+
Göran Cars. Foto: Sigurdur J. Olafsson.
  • Nödvändigheten av en social bostadspolitik

    PUBLICERAD 2016-04-05 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2016-04-07 09:06

    Textstorlek

    Dela med andra

    Bostadsbyggandet i Sverige har ökat under de senaste åren. Det är bra, men inte tillräckligt. Det grundläggande problemet är att det vi byggt är för dyrt för dem som är i allra störst behov av bostad. Slutsatsen är glasklar. Vi måste kunna erbjuda bostäder till väsentligt lägre kostnader än idag. Det finns inget quick-fix. Det som krävs är en politik som tar ett samlat grepp.

    Ett första spår handlar om att utmana marknaden att tänka nytt – att bygga billigare. Det krävs ett nytänkande inom byggbranschen, men avgörande viktigt är också ett utvecklat samspel med kommunerna; markpris, plankostnader och planeringsprocessens organisation. En nyckel till billigare bostäder ligger i att kommunerna avstår från detaljerade planer och istället i tidiga skeden utmanar marknaden med tydliga målbilder om kvaliteter man vill se realiserade.

    Men utöver detta krävs åtgärder som tar sin utgångspunkt i det faktum att många idag inte har den betalningsförmåga som är en förutsättning för ett affärsmässigt byggande. Jag är övertygad om att denna ekvation inte går att lösa med mindre än att staten skjuter till ekonomiska resurser. Så långt är många överens, men på frågan om hur dessa resurser ska användas går meningarna isär. Jag tycker att två vägval känns mycket problematiska. Vissa förordar en social housing-modell med byggande av nya bostadsområden för resurssvaga. En sådan modell skulle bidra till ökad stigmatisering, skärpa segregationen och därmed ytterligare hota den sociala sammanhållningen. Också förordandet av generella produktionssubventioner finns det skäl att ställa sig tveksam till. Historien manar till eftertanke. Det är lätt att vinsterna från produktionsstöd går rakt ner i byggarens fickor.

    En framkomlig väg ligger istället i att öka de ekonomiskt svaga hushållens möjligheter till efterfrågan. Ett intressant alternativ ligger i att, med internationell förebild (affordable housing), skapa ett system som innebär att också hushåll med svagare ekonomi kan efterfråga nybyggda bostäder. En svensk variant av detta är den så kallade Göteborgsmodellen där Älvstranden Utveckling AB angett som förutsättning för exploatering i Frihamnen, att en viss andel av lägenheterna ska ha en låg hyra. Initiativet är intressant men inte invändningsfritt. Ett annat sätt att uppnå samma effekt är att utveckla ett system som innebär att en viss andel av lägenheterna i ett nybyggt projekt förmedlas till boende med lägre inkomster, och att sedan staten går in och subventionerar fastighetsägaren för differensen i förhållande till om lägenheten skulle hyressatts på vanligt sätt. Ett sådant system för att möjliggöra ett ökat bostadsbyggande, åt de som är i störst behov, vore ack så mycket effektivare än det sätt på vilket vi idag direkt eller indirekt subventionerar bostadssektorn.

    Göran Cars
    Professor i stadsplanering vid KTH

    7 kommentarer

    1. Anton 2016-04-08

      Cars!
      Är stolt att ha haft dig som examinator :)
      Lycka till i Kiruna!

      Reply

    2. Lars Westerberg 2016-04-06

      Jag tror inte heller på social housing eller subventionerade producenter. Social housing ger oönskade effekter som stigmatisering och segregering, men även en onödig inlåsning. Däremot att subventionera konsumenter direkt ger en ökad frihet för dessa. Det är flexibelt över tid, dvs man kan bo kvar i samma bostad med eller utan subvention när inkomsterna ändras. Bostadsbidrag är väl ett exempel på en sådan subvention. Kanske skall bostadsbidraget utvecklas …?

      Reply

    3. Claes 2016-04-06

      Är det någon som fördjupat sig i frågan om byggkostnad vs bostadspris? Priset är det som kan tas ut på marknaden. Vad är en rimlig mellanskillnad mellan kostnad och pris just när det gäller bostäder?

      Reply

    4. Jonas 2016-04-06

      Bostadsmarknaden fungerar bra i stort sett överallt utom i Sverige, hur svårt kan det vara. Titta på vilket större västeuropeiskt land som helst, går att få ett förstahandskontrakt dag ett man flyttar dit. I Stockholm får man köa i 15 år. Problemet har ju inte kommit plötsligt, varför har det inte belysts tidigare?

      Reply

    5. Dag KLERFELT 2016-04-05

      Det finns bara ett litet “krux”. Om man vällovligt kan handla upp billigare byggentrepenader, så kommer varenda krona att tillfalla markvärdet . Så länge det är brist på planlagd mark, så kommer vare sig hyran eller borättspriser att bli lägre.

      Reply

      • Sten-Åke 2016-04-06

        Kommunal mark och kommunalt bostadsbolag borde kunna gå före och visa att det går. Marknaden kan sen hänga på och villkoren regleras av kommunen i strikta avtal. Avtal, regelsystemet som sånt kan man ta fram mall för nationellt via SKL/Boverket.
        Förslag nr två som Göran har att staten subventionerar fastighetsägaren skulle jag vilja kalla nåt annat. Ett hushållsriktat bostadsbidrag men där utbetalningen sker direkt till hyresvärden.

        Reply

        • A. Docherty 2016-04-06

          Håller helt med Sten-Åke. SKL/Boverket måste in i ekvationen.

          Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived