+
Göran Cars. Foto: Sigurdur J. Olafsson.
  • Samverkan till döds, eller..?

    PUBLICERAD 2017-01-06 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2017-01-10 09:14

    Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 6, 2016. 

    Textstorlek

    Dela med andra

    I Sverige har vi en faiblesse för honnörsord som beskriver önskvärda tillstånd. Böjelsen är så stark att vi väljer att bruka – och missbruka – dem i alla sammanhang tills de blir helt urvattnade. Ordet hållbarhet är ett utmärkt exempel. Nu har det seglat upp en ny favorit på floskeltoppen, samverkan.

    Jag har under de senaste veckorna varit på möten om planprocessen för bostadsbyggande, länsstyrelsens medverkan i samhällsbyggandet och infrastrukturplanering. Slutsatsen på alla dessa möten har varit, ”vi måste samverka”. Det låter ju bra men jag känner mig inte övertygad om att framgången ligger runt hörnet. Snarare fylls jag av en känsla av misstro. Talet om samverkan tenderar att bli en klyscha och när vi kommer tillbaka till jobbet efter mötet blir det ”business as usual”. För ett tag sedan fick jag en déjà vu upplevelse. Jag erinrade mig en händelse på mitt första jobb på 1970-talet. Kommunreformen var genomförd och kommunchefen höll ett eldande tal till trupperna. Nu skulle det vara slut med stuprörstänk, istället skulle vi se oss som en hängränna och samverkan skulle prägla framtiden. Vi kände oss upplyftade och entusiastiska. Nu jäklar skulle det samverkas! Det var 40 år sedan så man kan undra varför frågan fortfarande är på agendan. Slutsatsen är att det är lättare att säga samverkan än att samverka. Jag tror att våra problem att samverka är rotade i den svenska konsensuskulturen. Att säga samverkan låter bra. Om man säger nej, ”jag vill inte samverka”, uppfattas man som en asocial buffel.

    Men, samtidigt som jag ser problem med samverkan är jag en varm förespråkare av samverkan. Jag är helt övertygad om att ett stadsbyggande karaktäriserat av effektiva planprocesser och hög kvalitet förutsätter samverkan. Utmaningen är att förstå hur vi kan utveckla innebörden i samverkan från att vara en klyscha till att bli ett begrepp med reell innebörd.

    Jag tror att två saker måste göras. För det första måste vi bestämma om vi ska samverka eller inte. Samverkan kan aldrig fungera om inte berörda parter har ett egenintresse av att samverka. Och, om vissa saker ska man inte samverka – de ska beslutas av den part som äger frågan. Jag har sett alldeles för många chefer som i beslutsångest kallar på samverkan istället för fatta ett som man tycker obehagligt.

    Det andra kravet är att situationer där vi ser ömsesidiga beroenden och fördelar med samverkan måste hanteras på ett seriösare sätt än idag. Samverkansvinster kommer inte med automatik bara för att alla nickar och hummar instämmande. Menar vi allvar med samverkan måste varje möte avslutas med en summering i tre punkter:

    • Vad ska göras?
    • Vem ska göra det?
    • När ska det vara gjort?

    Då, men först då, kan samverkan bli meningsfull.

    Göran Cars
    Professor i stadsplanering vid KTH

    11 kommentarer

    1. Ylva Norén Bretzer 2017-01-10

      Samhället behöver samverkan, det finns i många olika former.
      – Samverkan i forskningsprojekt mellan olika discipliner
      – Samverkan mellan olika företag, mellan olika myndigheter
      – Samverkan mellan slumpmässiga kompetenser som normalt inte möts (innovationer, se Florida, Sassen)
      – Samverkan i bostadsrättsföreningar, samfälligheter, ideell sektor…

      Samverkan kompletterar hierarkierna (men kan inte ersätta dessa), men samhället kan inte organiseras som Clausewitz förde krig. De mest sannolika krigen idag är nätverksbaserade, därför bör kompetens om nätverk och samverkan prioriteras lika mycket som hierarkisk styrning och kontroll. Vad kan hierarkierna lära av samverkan, och återkyta till kompetens som utvecklas där? Hur kan samverkan stödja hierarikerna, utan att hota?

      Reply

    2. Mårten Rönström 2017-01-10

      Konstig och intetsägande krönika.

      Reply

    3. Pehr Mikael Sällström 2017-01-10

      Hur skulle vi kunna göra något i samhället utan samverkan. Samhällets själva förutsättning sen urminnes tider är just samverkan. Det är detta som gör det till en typisk floskel. Men icke desto mindre är det som sagt oumbärligt. Det som vi nog borde prata mer om är hur vi kan samverka. Och eftersom det är komplext behöver vi göra det med utgångspunkt i konkreta exempel. Då blir det mycket tydligare för alla vad det rör sig om och fler kan komma med kloka reflexioner. Till exempel att varje projekt har unika förutsättningar och aktörernas olika uppdrag och drivkrafter måste jämkas samman kring en gemensam och tillräckligt konkret målbild. Den centrala frågan i samhällsbyggandet är normbildningen och hur vi kommer överens om ambitionsnivån. Det är målet för samverkan att hitta denna norm och att formulera den på ett utvärderingsbart sätt som fungerar i de olika aktörernas styrsystem, för utan den vet vi inte vad målet för samverkan är.

      Reply

    4. Camilla Hjortling 2017-01-09

      Tack, bra analys! Att “samverkan” blivit så “i-ropte” är på grund av managmentföretag som vill sälja in att “Vi behöver utmana industrialismens hierarkiska organisationslogik, där några få individer utses som lämpade att fatta beslut, och där fördelning av ansvar och arbetsuppgifter görs med syftet att dela upp och avgränsa istället för att sammanfoga och samverka. Men förhoppningsvis driver den tekniska utvecklingen “samverkan” utan “samverkan”.

      Reply

    5. Kenneth Hagström 2017-01-09

      Håller med fullt ut med tillägget att ordet dialog konkurrerar om de högsta platserna på floskellistan. I flera år har det talats om att vi måste föra en dialog, men hittills har ingen tydligt vågat peka ut vad vi ska prata om rent konkret. Kafferep löser inte heller samverkansfrågorna!

      Reply

    6. Gösta Fernström 2017-01-09

      Tack och lov finns idag dessutom en systematiserad och vedertagen form av samverkan i form av partnering som är väl spridd i bygg- och fastighetsbranschen idag som främst ger byggherren stora fördelar.
      Främst för att ingen ensam kan lyckas med ett komplext byggprojekt. Genom samverkan i ett team kan alla bidra med sina kunspaer o erfareheter garanteras byggherren ett projekt som håller tider o budget till utlovad kvalitet samt ofta överträffar byggherrens förväntningar

      Reply

    7. Caroline 2017-01-09

      Håller med Göran. Jag tror att många gånger är samverkan ett sätt att slippa ta ansvar. Det är ju då kollektivet som kommit fram till lösningen och den/de personer som faktiskt har ansvaret för beslutet slipper stå för det och många gånger tar det onödigt lång tid till beslut.

      Reply

    8. Kilroy 2017-01-06

      Professorn lägger fokus på ngt som fungerar mkt bra idag. Samverkan är inte problemet utan de högt ställda lagkrav som medför en gyttjelik samhällsbyggnadsprocess där olika myndigheter bevakar sina särintressen. Istället behövs en reformering av lagstiftningen som ger större förtroende till de aktörer som vill medverka till ett gott samhällsbygge. Då kommer också samhällsbyggnadsprocessen att bli effektivare

      Reply

      • Peter Lindroos 2017-01-09

        Tack Göran för en bra krönika! Kilroy, med rätt kompetens, organisation och resurser är inte lagstiftningen något hinder för de aktörer som vill medverka till ett gott samhällsbygge. Örebro m.fl. städer är ett gott bevis på det. Därtill behövs verkningsfull samverkan vilket är det jag uppfattar att Göran efterlyser.

        Reply

        • Bo Aronsson 2017-01-10

          För att lyckas handlar om att tidigt i en process skapa en “integrated platform” för att undvika de värsta fallgroparna. Jag hade förmånen att i ett samarbete mellan Nelson Mandela Bay Municipality (Sydafrika) och Göteborgs Stad studera hur vi kan bli bättre på att implementera politiska visioner och strategier. Samverkan är ett av de redskap vi har i det arbetet. Intresserad våra slutsatser? Vi har tagit fram en “tooolkit” för hur vi kan bli bättre. Skicka ett mejl till bo.aronsson@one.se och jag skickar vår slutrapport.

          Reply

        • Kilroy 2017-01-14

          Professorn slår in öppna dörrar!
          Se på storstäderna och se hur långa ledtiderna är för att åstadkomma nåt!
          Se vad som krävs för att bostadisera en gammal kontorslokal eller ta i anspråk prickmark för bostäder. Vi måste jobba mer med det efintliga bostadsbeståndet och ge mer förutsättningar för flexibla lösningar. Dagens bygglagstiftningen ger inte utrymme för det.

          Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived