+
Erik Simonsson.
  • En 90-talists tankar om amorteringskraven

    PUBLICERAD 2018-02-18 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2018-02-16 15:26

    Textstorlek

    Dela med andra

    ”Det är ju en form av sparande, man betalar ju till sig själv”. Så säger alla mina vänner om amorteringskraven. Inte en enda person i min bekantskapskrets pratar negativt om det. Alla ser det som en självklarhet att om man lånar pengar så betalar man tillbaka dem, och ingen känner sig tvungen till att köpa en bostad innan det nya amorteringskravet faller in – det är hugget som stucket om du får betala mer i månaden eller inte: ”du betalar ju ändå till dig själv”. Viktigt att tillägga är att alla jag talar om är – liksom jag – födda tidigt 90-tal.

    Hur blev det såhär? Varför är inte de negativa reaktionerna från de som faktiskt drabbas fler? Är vi 90-talister mer förnuftiga än tidigare generationer eller har vi blivit vilseledda till att vilja ha pengar imorgon istället för idag? Jag ställer mig faktiskt något tveksam till att alla mina bekanta förstår vad amorteringskraven verkligen innebär, men ingen vågar ifrågasätta dem. Någons brors flickväns kusinbarn sa att man med amortering ”betalar till sig själv” och så är snacket igång.

    Missförstå mig inte här, vännerna har säkert rätt, men regering och finansinspektion har ju lyckats otroligt i sin marknadsföring kring kraven. De har alltså lyckats lansera något som påverkar individers betalningsförmåga negativt och som vid ett bostadsköp ger dem mindre pengar i plånboken varje månad än vad det tidigare gjort, och folk är ändå i allmänhet nöjda med det. Visst, sedan kanske marknaden påverkas negativt av amorteringskravet och individer behöver inte låna lika mycket för sitt bostadsköp. Men det är inte en säkerhet. Allt det negativa ett amorteringskrav innebär för varje enskild individ är som bortblåst så länge man ”betalar till sig själv”.

    Så, varför är inte reaktionerna större? Är vi 90-talister rationella individer, eller har vi blivit lurade och undanhållna sanningen? Min första reaktion är att vilja ställa mig längst fram på barrikaderna, min möjlighet till bostadsköp försämras ju med de nya kraven. Men samtidigt hör jag en röst inom mig som viskar ”du betalar till dig själv”. Så istället lugnar jag ner mig och konstaterar att vi 90-talister nog har blivit lurade till att vara rationella. Och det kanske inte är så dumt ändå.

    Erik Simonsson
    90-talist och bostadsanalytiker på Juni Strategi

    2 kommentarer

    1. Rikard Appelgren 2018-02-19

      Hej

      Ni 90 talister är rationella individer som ger hopp om framtiden. Ett beteende nerärvt från sparsamma 30 talister via 60 taliste där ni fått med er värderingen att ett sparande ger frihet och handlingsutrymme och där ni inte blir beroende av lönen den 25 och bidrag. Tyvärr kommer ni nu in i en bostadsmarknad uppblåst av låga räntor och ett businesscase som bygger på att klara månadskostnaden utan en tanke på att vara skuldsatt upp över öronen men ett amorteringskrav är ju en bra början. Tyvärr kan ni nog räkna med en värde ökning i linje med inflationen framöver även om läge, läge, läge som alltid kommer att vara viktigt

      Reply

    2. Erik- jag tror att det är ni och Finansinspektionen som äntligen är lite kloka. Vi som är födda på 70-talet och våra föräldrar som har lånat vilt, aldrig amorterat och konsumerat som om vi hade 5 jordklot var har tyvärr bidragit till den värld som ni blir vuxna i och måste ställa tillrätta igen. Amorteringskrav är en liten pusselbit men nog så viktigt för att alla millenials ska kunna komma in på marknaden utan bostadspriser som ökar 10% per år och kräver 10 årslöner i lån.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x