+
Hans Lind.
  • Dags för en ”Fair Share Housing Act”!

    PUBLICERAD 2015-09-15 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2015-09-16 20:27

    Textstorlek

    Dela med andra

    TAGGAR


    En gammal sanning i nationalekonomi är att om en person får mer att välja mellan så kan denne inte få det sämre – om vi bortser från kostnader för att jämföra. Men som många gamla sanningar så stämmer den inte. Den norsk/amerikanska samhällsvetaren Jon Elster skrev för några decennier sedan boken “Ulysses and the Sirens” just på temat att en person kan få det bättre genom att minska sina valmöjligheter. Odysseus vann ju på att vara bunden för masten när båten roddes förbi sirénernas ö, eftersom han då kunde höra deras sång och ändå inte falla för frestelsen att gå land, där alla tidigare blivit ihjälslagna.

    Det mest berömda nationalekonomiska exemplet på att beslutsfattare tror att de får det bättre genom att minska sitt inflytande är införandet av en självständig riksbank. Det innebär ju att de demokratiskt valda politikerna frivilligt avstår från möjligheten att direkt styra penningpolitikens utformning. Och tanken bakom liknar Odyssevs: Genom att avstå för möjligheten att styra penningpolitiken, så faller politikerna inte för frestelsen att låta kortsiktiga politiska faktorer påverka penningpolitikens utformning, till exempel att sänka räntan just innan det är val för att därigenom vinna röster.

    I Kalifornien finns en så kallad ”Fair share housing Act”¹ som enkelt uttryckt säger att varje kommun måste se till att det byggs åtminstone en viss mängd “affordable housing”, det vill säga bostäder som vänder sig till grupper med relativt sett lägre inkomster. Om kommunen inte gör vad de kan för att sådana bostäder ska byggas, så kan kommunen bli stämd av de som vill bygga sådana bostäder. Dessutom riskerar kommunen att inte få några pengar från delstaten till utbyggnad av infrastruktur. Man kan dra paralleller till de så kallade Intentionsavtalen i Helsingfors, som också handlar om att alla kommuner måste ta ansvar för att det byggs bostäder som vänder sig till hushåll med något lägre inkomster.

    Jag har mött ett antal kommunalpolitiker i Stockholmsregionen som inser att det måste byggas bostäder som vänder sig till bredare grupper, men som samtidigt pekat på att de riskerar att förlora röster om de gör det. Mer mark, inte minst tidigare jord- och skogsbruksmark, måste då planläggas för bostäder. Och i vissa fall räcker det att en mindre grupp marginalväljare byter fot för att det ska bli ändrad majoritet i kommunen. Bygger kommunen så att det blir relativt billigt riskerar man också att “fel” grupper flyttar in i kommunen enligt vissa väljargrupper. Varje enskild kommun kan dessutom tycka att det blir orättvist om just de går före och tar ett större socialt ansvar när inte andra kommuner gör det. Kommunerna befinner sig i en “fångarnas dilemma” situation, där resultatet för var och en på sikt blir sämre om man agerar utifrån ett egenintresse, jämför med en situation där man kan samordna sig och se till att alla byggde för bredare inkomstgrupper.

    På lång sikt skulle alltså kommunerna vinna på att inte ha ett planmonopol. Om staten tvingade alla kommuner att ha en trovärdig politik för ökat byggande som vänder sig till fler grupper så skulle alla tjäna på det på sikt. (Sen måste staten skjuta till lite pengar också vara beredd att ta en del av riskerna, men det är en annan historia.) Alla kommuner behöver tvingas att göra det som de innerst inne vet är bra och nödvändigt, men som de inte kan genomföra om de själva får bestämma. För kommunernas bästa bör alltså det kommunala planmonopolet tas bort.

    Att kommunerna protesterar om man föreslår att det kommunala planmonopolet ska inskränkas är också logiskt. Varje partigrupp i varje kommun kan ju förlora på om just de är först med att säga att det kommunala planmonopolet är en dålig idé, särskilt om de tror att det finns en opportunistisk opposition som skulle utnyttja ett sådant uttalande till sin fördel.

    Tar vi bort det kommunala planmonopolet kan kommunalpolitikerna skylla allt på staten, och inte riskera att förlora makten därför att de för en ansvarsfull politik! Kort sagt: De vinner på att ha mindre makt.

    Hans Lind
    Professor i fastighetsekonomi, KTH, Stockholm

    ¹ Den beskrivs och utvärderas i uppsatsen “The Suburbs´ Fair Share: How California´s Housing Element Law (and Facebook) Can Set a Housing Production Floor” av Jessie Agatstein. Working Paper, Yale University Law School.

     

    Hans Linds krönika finns publicerad i Fastighetsnytt 4/2015 som nu har kommit ut.

    5 kommentarer

    1. Roger Ekman 2015-09-29

      Insiktsfullt och klokt på många sätt, men jag undrar ändå om det är rätt medicin. Det är väl inte monopolet som sådant som är problemet, utan en viss tillämpning av det. Om den ena eller andra markplätten ska bebyggas på ett visst sätt är det väl inget problem med att kommunen råder över. Då känns det kaliforniska exemplet bättre; inskränk monopolet i ett visst hänseende, det som har med byggandet av billiga bostäder att göra.

      Men det finns ju även andra frågor som måste lösas på en överkommunal nivå, jag tror vi måste överhuvudtaget få till en regional planering med lite kraft bakom. Vissa delar av det kommunala planmonopolet skulle kunna flyttas till ett regionorgan med lite beslutsmakt.

      Reply

    2. Jonas 2015-09-20

      Nja, det finns ju ett antal problem med att ta bort det kommunala planmonopolet. Bättre då i så fall ändra kommungränserna och slopa de gamla gränserna från Axel oxenstiernas tid.

      Reply

    3. Ewa Swensson 2015-09-16

      Bra att det finns någon som tänker fritt och utanför bekvämlighetszonen

      Reply

    4. Luis 2015-09-16

      Hans Lind, du är grym!

      Reply

    5. Dag K 2015-09-16

      Ja, man välja morot eller piska. Med totalitärt synsätt piskor, men jag föredrar morötter.

      Hellre kommunalt planmonopol än Länstyrelse och myndigheter som sätter fällben i efterhand. Höj fastighetsskatten med incitament att kommuner får 100%. Staten åtar sig infrastruktur efter att kommunen accepterat att ta fram planer. Sätt tidsgräns för bygglovsprövning och tidsgräns för byggstart för byggherrar o investerare .

      Det kommer att bli en j-a fart …..

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived