+
Foto: Dreamstime.
  • Kampen om gemenskapen

    PUBLICERAD 2016-03-10 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2016-03-11 16:54

    Artikeln är tidigare publicerad i det senaste numret av Fastighetsnytt (utkom 19 februari) där vi riktar fokus mot flyktingsituationen. Hur den hanteras och vilka utmaningar den ställer samhället och fastighetsbranschen inför, samt vilka möjligheter den för med sig. 

    Textstorlek

    Dela med andra

    Fredsprojektet EU har varit framgångsrikt i många avseenden, inte minst när det gäller just fredsaspekten. Men sedan Lehman Brothers kraschade 2008, som får symbolisera starten på finanskrisen, har EU:s olika regelverk och överenskommelser satts under press. En gemensam värdegrund är en viktig faktor för ett fungerande samarbete men den humanitära kris vi upplever i dag har visat att solidariteten kanske inte är så stark inom EU.

    Snillrikt förpackade subprimelån gav upphov till en sällan skådad förtroendekris som drog med sig stora delar av Europas finans- och fastighetsmarknad, för att sedan övergå i något inget hade trott var möjligt, hela nationer började vackla. I Grekland blev nationens kris hela Europas kris. I den stabilitets- och tillväxtpakt som antogs 1997 av unionen reglerades bland annat att budgetunderskotten inte tilläts vara högre än tre procent av BNP och statsskulden fick inte överstiga 60 procent av BNP, vilket annars skulle medföra sanktioner.

    Men där man tidigare enats om att inte undsätta länder i blåsväder blev man nu, av ren självbevarelsedrift, tvungna att intervenera. Dock kunde man senare konstatera att samtliga euroländer kom att bryta mot det gemensamma regelverket. Det sammanlagda budgetunderskottet i eurozonen landade på sex procent och den genomsnittliga statsskulden låg på 84 procent av BNP. Ingen ville spara under de goda tiderna och den gemensamma pakten visade sig vara helt tandlös.

    Bild: Dreamstime.

    Bild: Dreamstime.

    Från öppna armar till gränskontroller
    Lars Oxelheim, som är professor vid Ekonomihögskolan i Lund och tillika verksam vid IFN i Stockholm, talade 2013 under lanseringen av Europaperspektiv, en bok som ges ut av Svenska Nätverken för Europaforskning (SNE), om att kampen om arbetstillfällena i finanskrisens spår kommer att leda till ökad protektionism och nationalism.

    – Historiskt finns belägg för att asylpolitiken använt som en konjunktureglator. Vidare pendlar viljan att tolerera irreguljär arbetskraft (papperslösa, illegala), är det boom ser man gärna mellan fingrarna då det löser flaskhalsar men är det tuffa tider är denna arbetskraft inte välkommen.  Nationella lösningar på detta område kommer i kampen om jobben att ge en ohållbar situation som riskerar sätta hela fredsprojektet EU på spel, sade Lars Oxelheim då.

    Lars Oxelhielm.

    Lars Oxelhielm.

    Förutsättningarna för att hantera den humanitära kris vi upplever i dag kunde med andra ord varit bättre. Men under parollen “Wir schaffen das” (Vi klarar det här) tog förbundskansler Angela Merkel en tydlig ställning när det gäller Tysklands inställning till den flyktingvåg som svept över Europa. Andra länder har också visat en solidarisk inställning till de värderingar EU ska stå för, däribland Sverige.

    Men det blåser hårdare och det stora antalet asylsökanden skapar många oönskade effekter. Vad som inleddes i solidarisk anda, från många, börjar nu bli ett allt mer eskalerande problem för Europas styrande. De länder som tidigare stått med öppna armar inför nu striktare regelverk och i skrivande stund har sju länder i EU infört inre gränskontroller.

    ”Mer än miniminormen som står på spel”
    Förlorarna är givetvis de som tvingats lämna sina länder i hopp om en bättre framtid. Nej, stabilitetspakter, Dublinfördrag, Schengenavtal och Lissabonfördrag har inte lyckats hålla samman unionen på önskvärt sätt. Samarbetet har visat sig fungera, utom just när det behövs som allra bäst. En långsiktig plan vore välkommet, klimatförändringar med torka, svält och vattenhöjningar kommer innebära ytterligare en anledning till att flyktingar, av olika skäl, kommer att vara ett relativt permanent inslag i framtiden.

    Under lansering av årets utgåva av Europaperspektiv, ”EU och de nya säkerhetshoten”, talades det mycket om värderingar, vad som händer i öst och den pågående flyktingsituationen kommer att visa vilka de gemensamma värderingarna är, menar författarna. ”Hur starka de gemensamma värderingarna är avslöjas nu”, konstaterade Niklas Bremberg, forskare vid utrikespolitiska institutet.

    Gregor Noll, professor i folkrätt vid Lunds universitet och tillika en av författarna i boken driver tesen att EU:s invandrings- och asylpolitik är en protektionistisk ordning och skriver att ” EU:s solidaritetsbegrepp är felkonstruerat då det är underordnat den protektionistiska ordningen.”  Det existerar en solidaritetsaspekt i dag, menar han, då man skapat vissa grundläggande miniminormer. Han pekar på att det har funnits ett arbete inom EU att skapa ett asylsystem med solidariska minimiregler, men det räcker inte med den nivån.

    – Det är mer än miniminormen som står på spel när många asylsökande knackar på EU:s dörr, säger Gregor Noll.

    Flexibel disintegration
    Det finns onekligen inslag av protektionism i dagens EU. Länder som Storbritannien laddar för omröstning om medlemskapet, här ställs också krav på undantag från vissa delar av EU:s regelverk. Flera av EU:s medlemsstater har sin egen syn på hur flyktingfrågan ska hanteras. Lars Oxelheim menar att flera länder nu backar ur samarbetet.

    – När vi byggde upp EU talade vi om flexibel integration, man skulle låta länderna gå framåt mot integration i olika tempo. Nu ser vi hur medlemsländerna backar ur i olika tempo, det vill säga att vi ser en flexibel disintegration, ett sönderfall i olika hastigheter, säger Lars Oxelheim.

    Han har också länge talat om kampen om investeringarna. Och när alla regler visar sig vara lösa i kanterna och de som stipulerar reglerna snarare kringgår dem, då är hela samarbetet i EU i fara.

    – Det kommer att bli en väldig påfrestning som kan leda till sammanbrottet. Jag har i många år varnat om de stängda gränserna, för det blir nästa steg. När man inte kan handskas med alla som kommer, då man inte har jobb till dem, då måste man stänga gränsen på ett eller annat sätt annars blir du inte omvald som politiker. Detta kan vara sprängdeg för hela samarbetet, säger Lars Oxelheim.

    Mattias Fröjd

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived