut på gatan med våra två barn.

    Ärendet togs därefter upp i Solna tingsrätt, ­varav kommunen slutligen gick med på att låta familjen bo kvar året ut.

    Vart ska ni flytta nästa år?
    – Jag vet inte. Kommunen säger att det är vårt eget ansvar att hitta en ­bostad. Hur kan de säga så till nyanlända mitt i en bostadskris? Vi har inte stått i bostadskön tillräckligt länge och har inte råd att köpa en bostad.

    Han säger att deras historia är långt ifrån unik. Minst nio ­familjer med totalt 17 barn fick lämna sina hem på Artillerigatan i Sundbyberg i fjol, varav en ensamstående mamma med tre barn numera bor inneboende i ett litet rum på 15 kvadratmeter.

    – Jag vet inte varför de tvingades flytta när åtta av nio lägenheter fortfarande står tomma. Bostäderna skulle renoveras, sa kommunen, men det har inte skett. I år måste ännu fler flytta ut, bland annat en familj som ­hämtades hit från Norrland på grund av anvisningslagen. Nu förstår de inte varför.

    Haidar Alsidawa berättar även att kommunansvariga sagt till honom att paret själva försatt sig i den svåra situationen genom att skaffa sig barn i Sverige.

    – Hur kan de lägga sig i våra privatliv? Jag trodde Sverige var ett demokratiskt land men nu känns det inte så. Själv skulle jag förstås kunna bo varsomhelst, men det går inte med två barn. Jag måste ta hand om min familj.

    Varför händer detta?
    – Jag tror det handlar om ­diskriminering mot invandrare. Kommunen tror att man kan säga vad som helst till folk som pratar dålig svenska. En handläggare tipsade till och med min granne om svartkontrakt, fast det är olagligt.

    Martin Grander, bostadsforskare på Malmö universitet, säger att alla ­kommuner i Sverige officiellt sett arbetar för att bygga bort svartmarknaden.

    – Den är inte önskvärd, utan sätter folk i problem. Det här känns lite som dubbelmoral.

    Tove Samzelius, tematisk rådgivare på Rädda Barnen och  författare bakom rapporten ”En plats att kalla hemma – barnfamiljer i bostadskrisens skugga av Rädda ­Barnen” efterfrågar tydligare lagstiftning.

    – Kommunerna bryter inte mot lagen när de ber familjer utan besittningsrätt att flytta. Men de är ändå skyldiga att tänka på barnets bästa inom ­ramen av sitt ansvar för bostadsförsörjningen.

    De är även skyldiga att följa FN:s barnkonvention och SOU 2005:88 som tydligt uppger att ”Barn ska inte tvingas flytta långt från sitt nuvarande boende i syfte att trygga deras skolgång och sociala nätverk”.

    Mikael T ­Eriksson, kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, förklarar att det ingår i Sundbybergs stads arbetssätt att hänvisa barnfamiljer vidare till andra kommuner.

    – Vi söker brett, det är så vi hanterar det. Vi gör vårt bästa för att hjälpa folk att hitta ett boende, men en viktig del i vår bostadssociala politik är att de också ska kunna stå på egna ben.

    Haidar Alsidawa klassar dock sådan ­politik som högst orimlig med tanke på bostadsbristen.

    – Det hjälper inte att flytta till en annan kommun. De har inte heller några lediga hyresbostäder och skulle också slänga ut oss.

    Han kritiserar även det faktum att Sundby­berg mitt i krisen säljer ut stora delar av ­allmännyttan.

    – Vakna, annars blir problemen värre. Det här drabbar alla, även svenskar. Det behövs bostäder som folk har råd med. Och samla inte alla invandrare på ett ställe, utan tänk på vad som är bäst för Sverige.

    Sundbybergs stad ­genomförde sin största ­ombildningsaffär genom tiderna förra året när 733 ­hyres­rätter omvandlades till bostadsrätter. ­Ombildningsbolaget Restate meddelar att ­omkring 74 procent av hyresgästerna köpte sin bostad, men frågan är vad som hände med boende utan besittningsrätt?

    – Vi köper i samband med ombildningar loss sociala kontrakt utan besittningsrätt och fullföljer bostadsförsörjningsansvaret med uthyrningslägenheter. Vi bygger även hyresrätter i våra nya stadsdelar, säger ­Mikael T Eriksson.

    Bostadsforskaren Martin Grander belyser dock vikten av att värna om allmännyttan.

    – De kommuner som sålde ut sin allmännytta när anvisningslagen kom har tvingats köpa bostadsrätter i stället, vilket har blivit betydligt dyrare för dem.

    Han säger att den svenska ­flyktingpolitiken svängt rejält genom åren.

    – Öppenheten var stor i början, men nu skyller man på varandra. Men om man som kommun har möjlighet att hjälpa till så borde man kanske ta den. Goda skäl krävs om en familj inte får bo kvar. Att slänga ut dem på gatan är det sämsta alternativet.

    Teresa Ahola

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x