+
Hans Lind, professor i fastighetsekonomi.
  • “Åtkomliga bostäder” för lägre inkomster

    PUBLICERAD 2016-02-17 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2016-02-17 16:13

    Textstorlek

    Dela med andra

    I bostadsbristens Sverige är det ofta låginkomsttagare som råkar mest illa ut. I en ny bok skriver professor Hans Lind att det måste byggas bostäder som inte är attraktiva för höginkomsttagare, för att låginkomsttagare ska kunna hitta en bostad.

    – Situationen på bostadsmarknaden är nu så allvarlig att det krävs en nationell samling för ett brett åtgärdsprogram med fokus på att särskilt förbättra bostadssituationen för hushåll med lägre inkomster, säger Hans Lind.

    Boken heter ”Åtkomliga åtgärder – så gör vi det möjligt för hushåll med låga inkomster att hitta en bostad” är utgiven av SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.

    Enligt boken byggs det idag enligt strategin – bygga för grupper med högre inkomster, vilket ska skapa flyttkedjor som gör att bostäder i det ”gamla” beståndet blir tillgängliga för dem med lägre inkomster.

    – Problemet med det är att flyttkedjorna inte är så långa. Det krävs ett väldigt stort byggande för att flyttkedjorna ska märkas i andra änden av bostadsmarknaden, sa Hans Lind när han presenterade boken på onsdagen.

    Hans Lind tycker att det, enligt ”IKEA-modellen”, istället ska byggas åtkomliga bostäder. Han menar att det behöver byggas i delar av en stad som inte uppfattas som så attraktiva för de med högre inkomster.

    – Det måste byggas så att det som produceras blir billigt på marknaden, säger han.

    ”Att en bostad inte är särskilt attraktiv för grupper med högre inkomster beror i sin tur på den samlade effekten av makroläget, mikroläget och bostadens inre utformning. Det innebär att det även måste byggas i delar av en stad som inte uppfattas som så attraktiva av dem med högre inkomster, och när vi bygger i relativt attraktiva makrolägen måste vi se till att det även finns bostäder med dåliga mikrolägen (dålig utsikt, längre till kommunikationer ex) och med lite lägre inre kvaliteter”.

    Han menar att problemet med denna strategi är balansgången när det gäller kvalitet. ”Det får inte vara ”för bra” eftersom det då blir för dyrt, men samtidigt ska det naturligtvis inte vara skräp”, skriver Hans Lind i boken.

    Han påpekar att det ska byggas utan att skapa jättestor homogena områden, där allt är byggt på det sättet.

    ­– Idag bygger man inte heller blandat – utan bara för hushåll med lite högre inkomst än medel, säger han.

    I boken lägger Lind fram tre huvudförslag för att ge låginkomsttagare bättre möjligheter på bostadsmarknaden.

    Han menar att:

    Staten bör bestämma hur mycket mark som ska planläggas för byggande
    Med det menar han att staten ska bestämma att kommunerna tar fram trovärdiga planer för ett bostadsbyggande som kommer de lägre inkomstskikten till del. Samtidigt bör staten, enligt Hans Lind, vara beredd att ta en del av de risker som byggande med socialt fokus innebär.

    – Ska vi få ett större byggande av den här typen, fördelat rättvist mellan kommunerna, måste staten gå in och peka med hela handen och vara med och ta en del av risken.

    Hyresreglerna vid renovering måste förändras
    Lind menar att dagens regler skapar incitament för hyresvärdar att göra onödiga standardhöjningar för att kunna höja hyran. För att inte de billiga bostäder som finns ska försvinna från marknaden, föreslår Lind därför att renoveringstakten måste bromsas.

    – Jag menar inte att vi ska bygga med lägre standard än den som varit efter kriget. Men idag premieras standardhöjning, då kan du höja hyran med 35-40 procent. Men gör du bara vanligt underhåll, får du inte höja hyran. Tar man bort incitamenten för standardhöjning, kommer ingen vilja göra det, säger Hans Lind.

    Bostadsföretagens möjligheter att välja bort hyresgäster med låga inkomster måste begränsas
    Hans Lind menar att den uthyrningspolicy som många företag idag tillämpar är diskriminerande, bland annat med tanke på de höga kraven på inkomst, men också då bostadsbidraget i många fall inte räknas som inkomst.

    – Du behandlas inte utifrån dina egna meriter, jag tycker att det här borde falla under diskrimineringslagstiftningen. Du kanske har skött dig jättebra, men andra har inte gjort det – då får inte heller du bo där.

    Även bostadsminister Mehmet Kaplan medverkade vid presentationen av boken. Han delade vissa av de bilder Hans Lind målar upp.

    – Framför allt så välkomnar jag begreppet ”åtkomliga bostäder”. Jag skulle inte vilja påstå att det är sämre bostäder, de är funktionella och uppfyller funktionskraven. Det svåra är att det måste byggas rätt även när vi bygger mycket, sa Mehmet Kaplan.

    Han höll också med om att staten ibland kan behöva ta ett större ansvar på vissa områden. Samtidigt påpekade han att det finns stora skillnader även i det regelverk som finns idag.

    – Kollar man på Sundbyberg, som har byggt fyra gånger så mycket som exempelvis Danderyd de senaste åren – har man fått ett maktskifte (reds. anm KSO Jonas Nygren lämnade nyligen posten) bland annat för att man var ”för duktiga” på att bygga. Det är ett exempel på hur NIMBY (not in my back yard) rörelsen har slagit rot. Även medborgarna måste vara med på förändringen, sa Mehmet Kaplan.

    Maria Nordlander

    2 kommentarer

    1. M Stevenson 2016-02-25

      Efter orkanen Katrina 2005 där vi fick se alla bilder på sjuka och fattiga människor som nödkvarterades i sporthallar var många amerikaners reaktion: Jag visste inte att vi har så många fattiga i USA. Här i Sverige börjar många bli lite chockade av att få reda på hur många nyanlända bor. Det var ett tag sedan vi fick veta att fler och fler människor blir hemlösa inte på grund av missbruksproblematik utan därför att de inte hittar hyresvärdar som godkänner deras inkomster. Hur många låginkomsttagare har vi egentligen? Enligt en rapport från Boverket från september 2014 har 22% av befolkningen över 20 år (innan de stora invandringsåren 2014 och 2015) en disponibel inkomst under 12,000kr/mån. Studenter får 9 904 kr/mån, garantipensionärer 7 863. Försörjningsstöd varierar. Enligt Wikipedias exempel för en ung man med en hyra på 4000kr: 7 980.

      Var ska de bo? Sedan boreformen på 90-talet har de haft svårt att ha råd med nyproduktion. De kan inte bo i hus eller bostadsrätt därför att banker vägrar låna till kunder med låg inkomst. Till och med de banker som säger sig vilja ge lån till de som de stora bankerna ratar vägrar också ge lån till ansökanden som tjänar under ca 18,000kr/mån (brutto). Den totala månadsavgiften för bostadsrätten inklusive amortering kan vara mycket lägre än vad den låneansökande redan betalar i hyra – det hjälper inte. Banker verkar ha liknande regler för blancolån också.

      Privata bostadsbolag har som bekant inkomstkrav för de som söker en hyresrätt. Det jag har svårt att förstå är hur det kan vara tillåtet för kommunala bostadsbolag att ha tuffa inkomstkrav också. 22% har en disponibel inkomst under 12,000kr/mån. Jag skulle vilja veta hur stor den totala andelen av befolkningen är som inte accepteras som varken bostadsägare eller hyresgäst, av varken privata värdar eller allmännyttan. Inte bara på grund av låga inkomster utan också på grund av fel inkomster, som visstidsanställningar, egna företag, försörjningsstöd, bostadsbidrag, bostadstillägg, a-kassa, aktivitetsersättning, sjukpenning, föräldrapenning, och betalningsanmärkningar och skulder.

      Reply

    2. M Stevenson 2016-02-20

      Det var skönt att läsa att någon har skrivit om behovet av att bygga bostäder specifikt för låginkomsttagare. De flesta andra som har debatterat om bostadsbristen hänvisar låginkomsttagare till flyttkedjor, en OK idé när hyrorna i lägenheterna i de sista länkarna var relativt låga. Men nu när till och med många kommunala bostadsbolag sätter i system att renovera gamla lägenheter i miljonprogrammet till en mycket högre standard med 40 %-iga hyreshöjningar till följd, fungerar inte flyttkedjeteorin längre. Låginkomsttagare har inte råd att bo där heller.

      Jag hoppas regeringen och oppositionen kommer fram till en bra lösning till bostadsbristen. Fast det verkar svårt… Det är så mycket som måste rättas till. Förra regeringen lade ner enormt mycket arbete på frågan och kom bara en liten bit på vägen.

      Vi har satsat så mycket på hållbara bostäder på sistone, med rätta förstås. Men spjutspetsteknik är dyr. Att använda 10 eller 20 år gammal miljöteknik i nya hyresfastigheter vore ett sätt att få råd med nyproduktion för låginkomsttagare som annars inte skulle bli av. Egentligen borde det inte behövas men Sverige har löjligt höga byggkostnader jämfört med andra EU-länder och utmärker sig också genom att inte subventionera byggande för dessa grupper. Då kan den här idé vara värt att pröva. Små bostäder är miljövänliga även utan det absolut senaste i hållbar byggmaterial, som kommer ändå att vara passé 10 år in i framtiden. Små bostäder använder mindre byggmaterial, färre transporter, kräver mindre elförbrukning och uppvärmning under hela deras livslängd, och de går inte att fylla med så mycket möbler och prylar som måste slängas och köpas ny efter x antal år. Spjutspetsteknik är dessutom inte alltid den bästa eftersom den inte är beprövad på samma sätt som äldre teknik och mer utsatt för risker.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived