+
Örjan Wikforss.
  • När allmänintresset blev ett särintresse

    PUBLICERAD 2016-11-10 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2016-11-14 09:05

    Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 5, 2016 som utkom förra fredagen. 

    Textstorlek

    Dela med andra

    Som ett mantra upprepas numera att den som inte är direkt berörd inte har anledning att lägga sig i plan- och byggfrågor. Nu är det raka rör, snabba spadar i jorden och inget onödigt krångel som gäller. Bortglömt är att bakom plan- och bygglagstiftningen ligger erfarenheterna av vad som saknades i den när man byggde snabbt och mycket förra gången. Hänsynen till den enskilda människan, hänsynen till naturen och hänsynen till kulturmiljön.

    Det är alltför lätt att i ivern att lösa ett problem rasera värden och hela system som vi tar för självklara. Som en demokratisk planeringsprocess där enskilda och allmänna intressen balanseras på ett klokt sätt och är föremål för folkvalda politikers överväganden.

    Det hela sker i små steg och börjar med inskränkning av rätten att överklaga beslut och fortsätter med minskning av kretsen som anses berörda. Och detta verkställs i ett debattklimat där planering och byggande sakta men säkert börjar betraktas som om det vore en alltigenom privat fråga. Men mer offentlig än när man bygger kan man inte vara, man visar ju upp sig på stadens scen och påverkar den gemensamma miljön utmed våra gator, torg och parker. Det är därför byggandet alltid kommer att vara en politisk fråga som går långt utanför det privata.

    citat-orjan

    Vi behöver dessvärre inte resa långt bort för att finna inskränkningar i yttrandefrihet och invånardeltagande. Där den enskilda människans ord väger lätt och insynen, möjligheten att påverka och utkräva ansvar är allt annat än en självklarhet. Där en protest ses som en otillåten obstruktion.

    När ett problem tas ur sitt sammanhang är det alltför enkelt att lansera fiffiga patentlösningar. Som att bygga många precis likadana hus på helt olika platser som alla i själva verket har helt olika förutsättningar för bebyggelse. Och utan att ta hänsyn till människorna, naturen och kulturmiljön på varje specifik plats.

    När enskilda människor invänder mot detta stämplas de som motståndare till att lösa bostadskrisen. De kritiseras för att bara värna egenintresset och inte vara öppna och välkomnande till alla nya invånare. Det är en otroligt stark och negativ stämpling av alla dem som vill debattera hur vi bygger städer som inte bara är täta utan också gröna och som skapas med invånarmedverkan.

    Lyssna noga på debatten och du kommer att upptäcka att allmänintresset numera allt oftare ses som särintresse. Det är det inte!

    Örjan Wikforss
    Arkitekt och professor

    14 kommentarer

    1. margareta rindö 2016-11-22

      Tack Örjan Wikfors
      sakta men säkert minskar vår demokrati inom alla områden, ett av världens mest demokrata och sekulära land det går snabbt att försämra men det tar100 tals år att bygga upp om det ens ges fler möjligheter.
      Se på Rom staden som bevarats i flera århundranden och ger otroligt många människor en underbar upplevelse. vad bygger vi idag, hus som får rivas efter 50 år
      I vårt stora land borde det satsas på en ny modern spännande stad där olika nationaliteter kan delta i uppbyggandet för att få en bra dynamik mellan oss människor och låta Stockholm växa sakta på ett naturligt sätt och förbli en intressant kulturhuvudstad .
      Se alla nybyggen i Stockholm där dragiga mörka bakgator gapar tomma mitt i centrum var det på demokratisk väg detta byggdes? knappast när alla man träffar är missnöjda. Nu står på tur Nobelhuset samt rivning av 1800 tals hus på Stureplan det kan inte vara kunnigt folk som på demokratiskt väg beslutar om dessa gigantiska missar, /Margareta

      Reply

    2. Camilla 2016-11-12

      Tack för din oerhört viktiga artikel. Som orolig invånare, med nyvunnen insikt i kommunens makt-och falskspel inom stadsbyggnad, drar jag en lättnadens suck att personer med din syn, och mod att skriva, finns.
      Jag begriper inte hur kommunen (en viss kommun av betydande storlek) kan hävda att de bygger med allmänhetens bästa för ögonen, samtidigt som man gör detta under extremt tvivelaktiga och dolda former. Varför kan man inte stå för sin bostadspolitik, som man menar har stöd i ex boendedialoger, som ska ligga till grund för översiktsplaner? Man bygger ju såsom invånarna efterfrågat, eller…? I alla fall på pappret. Samtidigt är kommunen ovillig att lämna ut rådata i form av enkätsvaren på vilka planerna baseras. Varför då, tolkades de lite för fritt eller?
      Där kommer en kommentators inlägg om värderingar in. Vems värderingar? Dessa, till synes hemliga, enkätsvar ska enligt vissa tolkas utifrån tolkarens värdegrund, “kulturella bakgrund och erfarenheter”. Varför då? Det jag noterat från ett axplock av kommuners boendedialoger är att trots att de må vara väldigt olika i sin sammansättning, så vill de alla förtätas, få bort bilarna, prioritera cyklar och fotgängare, göra bilvägarna smalare, gärna ha en del odlingslotter och viktigt med mångfald och enkla bostäder för nyanlända. Intressant att intresset för dessa parametrar är så utbrett, i så till synes olika befolkningsgrupper.
      Stöd för att detta sker i alltför stor utsträckning tycker jag finns i alla protester som stadsbyggnadskontor möter. Man säger att man bygger såsom invånarna vill, allt är väldigt “demokratiskt” och “rättvist” men sen protesterar de ändå. Stockholms nya ÖP är ett skräckexempel. Där skrivs nu förutsättningarna in för att i år framöver freda vissa “finare” områden samtidigt som andra på obskyr grund pekas ut som väldigt lämpliga att bebygga. Detta är bedrövligt och inget annat än maktmissbruk blandat med en stor portion hyckleri. Obehagligt tycker jag.

      Reply

    3. Kilroy 2016-11-11

      Det är ju bedrövligt att inte professorn ser brister i dagens regelverk. Att gamla planer från 90-talet eller tidigare inte ska kunna medge små avsteg utifrån dagens synsätt eller värderingar. Visst ska vi ha en bra stadsplanering men dagens rigida system är överspelad. Men arkitektkåren slåss för sina särintressen.

      Reply

    4. Richard 2016-11-11

      Tack Örjan,

      Mycket bra artikel, man får hoppas politiker läser detta och förstår vilka värden de är i stånd med att förstöra..

      Reply

    5. Mycket klokt i artikeln, man kan tycka att det är uppenbart. Om de svårigheter som de hemlösa eller de som betalar höga hyror för att bo i ett förråd, betraktas som grupp är det naturligt att samhället bemödar sig i att lösa dessa problem, som påverkar många medborgare.
      Att se till att lösningen följer den kloka och resonerande bygglagstiftning som Sverige har (inte många länder har en sån, demokratiskt sätt att utveckla byggandet) borde alltså förstås och tacksamt tillämpas.
      Kommunerna har, med sin planeringsmonopol, rollen att försvara de allmänna intressen, vara samhällets röst och se till att lagstiftningen följs.
      Den politiker som naggar strategisk lagstiftningen i kanten för att skapa utrymme för taktiskt underlättande av investeringar i bostadsbyggande kan inte göra anspråk på att representera befolkningen. Då ska man byta ut politikern, inte lagstiftningen.

      Reply

    6. Hans Lind 2016-11-11

      Örjan!
      Tänk om utvecklingen följer en hegelianskt dialektik: det som en gång var ett steg framåt och ett sätt att stärka allmänintressen mot dumma beslutsfattare, har nu kanske istället blivit ett verktyg för privata egenintressen att blockera allmänintresset?
      Hans Lind

      Reply

    7. M Stevenson 2016-11-11

      Att acceptera status quo är inte att ta hänsyn till den enskilda människan, åtminstone inte den människan som betalar 5000 kr i månaden för att få sova på en bänk i en tvättstuga. Att acceptera status quo är att acceptera hemlöshet och svartuthyrning. Arbetslösheten skulle bli lägre och tillväxten högre om fler hade tillgång till bostadsmarknaden. Vi behöver inte strunta i naturen eller i kulturmiljön, men det är dags att hänsynen till den enskilda människan prioriteras. Vi behöver inte fylla hela stadsdelar med snabbyggda bostäder. Vi vet vad som gick fel med miljonprogrammet, vi behöver inte göra om samma misstag.

      Reply

    8. annamaria 2016-11-11

      Tack för ett mycket läsvärt och bra inlägg!

      Reply

    9. Micael P 2016-11-11

      Tack för inlägget. Det är lätt att glömma bort hur många år av samlade erfarenheter som ligger bakom regelverket.
      Marknaden har utan tvekan hybris och en av få saker som fungerar är just regelverket. Det skall vi vara glada för och försiktiga med..

      /Micael.

      Reply

    10. Leif Andersson 2016-11-11

      Pendeln har en tendens att slå långt åt sidorna, från att den som äger marken inte har någon rätt alls till att allmänintresset helt förbises. Nuvarande utveckling är nog också en spegling av samhällsutvecklingen i stort, där alltmer fokus är på individ och individens rätt samtidigt som det allmänna och publika intresset alltmer får stå tillbaka. en mer balanserad utveckling vore att föredra. Tack för en bra artikel.

      /Leif

      Reply

    11. Krister Lindgren 2016-11-11

      Tack för att Du tagit bladet från munnen. Ämnet är ju intressant när vi “ankor i dammen” jämrar oss över hur ledare och regimer världen över blir mer och mer maktfullkomliga. Vågar inte nämna nåt direkt exempel för maktens armar är långa. Nå, som du skriver så måste man ju hitta en syndabock för att det inte byggs eller går trögt i byggprocessen. En bock som ingen behöver känna sig personligt träffad av – allmänintresset. Det är lagom diffust. Demokrati är ju inte heller så inne nu i ”jag”- tiderna. Rättsväsendet och myndigheter är också tacksamt att skylla på för ”vem gillar väl myndigheter” Drar man sedan åt medelstilldelningen till viktiga aktörer i samhällsbyggandet så blir det än mer tydligt “vad som bromsar”.
      Skulle vilja jämföra Plan-och bygglagstiftningen med en rangerbangård. Där finns många spår och växlar och om man följer dessa i rätt ordning så kommer man fram med godset till rätt plats och i tid. Nu finns det en del speditörer som vill ha fram godset ännu snabbare till vissa av sina kunder. Man tubbar rangerarna att hoppa över några vagnar på ett annat spår och då kan det utvalda godset komma fram extra snabbt. Nu kommer man på den geniala idén att också hoppa vidare till nästa spår utan att passera en växel längre fram. Går det inte, skyller man på växeln eller på personalen som inte springer snabbt nog för att lägga om växeln. Skulle det mot alla odds gå att få över loket och de första vagnarna till spåret intill så kommer till slut spåren att blockeras. (Harry Potter bor inte här) Ja, då måste man ju utse en syndabock – eller två. Man kan ju ta till spårkonstruktören som borde ha tänkt på speditörernas intressen. Att skylla på de sista vagnarna ligger ju också bra till – för “vem bryr sig om sista vagnen”. Vad ska de vara bra för, låt dessa stå kvar när de första vill fram.
      Om någon missat ”pekpinnen” i detta kan jag stå till tjänst
      Efter mångårigt arbete i och nära planering och plangenomförande är i alla fall min upplevelse att alla försök att gena i systemet är det som leder till tidsutdräkter. När man då för att täcka upp för det genar ännu mer så …
      Lämnar nu till den eventuelle läsaren att fundera över erforderlig medicinering.
      Mina förslag får bli en cliffhanger :-)
      /KL

      Reply

    12. Anders Erixon 2016-11-11

      Tack för ditt kloka budskap.

      Reply

    13. Siv Sahlström 2016-11-11

      Tack Örjan Wikforss!
      Vad glad jag blev för det du skriver! Jag är så beklämd och oroad över utvecklingen. Hänsynslösheten mot miljön och tidigare värderingar liksom mot enskilda och grupper medborgare ökar snabbt och utan motstånd. Det förhållningssätt vi nu ser hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle som vårt. Har undrat var bland annat alla kompetenta arkitekter håller hus. Och nu dök plötsligt och mycket välkommet en upp.

      Reply

    14. Einar Hansson 2016-11-11

      Bra Örjan – oerhört viktigt! Jag försöker alltid förklara för folk att det fanns en fin formulering (i bygglagen?) som löd ungefär så: “marken skall planeras på ett sätt som ur allmän synpunkt är lämpad för ändamålet”.
      Einar

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived