+
Capital city of Tanzania, Dar es Salaam. Bild: iStock
  • Ont om svenskar i storsatsande Östafrika

    PUBLICERAD 2018-03-20 AV Ajda Dzambic
    UPPDATERAD: 2018-03-22 08:50

    Artikeln är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 1, 2018.

    Textstorlek

    Dela med andra

    Många stora infrastrukturprojekt är på gång i Tanzania och övriga Östafrika, inklusive motorvägar, järnvägar och stora dammbyggen. Ett fåtal svenska företag finns på plats för att ta vara på möjligheterna – men andra har istället lämnat hela den afrikanska kontinenten.

    Det bubblar i Afrika nu, och kanske extra mycket i Östafrika. Här, i Tanzania, Kenya, Rwanda med fler länder, håller regeringarna på att bygga nya dammar och andra kraftverk, motorvägar, järnvägar och hamnar. Satsningarna ska möjliggöra fortsatt tillväxt i området, där näringsliv och civilbefolkning annars lider rejält av ideliga elavbrott, långa restider samt brister i logistiken.

    Fastighetsnytt besöker Tanzania, där ett flertal projekt är på tapeten för närvarande. Så sent som i somras skrev regeringen i landet ett kontrakt värt 154 miljoner dollar med kinesiska China Harbour Engineering Company (CHEC) för att bygga ut den regionalt mycket viktiga hamnen i Tanzanias största stad Dar es-Salaam. En motorväg mellan Kenya och Tanzania ska, om allt går enligt planerna, byggstartas 2018 – ett projekt värt 751 miljoner dollar. Och fas 2 av järnvägen mellan Dar es-Salaam och huvudstaden Dodoma behöver sättas igång – projektkostnad 1,2 miljarder dollar.

    Merparten av alla projekt handlar dock om energiförsörjning: Tanzanias hushåll hade 2014 endast en energitäckning på 36 procent – och på landsbygden var siffran nere i 11 procent. Brist på el gör att unga inte kan studera över oupplysta bord, kvinnor kan inte gå säkra på de mörka gatorna, mat förstörs i strömlösa kylskåp och företagen avstår från att investera i den osäkra situationen.

    I denna miljö jobbar tre rutinerade svenska konsulter från teknikkonsulten Sweco med företagets projekt i Tanzania. Vi besöker Swecos projektkontor i en lummig förort till Dar es-Salaam och frågar vad uppdragen handlar om.

    – Vi jobbar åt Tanzanias statliga energibolag Tanesco för ett Sidafinansierat projekt. Men vi kör både biståndsfinansierade projekt och åt privata kunder, säger Fredrik Lewerström, projektledare för Swecos verksamhet runt transmissionsledningen Makambako-Songea.

    Sweco är dock ovanligt som svenskt företag inom bygg och infrastruktur i Tanzania. Utöver några välkända globala storföretag såsom TetraPak, Volvo, Scania och Atlas-Copco finns inte många svenska firmor i landet, och särskilt inte inom Swecos verksamhetsområde.

    Staffan Rudin, chef för utlandsverksamheten inom transmissions- och distributionsprojekt på Sweco på besök vid företagets projektkontor i Tanzania, förklarar varför de stannat kvar i Afrika.

    – Vi har lång erfarenhet av projekt i Afrika. Och principen för att kunna skapa lönsamma projekt är att förstå de lokala förutsättningarna och behoven; det gäller oberoende av vilket land man befinner sig i. Vi ser positivt på framtiden i Tanzania.

    Rudins ord bekräftas av Swecos egna orderböcker som visar på flera lönsamma projekt. Ordervärdet för projektet Makambako-Songea är till exempel 70 miljoner svenska kronor.

    Lämnade på grund av låga marginaler
    Andra aktörer har dock funnit lönsamheten otillräcklig på den afrikanska kontinenten – Skanska avyttrade till exempel sina verksamheter i bland annat Afrika redan 2008. Skanskas presschef förklarar varför när vi ringer upp honom.

    – Tidigare var Skanska ett mera projektbaserat företag som tog sig an stora projekt runt världen. Lite av typen ”vi bygger allt överallt”. Men byggverksamhet bygger ju ofta på att man har ett utvecklat nät av underentreprenörer, säger Edvard Lind, presschef på Skanska när vi ringer.

    Edvard Lind pekar på den låga nettomarginalen (”två, tre procent”) som anledning till att företaget – liksom byggbranschen i stort – nu har kommit att behöva fokusera på ett fåtal kärnmarknader.

    – Det är mycket risker inom byggbranschen, så man behöver kunna den marknad man är på. Och det här insåg väl Skanska allt eftersom, att vi behöver vara på marknader som vi kan, fortsätter Lind.

    Samtidigt var inte Skanska någon yrvaken gröngöling på den afrikanska marknaden när de drog sig ur för ett tiotal år sedan. Företaget fanns med i Egypten redan när pyramiderna restaurerades på 1920-talet, liksom när de 3 000 år gamla klipptemplen i Abu Simbel skulle flyttas för att ge plats åt Assuandammen i samma land. Ändå valde man att kapa banden med Europas södra granne, eftersom kontinenten ansågs för stor för att kunna hantera lokala byggmarknader på plats.

    – Det var väl en sammanvägd bild över alltifrån hur konjunkturen var på den lokala marknaden till transparensfrågor och politisk instabilitet, säger Edvard Lind.

    Idag ser Skanska USA som sin största marknad, med 35 procent av omsättningen, följt av Norden, Centraleuropa och Storbritannien. Trots en tidvis haltande närvaro i Afrika har dock svenska företag ett fortsatt mycket gott renommé, tack vare den långvariga biståndsnärvaron där liksom de svenska företagens kunnande och kvalitetstänk. Något Edvard Lind illustrerar genom en anekdot från Ghana.

    – En person berättade att han gick förbi vårt kontor i Ghana varje dag, men jag sade att vi inte har någon verksamhet där. Det visade sig att vi varit där tidigare och gjort ett antal projekt, och nu hade någon entreprenör tagit våra skyltar till sitt företag. Säkert för att vi gjort ett bra jobb.

    Dar es Salaam view of the port from the leaving ferry. Bild: iStock

    ”En ynnest att få vara med” 

    Svenska företag, och svenskar, är definitivt populära i Tanzania. En av veteranerna på Swecokontoret i Dar es-Salaam, Bo Fagerlind, är site manager för Makambako-Songea-ledningen och berättar gärna historier från företagets verksamhet. Fagerlind är just nu på besök på kontoret men bor annars i Songea, i den södra delen av landet, dit man kan komma med små Cessnaflyg några gånger i veckan.

    Bo Fagerlind berättar om en händelse från ett besök i en liten tanzanisk by.

    – Vi hade anslutit flera hus i en by, och jag blev inbjuden av en gammal soldat till hans hus. Så visade han mig strömbrytaren och sade ”titta här; man kan tända och släcka här!”. Det är en ynnest att få vara med och förbättra levnadsstandarden för så många människor.

    Överhuvudtaget är de tre Swecoanställda ofta ute i ”bushen”, eftersom företaget har ett flertal projekt runtom det vidsträckta Tanzania (som är mer än dubbelt så stort som Sverige). Fredrik Lewerström har dessutom arbetat med projekt i såväl Moçambique som Zambia, Malawi, Botswana och fler länder. Utmaningarna och möjligheterna i länderna är ofta likartade.

    – Och nu finns det planer på att knyta ihop länderna med ”motorvägar för energi”, genom Uganda, Kenya, Tanzania, Zambia, så man hjälper varandra, säger Fredrik Lewerström.

    De flesta svenska företag som är kvar i Afrika idag utgörs antingen av mindre projektenheter inom större konsultbyråer (såsom Sweco), eller av marknadsenheter inom stora tillverkningsföretag (såsom Scania). Därutöver finns ett flertal småföretag uppbyggda av engagerade och envisa entreprenörer med kärlek till Afrika. Vi hälsar på hos en av dessa, svenske Staffan Lundh, som driver ett snickeri med ett tjugotal anställda på pittoreska ön Zanzibar utanför Tanzanias fastland.

    – Det handlar mycket om träning och upplärning, och många kommer från en nivå väldigt långt ned. Och man behöver behandla människor med värdighet, säger Staffan Lundh över en kopp kaffe vid skrivbordet i egensnickrat kokospalmsträ.

    För att lyckas i Afrika, eller åtminstone på Zanzibar, behövs tålamod och förmåga att tänka om rejält i fråga om perspektiv och utbildningskrav. Ett lägsta kunskapstest som Lundh gör med rekryterna är att fråga dem om de kan hantera en måttstock; om de vet vad en centimeter eller decimeter är. Kan de ge rätt besked i denna fråga får de ofta börja på prov.

    – De här killarna bor i en liten jordhydda hemma, utan några räta linjer. Det är ett sammelsurium av allting i deras hem och vardag. Och så kommer de hit och jobbar, och det är ju lite som att jag skulle börja jobba på Saab Space Center hemma i Göteborg, säger Staffan Lundh.

    Ytterligare viktiga delar i arbetet med att bygga upp snickeriet är enligt Lundh att formalisera processerna, planera arbetet, dela upp ansvar och följa upp. Självklara delar av verksamheten vid ett svenskt byggföretag, men knappast i en tanzanisk kontext.

    – Bara en sådan sak som att få folk som är villiga att åka till jobbet varje dag klockan 7 är svårt. Folk är humörmänniskor, och det kan vara en begravning här och ett bröllop där som de ska gå på, lägger Staffan Lundh till.

    Stor kinesisk närvaro
    Sverige har haft en lång närvaro i Tanzania: 50 år av bilaterala förbindelser, och då blev Tanzania självständigt bara så sent som 1961. Mycket av samarbetet har dock handlat om bistånd, medan det varit betydligt mindre av företagsinvesteringar och handel. 

    Några som försöker ändra på detta är Victor Harvey och Ludvig Bontell, som är ansvariga för handel och politiska frågor vid Sveriges ambassad i Dar es-Salaam (som fram till 1996 också var Tanzanias huvudstad).

    – Det största problemet med infrastrukturen är en brist på kapital. Därför försöker vi verkligen aktivt att hitta villiga investerare. Det kan vara företag, institutioner eller länder, säger Victor Harvey.

    En av de viktigaste investerarna under senare år i Tanzania – och i Afrika överlag – har varit Kina, som enligt Victor Harvey har ett överskott på kapital och som använder detta kapital för att tillvarata sina intressen i utlandet. Inte minst vill Kina köpa upp råvaror såsom ädelmetaller till goda villkor, för användning bland annat i den egna tillverkningsindustrin.

    – Men Sverige är inte intresserat av att tävla mot Kina. Vi har istället fått direktiv från svenska regeringen att sträva efter ”bredare relationer” med Tanzania utöver biståndet. Och framöver kanske man kommer fram till att biståndsdelen inte längre är nödvändig, säger Ludvig Bontell.

    När det händer kommer den svenska närvaron i Afrika, eller åtminstone i det nära samarbetslandet Tanzania, att träda in i en ny era. Med förhoppningsvis betydligt fler svenska investeringar och företagssatsningar i afrikanska infrastrukturprojekt.

    Joakim Rådström

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived