+
  • “Ett abstrakt ansvar utan subventioner”

    PUBLICERAD 2018-04-23 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2018-04-24 15:07

    Textstorlek

    Dela med andra

    Drygt två år har gått sedan flyktingkrisen kulminerade under hösten 2015. Många av de nyanlända som kom till Sverige hänvisas nu till den ordinarie bostadsmarknaden – där trösklarna som bekant är höga även för de som sedan länge är etablerade i landet.

    För två år sedan var flyktingfrågan på allas läppar och på tidningarnas förstasidor varje dag. Idag är trygghet och invandring på agendan inför valet i höst, samtidigt som den akuta känslan verkar ha lagt sig.

    Efter att den stora gruppen flyktingar kom till Sverige trädde flera nya lagar i kraft. Bland annat gäller sedan den 1 mars 2016 ny lagstiftning (2016:38) om mottagandet av nyanlända, som innebär att bostadsförsörjningsansvaret förändrades genom att alla kommuner måste ta emot kommunanvisade nyanlända och ordna fram en boendelösning per hushåll, något kommunerna inte var tvingade att göra tidigare. Etableringsperioden för nyanlända, som kommer efter ett beviljat uppehållstillstånd, räknas till 24 månader – därefter gäller samma bostadsförsörjningsansvar som för övriga hushåll.

    – Det finns kommuner som arbetar för att erbjuda bostadslösningar med en länge tidshorisont än de 24 månaderna, med sikte på att den kommunanvisade ska ha en långsiktig bosättning i kommunen. Andra kommuner förbereder sig för att säkerställa att de bostäder som kommunen tillhandahållit inte ska erbjudas en dag mer än etableringsperiodens 24 månader, säger Frank Strand på Sharing Capabilities som bland annat tagit fram rapporten ”Bostadsmarknadens blinda fläck” – där man bland annat redogör för det akuta bostadsbehovet.

    Enligt Frank Strand ser situationen idag väldigt olika ut i olika delar av Sverige när tvåårsperioden börjar närma sig sitt slut för många, men sammanfattningsvis kan man säga att ju mer ansträngd den ordinarie bostadsmarknaden är desto tuffare har det varit att få fram bostäder.

    – Situationen i Stockholmsregionen är mest utmanande, vilket ligger i linje med att bostadsbristen är som störst där. I Stockholm agerar kommunerna nu väldigt olika, säger Frank Strand.

    – Kommunen har ett ansvar för bostadsförsörjningen, men det är inga sanktioner kopplade till om man inte tar det ansvaret. Regeringen har genom den så kallade byggbonusen jobbat med ett generellt ekonomiskt stöd för att kommunerna bland annat ska utveckla riktlinjer för sin bostadsförsörjning. Trots detta har inte alla Sveriges kommuner det ännu.

    Vilket bostadsansvar har kommunerna när de två åren har gått?
    – Rent legalt har kommunen samma ansvar som för alla andra kommunmedborgare, det vill säga inte lag på att ordna en bostad för den specifika individen utan snarare en plan för helheten och över tid. Med andra ord ett abstrakt ansvar utan subventioner. Kommunerna tolkar även sitt ansvar efter etableringsperioden olika.

    Kommunerna har en målkonflikt att hantera på ansträngda bostadsmarknader med långa bostadsköer, långsiktiga bostadslösningar för någon kan ge en undanträngningseffekt för andra i behov, enligt Frank Strand. Det finns därför tuffa politiska vägval att göra och kommunicera. I Stockholmsregionen, där trycket på bostäder är som störst, agerar kommunerna på flera olika sätt.

    Enligt Frank Strand ser staten nu bostadsförsörjningsansvaret som verktyget för att förmå kommunerna att analysera och agera utifrån ett nytt läge. Samtidigt lägger allt fler kommuner vikt vid den sociala hållbarhetsfrågan, som stigit till en av de mer prioriterade stadsutvecklingsfrågorna även för bostadsutvecklarna.

    – Bostadsutvecklarna fintrimmar och konkretiserar nu sina erbjudanden om social hållbarhet i produkten likväl som att fastighetsägare med egen förvaltning nu ser över hur de kan nå framgång genom sitt sociala ansvarstagande för befintliga hyresgäster och omgivande sammanhang.

    Enligt Frank Strand är samtidigt den något inbromsande nyproduktionsmarknaden problematisk för resurssvaga hushåll rent generellt.

    – Vi kan se hur flera nyproduktionsprojekt nu bromsar in och nyproduktionstakten förväntas gå ner. Nyproduktionen är dock inte en tillräcklig lösning för att de bostäderna är för dyra för denna målgrupp och tar för lång tid. Nyproduktionen är viktig, men tillskottet av bostäder är på marginalen. Nyckeln för en snabb effekt med brett genomslag är en bättre användning av de hus vi redan har byggt.

    Frank Strand hoppas att de bostadspolitiska samtalen kan få ny energi efter valet, och adressera skattefrågor och andra grundläggande områden för att komma vidare med problematiken.

    Maria Nordlander

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x