+
Yves Chantereau.
  • ”Gräset är inte grönare i Frankrike”

    PUBLICERAD 2018-04-17 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2018-04-21 14:47

    Textstorlek

    Dela med andra

    Med stort intresse så har jag läst flödet av repliker som kommer från den initiala artikeln om ”Öppna böcker hela vägen” och kommentarer som följer. Jag är helt med på att arkitekter måste återerövra en position som ”såldes” bort under miljonprogrammets era.

    Det finns idag en förväntning från byggherrarnas sida, kanske ett stöd hos politik, med mera. Hur det ska gå till är kanske mer komplicerat och långsiktigt utmanande så länge arkitektskolorna betraktar all verklighetsförankring som ett problem. Jag håller med,  så det inte är det mitt inlägg ska handla om.

    Mitt i det ursprungliga inlägget finns en mening som citeras igen av Rebecca Gulding och Eleonore Gustafsson: ”Ingen tysk, fransk eller brittisk arkitekt med självaktning skulle ta ett uppdrag där man inte får ta ett helhetsansvar för så väl projektets kvalitet som ekonomi.”. Det vore ingenting att reagera över om jag inte råkat lyssna på ett avsnitt av podden ”Snåret” där diskuteras den franska arkitekturpolitiken som ett exempel.

    Jag har en begränsad inblick i den tyska situationen, som jag tror är väl bevakat av Arkitektkammaren och dess enhetliga taxa; jag kan inte heller så mycket om den engelska situationen även om jag har jobbat oftare med några av dem och är alltid lite smått imponerad av deras affärsmässighet, men jag har desto mer erfarenhet av den franska situationen.

    Sluta med den myten: Gräset är inte grönare i Frankrike.

    På pappret är politiken på plats, arkitekttiteln skyddad och arkitekturtraditionen stark.

    I verkligheten kämpar profession med frågor som faktiskt inte finns i Sverige överhuvudtaget. Extremt få arkitekter sysslar faktiskt med byggledning, upphandling eller ekonomiska frågor. Det är till och med så att Arkitektorganisationen rekommenderar sina medlemmar att inte närvara på bygget överhuvudtaget för att undvika att ta på sig ett ansvar som de är inte försäkrade för trots att den professionella försäkringsavgiften kan bli upp till 10 procent av kontorets omsättning.

    Den franska arkitektorganisations rekommendationer för att försvara arkitekter är en dyster läsning: Ett råd är till exempel ”att verka så att uppdraget inte begränsas enbart till bygglovhandlingar och att betalningen inte borde vara villkorat till ett positivt bygglovsbeslut”.  Det känns ganska långt från föreställningen  att ”Ingen fransk arkitekt med självaktning skulle ta ett uppdrag där man inte får ta ett helhetsansvar för så väl projektets kvalitet som ekonomi.”.

    Professionen sin helhet brottas med svåra lönsamhetsproblem (utom såklart de få starchitects); 25 procent av den franska kåren har en årsinkomst lägre än 250 000 kronor per år, motsvarande i princip en svensk praktikantlön. Vi pratar såklart om diplomerade arkitekter, de franska praktikanterna som i många andra länder får ingen lön, vem skulle annars rita alla dessa tävlingar? (Starchitecternas systematiska exploatering av gratis arbetskraft är inte någon förespråkare för ”fler tävlingar”, men det är kanske en annan debatt).

    Nej, glöm den falska förställningen att gräset är grönare i Frankrike.

    Arkitekterna i Sverige ska kvalificera sig genom sin kompetens och kunskap till en bättre position i enlighet med förväntningarna från byggherrar.

    Just do it.

    Yves Chantereau
    Senior Arkitekt och Partner, Equator

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x Yves Chantereau.