+
Hans Lind.
  • Myten om den dåliga konkurrensen i byggsektorn

    PUBLICERAD 2016-11-07 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2016-11-07 15:54

    Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 5, som utkom på fredagen. 

    Textstorlek

    Dela med andra

    TAGGAR

    Hur många företag har du att välja mellan om du vill köpa en bil med en viss standard? Kanske tre till fem. Hur många företag är det att välja mellan om du ska köpa en stor platt-tv med en viss kvalitet? Tre till fem kanske. Hur många transaktionskonsulter har du att välja mellan om du ska sälja en kommersiell fastighet i 100 miljonersklassen? tre till fem kanske. Detsamma gäller väl om du ska sälja din bostadsrätt. Hur många företag är det som kan genomföra ett lite större byggprojekt i Stockholmstrakten? Tre till fem kanske.

    Att det är ett relativt litet antal företag på en marknad där komplexa objekt tillverkas är alltså det normala och inget att oja sig över. Vi klagar inte på konkurrensen i bil eller TV-industrin för att det i praktiken bara finns en handfull företag på en viss delmarknad. Och trots att det bara finns två företag som tillverkar processorer till PC-datorer, så uppfattar vi inte att det finns allvarliga konkurrensproblem i dessa branscher med höga kostnader som följd. Och när det klagas på byggmaterialpriser så undrar man ju vad som kan ligga bakom. Det finns en global marknad för många produkter och låga transportkostnader.

    Att kostnader blir höga i vissa byggprojekt kan bero på helt andra saker än dålig konkurrens. Några exempel:

    • Om vinstnivån i en bransch är hög, till exempel på grund av att byggherren kan ta ut höga bostadsrättspriser eller höga hyror så tenderar kostnaderna att följa efter. Man anstränger sig inte mer än nödvändigt i en bransch. ”Omvandlingstrycket” blir lågt som min gamle nationalekonomi-kollega Lennart Erixon uttryckte det.
    • Om en beställare inte kan förhandla effektivt, till exempel hota med att inte bygga om priset är för högt eller lova aktörer som begär rimliga priser långsiktiga avtal, så kan kostnaderna naturligtvis bli höga. Jag minns en diskussion med MKB:s ledning för många år sedan. De tänkte säga åt entreprenörerna att man inte tänkte bygga något alls om de inte gick ner i pris. Veckan efter gick politikerna dock ut och lovade ökat bostadsbyggande. Ett generellt resultat i spelteori är att den som kan vänta längst normalt vinner i en förhandling. Och det är lite av en skandal att LOU utesluter en av de viktigaste förhandlingsstrategierna: att lova framtida arbeten till den som begär rimliga priser och att för evigt utesluta den som försöker lura en med höga anbud.
    • Och är det en svårförutsägbar planeringsprocess och överklaganden som gör att byggherren inte vet när spaden ska sättas i marken, så kan denne hamna i en ännu sämre förhandlingsposition om det sedan är bråttom. Att begära in anbud av företag som i princip redan har fullt upp med villkoret att de ska starta snabbt är ju en säker väg att få höga kostnader.
    • Sedan kan det självklart också vara så att beställaren har särskilda krav och inte vill ha en standardprodukt, och det är klart att kostnaderna då stiger.

    I forskning kan man sällan bevisa något och det blir extra intressant att fundera på om man kan hitta indicier som stöder en viss ståndpunkt. Normalt pratar vi om företag som Skanska, PEAB och NCC som stora byggföretag, men dessa företag har utvecklats mer till att bli ”construction managers”, det vill säga att de i hög grad anlitar fristående underleverantörer, och det är ju de som köper in byggmaterial. Dessa svenska företag har under senare år förlorat en rad stora Trafikverksupphandlingar till utländska företag. Om nu svenska underleverantörers anbud och byggmaterialpriser vore höga på grund av dålig konkurrens så borde väl just dessa ”construction managers” klaga på dålig konkurrens i Sverige och höga kostnader. Men det enda som jag hört dessa företag klaga på är en hopplös fackförening och orimligt höga byggnadsarbetarlöner.

    Kort sagt: De agerar precis som vi ska förvänta oss om konkurrensproblemen i den svenska byggsektorn är en myt.

    Hans Lind
    Professor i fastighetsekonomi

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived