• Ny användning för bortglömt arkitekturarv

    PUBLICERAD 2016-03-21 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2016-03-22 12:02

    Textstorlek

    Dela med andra

    Få vet idag vad Täljövikens konferensgård är för något. Bland byggnadshistoriker och arkitekter är dock byggnaden från 1969 i rå betong högt uppskattad. Men Täljöviken, som byggdes för topparna inom LO-förbunden, övergavs så småningom av fackförbundet och stod länge tom. Idag får den en renässans som tillfälligt flyktingboende. Sedan ska det bli spahotell.

    Mitt ute i vassmarkerna utanför Åkersberga, norr om Stockholm, ligger en kaxigt designad betongbyggnad liksom nedsänkt från himlen. Här, invid vattenvägen Långhundraleden – ”vikingarnas E4” – lät LO i slutet av 60-talet bygga en konferensanläggning för de verkliga höjdarna, styrelserna i medlemsförbunden samt tillresta dignitärer.

    Arkitekten Peter Diebitsch fick fria händer, och formgav en byggnad fullspäckad med dyrbara materialval och byggnadstekniska speciallösningar. Bland annat bestod listerna runt dörrarna i alla korridorer av koppar och trapphusen inne i huset har omsorgsfullt klätts med betongtäckta panelbrädor som tillverkats för hand av snickarlärlingar. Konferensrummen utrustades med tidens bästa AV-teknik samt flanellograf (för att göra presentationer med pappsymboler på filtduk). Och för inredningen stod designlegendarer som Bruno Mathsson, Anders Pehrsson och Arne Jacobsen, med Karinfåtöljer Bumlinglampor i mässing och Svanenstolar.

    – Man sparade inte på någonting; det är ett fantastiskt hus, säger Magnus Birke, som är projektledare för det nuvarande ägarkonsortiet för Täljövikens konferensgård, Runö Fastigheter.

    Idag har dock glansen falnat väsentligt. Huset står övergivet sedan flera år. Möblerna har fraktats till LO centralt, även om en del också finns magasinerade nere vid husets inomhuspool. Poolen är inte fylld nuförtiden; endast löv och döda smådjur ligger på botten av djupa kakelgraven. Och solarierna, basturna, restaurangköket, telefonihytten, nattklubben och hotellrummen – inget används längre.

    Hur kunde det bli så? Mellan extravagansen när Täljöviken byggdes och dagens situation ligger ett känt stycke svensk fackförbundshistoria. Redan när konferensgården stod färdig 1971 började fackförbunden bli mer kostnadsmedvetna och deras makt ifrågasattes – bland annat myntades så småningom begreppet ”fackpamp”. Dessutom kunde Täljöviken bara rymma 36 gäster samtidigt, trots husets storlek.

    Efter att regeringen hyrt stället några omgångar (bland annat bodde Yassir Arafat här när han var på besök i Sverige) började LO istället att hyra ut konferensgården.

    – Runt 1997 eller 1998 drog Sodexo igång kursgård här, berättar Per ”Pelle” Theberg, fastighetsskötare som har arbetat med Täljöviken sedan tiotals år. Och Sodexo höll väl på till 2002.

    Sedan var det stiltje ett tag, innan Österåkers kommun 2005 började använda huset för dagligverksamhet i ett till ett och ett halvt år.

    – Och sedan dess har det i princip stått tomt, säger Pelle Theberg.

    Huset mår dock fortfarande bra, eftersom det består av stora ytor där luft cirkulerar och eftersom Pelle Theberg regelbundet besöker byggnaden flera gånger i veckan för att justera värme och annat. En renovering genomfördes också 1989-1990. Poolen fick ett Menergaaggregat, som växlar mellan att hämta värme från luften och vattnet.

    – De ställde också ned ett Almaur, som var ”state of the art” då, och som skötte mycket styrning av ljus och klockorna och sådant där, säger Pelle Theberg. Sedan slog åskan ned i det, så nu har vi lite brist på styrning istället. Men vi har inte renoverat det, eftersom ingen bor här.

    Nu väntar dock ett andra liv för Diebitschs betongskapelse vid Upplandskusten. Konsortiet Runö Fastigheter har bildats, som i sin tur är uppdelat så att LO äger 40 procent, Peab Bostad 30 procent och Magnus Birke och hans affärspartner Anders Orrling återstående 30 procent. Och bolaget har stora planer för Täljöviken. Till att börja med kommer gården nu i flyktingkrisens tid att få rycka in som korttidsboende för flyktingar, enligt kontrakt med Österåkers kommun.

    – Då ska flyktingarna kunna hysas här i upp till en vecka, förklarar Magnus Birke. Kommunen hade ett önskemål om att få använda lokalen eftersom den står tom. I annat fall hade man fått ta gymnastiksalar eller liknande.

    Konferensgården kommer att användas på detta sätt temporärt, fram till sommaren. I ett senare skede planerar ägarkonsortiet att börja bygga om Täljöviken, för att kunna rymma fler gäster och för att uppdatera teknik och infrastruktur. En till våning ska byggas. Och avloppet ska bytas ut: alla toaletter är nämligen vakuumtoor idag. Kursgården har aldrig varit ansluten till det kommunala avloppet, det har bara fått kommunalt vatten in.

    – Fördelen med det är att toaletterna förbrukar lite vatten, berättar Pelle Theberg. Men nackdelen är att pajar en toalett så att den släpper vakuum funkar ingen toalett.

    När så alla renoveringar har genomförts är avsikten att Täljöviken ska sadla om till fullödigt spahotell. Redan finns flera intressenter kring projektet. Och så värst kontroversiell skulle inte verksamhetsförändringen bli: redan har ju LO:s gamla kursgård Hasseludden omvandlats i linje med det japanska spakonceptet yasuragi.

    Troligen blir dock aldrig det brutalistiska Täljövikens konferensgård folkkärt i klassisk bemärkelse:

    – Jag gillar mer att vara inne i huset än att vara utanför, säger Pelle Theberg rättframt. Spontant kanske man bara vill se röda hus med vita knutar. Det här huset bryter ju av mot det; men jag gillar det ju.

    Joakim Rådström

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived