+
Hans Lind.
  • Bostadspolitisk nostalgi

    PUBLICERAD 2015-05-30 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2015-06-01 17:02

    Krönika ur Fastighetsnytt nummer 3, 2015

    Textstorlek

    Dela med andra

    TAGGAR

    I debatten kan man höra resonemang ungefär som detta: ”På 1980-talet hade Sverige en social bostadspolitik och alla hade möjlighet att få en hyreslägenhet. Sen kom avregleringar, avvecklade subventioner och nyliberalism med omvandling av hyresrätt till bostadsrätt. Marknaden skulle lösa alla problem – och se hur det har gått! Låginkomsttagare utestängs både från ägarmarknaden och hyresmarknaden! Så går det när den sociala bostadspolitiken avvecklas!”

    Under några terminer på 70-talet läste jag teoretisk filosofi och det viktigaste man lärde sig där var konsten att läsa sakta och tänkta på varje steg. Vi kan observera att låginkomsttagare idag har det mycket svårare än på 1980-talet, men därav följer ju inte att det berodde på att vi hade en social bostadspolitik på 1980-talet.

    Min mothypotes är att det som gynnade låginkomsttagarna på 1980-talet var att vi hade byggt alldeles för mycket bostäder i områden som inte var så attraktiva för hushåll med högre inkomster. Finns ett utbudsöverskott kan ju inte fastighetsägare vara så nogräknade och man hyr gärna ut även till hushåll med osäkrare inkomster! Och hyrorna i förorterna där de flesta låginkomsttagare bodde var ju marknadsmässiga: Hyrorna var ju på en nivå där det inte fanns några nämnvärda köer. Det var alltså inga regleringar som gynnade låginkomsttagarna utan marknadskrafterna – efter att vi byggt vårt miljonprogram och när befolkningstillväxten var låg i storstäderna.

    Vi får inte heller glömma att det var långa köer till hyresrätter i innerstan redan då och att de flesta lediga lägenheter där gick till den planerande medelklass som ställde sig i kö när de inte behövde en bostad, eller som hade något att byta med. Lägenheterna var i praktiken oåtkomliga för ”svagare” hushåll redan innan de blev bostadsrätter.

    Och vad hände egentligen efter 1990? Vi tog bort subventionerna i form av räntebidrag, men dagens räntor är ju lägre än de subventionerade räntorna i slutet på 1980-talet, så det kan ju inte gärna förklara att det byggs mindre idag. Och är det marknaden som styr byggandet idag? Har vi inte en massa statliga regler som begränsar byggande och ett kommunalt planmonopol som bestämmer var det ska byggas? Är det inte troligt att det skulle byggas mer om vi gav marknaden mer inflytande?

    Kanske är en lärdom av historien att det krävs stora statliga misstag för att hushåll med låga inkomster ska få en bra bostadssituation! Eller kan vi nå samma mål med en smart kombination av ”mer marknad” och statligt stöd till projekt som kan förväntas ha en låg marknadshyra (lågt marknadspris), det vill säga till byggprojekt med lite lägre kvalitet i lägen som inte är så attraktiva?

    Hans Lind
    Professor i fastighetsekonomi, KTH, Stockholm

    5 kommentarer

    1. mårten rönström 2015-06-02

      Riktade bidrag till betalningssvaga hushåll- orättvist? Ja, i den bemärkelsen att samhällets resurser inte är i alla avseenden helt rättvist fördelade. Otidsenligt? Nej, tyvärr. Bidragssamhället har en lång historia, som har sin grund i att allt är inte perfekt utan måste regleras med särskilt stöd till vissa hushållsgrupper eller organisationer. De hushållsupper jag åsyftar kommer inte heller inom en nära framtid att kunna stå upp mot bostadsmarknadens marknadskrafter. För att överhuvudtaget bli delaktiga i utbudet av bostäder kommer de därför även fortsättningsvis att behöva visst ekonomisk stöd från samhället. Speciellt gäller detta i de stora och medelstora tillväxtregionerna där jag tyvärr inte tror att det riktade tvång mot kommunerna som Dag nämner kommer att skapa flyttkaruseller som löser boendefrågan för alla kategorier av hushåll. I övrigt har jag inget att invända mot Dags krav på marknadsmässiga hyror och att kommunerna måste ta sig i kragen vad gäller att tillhandahålla mark för bostadsbyggande (för det är ju trots allt i de flesta fall kommunerna som sitter på den erforderliga markreserven).

      Reply

    2. Bo Bubbla 2015-06-02

      Hej,

      Det finns många anledningar till att det inte byggs och här är ett axplock av dem:

      http://bobubbla.blogspot.se/2015/04/uppdatering-av-bra-bostadspolitiska.html

      Bostaden har blivit en investering som skall skyddas till varje pris, gärna till bekostnad av bostadsbrist.

      Reply

    3. Dag K 2015-06-01

      Att subventionera betalningssvaga hushåll just för bostad är en väldigt otidsenlig, orättvis och märklig tanke. Skall dessa också ha måltidskuponger och gratis SL-kort ?

      Börja i andra änden istället . Tvinga fram attraktiv central mark för nyproduktion. Bygg hyresrätter helt på marknadsmässiga grunder, Detta skapar flyttkedjor, frigör bostäder. Skapa “pyspunka” och skapa trend mot balans.

      Reply

    4. mårten rönström 2015-06-01

      Hans Lind har i allt väsentligt rätt i sin analys av att “forna tiders” möjligheter för även svaga hushåll att få en bostad berodde på en viss överproduktion av hyreslägenheter. Däremot tror jag inte att dagens situation löser sig på samma sätt. Att producera på olika kvalitetsnivåer skapar inga långsiktiga lösningar. Inte heller subventioner i producentledet är en trovärdig lösning. I stället tror jag på ett fortsatt och förbättrat riktat stöd till de svagare hushålllen. En stor del av dessa utgörs av nyanlända. För att ge dessa en möjlighet till eget boende på längre sikt måste statens försörjningsansvar utsträckas till åtminstone den genomsnittstid de tar för dem att bli självförsörjande, dvs i nuläget ca sju år. På så sätt skapar man ekonomiska garantier för byggföretag/fastighetsägare och kommuner att satsa i bygg/förvaltningsprojekt för denna grupp. Vad gäller producentledet är min
      bestämda uppfattning att vad denna idag lider av är brist på konkurrens, effektivitet och dålig samverkan med stat och kommun i fråga om planläggning och genomförande. Här finns mycket stora vinster att göra.

      Reply

    5. Tomas 2015-06-01

      Det mesta i artikeln stämmer bra och det är kloka reflektioner.
      Det är nog att göra det lite för enkelt att bara säga att dagens marknadsräntor är lägre än gårdagens subventionerade räntor. Det finns mycket annat att tä in i beräkningarna såsom inflationen i förhållande till nettoränta vilket i den gamla tiden gav en negativ realränta som idag är positiv. Alla kalkyler räknar reala ränter. Byggkostnaderna är idag mycket högre pga bla moms och exploateringskostnader som på 90 talet i många fall bekostades av kommunerna.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived