+
Hans Lind, professor i fastighetsekonomi.
  • Ett nytt miljonprogam – men absolut inte

    PUBLICERAD 2016-04-22 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2016-04-25 11:44

    Textstorlek

    Dela med andra

    TAGGAR

    I den bostadspolitiska debatten diskuteras ibland i termer av stadsmässighet kontra “modernistiska” förorter. Men den intressanta skillnaden är kanske mellan olika förorter. De som byggdes under 1950-talet, som Vällingby och Farsta, sågs ju som “framtiden” och hade lika många studiebesök som Hammarby Sjöstad haft. Ingen såg dessa som problemområden. Jag minns fortfarande att vi 1966 såg det som ett straff när vi var tvungna att gå i Kungsholms gymnasium istället för Farsta Gymnasium bara för att vi valt ryska som C-språk. Ser vi på dessa förorter idag är befolkningssammansättningen också nära genomsnittet för staden, även om genomsnittsinkomsterna ligger lite under.

    Men om ni nu var så duktiga på att bygga förorter under 1950-talet, hur kunde vi tio år senare under miljonprogrammet bygga förorter som snabbt fick dåligt rykte och med tiden en mycket ensidigt befolkningssammansättning?

    Självklart finns externa faktorer som inte får glömmas bort. När Farsta byggdes var det bostadsbrist och hushållen kunde inte välja. När miljonprogrammet närmade sig slutet kom en konjunkturnedgång och det var lätt att hitta en bostad i flera delar av staden. Självklart valde många då bort en förort som låg längre ut och som dessutom länge hade dåliga kommunikationer. Tunnelbanan kom till exempel till Rinkeby först 1975 när delar av området var 5 år gammalt.

    Men det finns en annan intressant skillnad mellan Farsta och de klassiska miljonprogramsområdena. I Farsta byggdes tusentals radhus i ett band runt flerfamiljshusdelen av förorten. Områden som delar centrum och skolor. En rad studier pekar på att många drömmer om att bo i ett eget hus med en liten trädgård. När Farsta byggdes tog man dessa drömmar på allvar. En hel del av radhusen är så kallade SMÅA-hus där köparen fick vara med och bygga under ett år och kunde därmed få ned den egna insatsen och kostnaden. Arbetarklassen dominerade i radhusområdena.

    En intressant fråga är varför beslutsfattaren helt struntade i dessa drömmar när man byggde miljonprogrammet. Förstod man inte att om man under en period undertryckte dessa drömmar så skulle de istället blomma ut under en senare period? Var de socialdemokratiska makthavarna plötsligt rädda för att människor skulle bli borgerliga om de bodde i ett egnahem? Hade man redan då förlorat tron på den egna ideologin? Den sanna socialisten bor i hyresrätt, även om de flesta drömmer om ett radhus! För drygt 10 år sedan pratade jag om bostadspolitik på ett vänsterpartimöte i Upplands Bro och betonade att det bara är i Sverige som hyresrätt ses som  vänster. Efter mötet kom det fram en äldre herre och tackade. Han trivdes jättebra i sitt radhus, men hade under 30 år känt att han borde skämmas för att han gillade att äga sin bostad när han politiskt var kommunist.

    Bostadsbyggande sjönk från cirka 100 000 1970 till cirka 50 000 under 1970-talet men småhusbyggandet steg från 25 000 till 40 000 medan flerfamiljshusen sjönk från cirka 75 000 till bara drygt 10 000. När makthavarna hade undertryckt småhusbyggande kom den förutsägbara småhusexplosion perioden efter. Men då hamnade småhusen i lika enformiga områden som flerfamiljshusen under miljonprogrammen.

    Nu måste vi öka bostadsbyggandet kraftigt. Jag skrev för några år sedan en debattartikel om att det behövs ett nytt miljonprogram, i betydelse bostäder som vänder sig till människor som har normala inkomster. Men jag borde förstås ha sagt att det vi behöver är nya Farsta och Vällingby, det vill säga förorter med ett stort inslag av enkla egnahem och inte områden som helt domineras av flerfamiljshus.

    Hans Lind
    Professor i fastighetsekonomi

    4 kommentarer

    1. Reply

    2. Rafael Ospino 2016-04-25

      Men Hans, var det verkligen så att man helt struntade i drömmarna? Många tror att miljonprogrammet enkom bestod av stereotypa höghuslimpor, men faktum är att en tredjedel var enfamiljshus. Under de sista åren dominerade produktionen av småhus.
      Som en jämförelse kan nämnas att av de bostäder som byggts förra året är bara en sjättedel i småhus. Det innebär att miljonprogrammet var en av de största epokerna för villabyggande i Sverige. Andelen småhus var till och med något högre än under den föregående tioårsperioden.
      I Stockholmsområdet, där en självbyggd arbetarbostad om 60 kvadratmeter från 30-talet lätt springer upp i sex-sju miljoner, kostar ledigt miljonprogrammets mexitegelvilla idag åtta miljoner! Men det är väl näppeligen dessa någon tänker på när boende i miljonprogramshus kommer på tal?
      Och “den förutsägbara småhusexplosionen”? Åren direkt efter miljonprogrammet minskade småhusproduktionen med 10 % för att 1985 ligga på en nivå som endast var en tredjedel av vad den varit 1975.

      Reply

    3. Johnny Kellner 2016-04-25

      Våra politiker måste inse att hyresrätten i sin nuvarande form utan de tidigare subventionerna kommer vara den dyraste boendeformen och knappast anpassad till människor med lägre betalningsförmåga. Den gamla typen av subventioner vill vi inte heller ha tillbaka. Andra former av bolån enligt den fungerande norska modellen borde prövas i Sverige, Vi behöver inte uppfinna hjulet igen, Utnyttja andras erfarenheter.

      Reply

    4. Lennart Weiss 2016-04-25

      Intressant text som tillför perspektiv. Hans har helt rätt i att den politiska vänstern på ett obegripligt sätt har en tendens att politisera och idyllisera hyresrätten som boendeform. Som en boendeform som är snabbt gripbar, smörjer arbetsmarknaden och ger ett alternativ när individen är “mittemellan” är den utmärkt. Om den fungerar.
      Tyvärr gör den ju inte det. Det vore välgörande för debatten om fler insåg att nyproducerad hyresrätt kommer att bli dyr och därmed tveksam som långsiktig boendeform, särskilt för resurssvaga.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived