+
Hans Lind.
  • Innebär ränteavdrag verkligen att lånat kapital är gynnat?

    PUBLICERAD 2014-12-02 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2014-12-04 11:14

    Krönika ur Fastighetsnytt nummer 5, 2014

    Textstorlek

    Dela med andra

    TAGGAR

    Debatten kring Företagsskattekommitténs förslag har i huvudsak fokuserats på vilka effekter som förslaget kan få. Det har till exempel betonats att i en situation med behov av ökat bostadsbyggande så är det olämpligt att höja skattebördan på fastighetsinvesteringar. Begränsning av ränteavdrag vid företagsbeskattning kan dock motiveras på två helt olika sätt.

    Enligt det första motivet handlar det om att begränsa ränteavdrag därför att de kan utnyttjas för skatteplanering. Att detta är ett problem som behöver åtgärdas är alla eniga om. Det andra motivet för att begränsa ränteavdrag vid företagsbeskattning är att ränteavdragen påstås skapa en skattemässig asymmetri. Utredningen skriver till exempel:

    De föreslagna reglerna ska öka den skattemässiga neutraliteten mellan eget och lånat kapital Det finns snarare goda skäl att behandla olika finansieringsformer, investeringar och branscher skattemässigt lika. (s 23)

    Invändning 1: Skattebördan blir lika om var och en betalar skatt på sin del av avkastningen

    Låt oss konstruera ett enkelt exempel. Anta att ett företag har ett kapital som man funderar på att använda i den egna verksamheten. Man kan dock också tänka sig att låna ut pengarna till ett annat företag som kanske har bättre investeringsmöjligheter. För att renodla exemplet antas att investeringarna ger samma avkastning, men att räntan på lånet är lite lägre än den förväntade avkastningen eftersom långivarens risk är mindre.

    Antaganden:

    Investeringsbelopp: 100.

    Årlig avkastning i det egna företaget från investeringen: 10

    Årlig avkastning i det andra företaget från investeringen: 10

    Årlig ränta: 8

    Företagsskatt: 22 procent

    Om företaget väljer att investera i den egna verksamheten så blir skatten 2,2 (22 procent av 10).

    Om företaget lånar ut pengarna, och företaget som lånar får göra ränteavdrag så blir skatten för det företaget som tar lånet 0,22*(10-8) = 0,44. Företaget som lånar ut pengarna får en ränteinkomst som man betalar skatt på och den skatten blir då 0,22*8 = 1,76. Den totala skatt som betalas blir alltså 2,2, precis lika mycket som om beloppet investeras i den egna verksamheten. Ränteavdraget hos låntagarna gör att båda alternativen – investera i den egna verksamheten och att låna ut pengarna – beskattas lika hårt. Tanken bakom kombinationen med ränteavdrag och beskattning av ränteinkomster är att i en investering så kan kapital från olika källor sammanföras (eget kapitel och olika varianter av lånat kapital) och att var och en som tillför kapital ska betala skatt på sin del av avkastningen.

    Invändning 2: Ränteavdrag innebär inte att lånefinansiering är gynnad

    Utredningen skriver

    Kostnader för lånat kapital (ränta) får dras av i företaget medan kostnader för eget kapital (utdelning) inte får dras av. Detta innebär en snedvridning i företagens finansieringsval. (s 79)

    Hur ska man då bedöma om detta stämmer? En rimlig tolkning är enligt min mening att om en viss finanseringskälla är gynnad så kommer en investering som är lönsam med denna finanseringskälla inte alltid att vara lönsam om företaget använder en annan mindre gynnad finansieringskälla. Frågan är då om fler investeringar blir lönsamma om företaget kan använda lånefinansiering.

    Låt oss anta att vi ser på den enklaste formen av investering. Företaget investerar 100 idag och får en viss avkastning varje år för evigt. Alternativet för företaget är att låna i bank och betala ränta, som antas vara avdragsgill, eller att använda egna pengar. Låt oss anta att både företaget och banken betalar 22 procent i skatt och att företagets och bankens ägare har ett avkastningskrav på 5 efter att företagen betalat skatt. Detta innebär ett avkastningskrav på 5/0,78=6,4 procent före skatt. Vi bortser här från skillnader i risk och antar därför att ägarna i företag respektive bank har samma avkastningskrav.

    Om företaget lånar alla pengarna måste de betala 6,4% i ränta för att banken ska få tillräckligt hög avkastning. Eftersom räntan är avdragsgill betalas ingen skatt och det räcker då att investeringen ger 6.4 per år för att investeringen ska vara lönsam.

    Om företaget finansierar projektet med eget kapital måste de leverera 5 procent efter skatt till ägarna dvs få 6.4 före skatt, det vill säga precis samma som om projektet finansierats med lånat kapital och med ränteavdrag. Lånefinansieringen och ränteavdraget gör inte fler projekt lönsamma och därmed är lånefinansieringen inte billigare än eget kapital, enligt definitionen ovan, även om räntan är avdragsgill. Påståendet att ränteavdragen leder till en snedvridning av företagens finansieringsval är helt enkelt fel.

    Slutsatsen av detta är att det enda motiv som finns för att minska ränteavdragen är att minska möjligheten för skatteplanering. Inte minst utifrån fastighetssektorns perspektiv, förefaller det då mer logiskt med direkta åtgärder mot detta än att göra dramatiska generella ändringar i företagsbeskattningen, särskilt som dessa nya regler saknar principiell grund.

    Hur kunde då utredningen hamna så fel? En förklaring är helt enkelt att påståendet “Ränteavdrag men inte avdrag för utdelning till aktieägare gynnar lånat kapital” låter så självklart att man bara tog för givet att det var korrekt. En annan förklaring kan vara att utredningen varit övermodig och inte ställt sig frågan: Fanns det kanske en tanke bakom det befintliga systemet? Kan verkligen de som skapat reglerna varit så dumma att de byggt in ett systematiskt gynnande av lånat kapital?

    Hans Lind
    Professor i fastighetsekonomi, KTH, Stockholm

    3 kommentarer

    1. Åsa Hansson, Docent i nationalekonomi och ledamot i Företagsskattekommittén 2014-12-03

      Hans Lind har rätt i att utgångspunkten för FSK var att åtgärda den asymmetriska behandlingen mellan eget och lånat kapital och att täppa till ränteupplägg som eroderar den svenska skattebasen (på ett bättre sätt än nuvarande regler). Problemet med ränteuppläggen är att företag får göra ränteavdrag i Sverige, men att intäkterna hamnar i länder med låg eller ingen beskattning av ränteinkomster. Beskattas ränteinkomsterna och avdrag medges till samma sats uppstår ingen asymmetri. Problemet uppstår således i en internationell värld där skillnader i skattesystem kan utnyttjas för att minska skatten – lånen hamnar i ett land och intäkterna i ett annat, samt att detta upplägg är skattedrivet.
      Det andra problemet – som var vårt huvuduppdrag – att åtgärda asymmetrin mellan skulder och eget kapital är en asymmetri som innebär att kapitalkostnaden för eget och lånat kapital skiljer sig. Ett företag som finansierar sig med lån får en lägre finansieringskostnad pga ränteavdragen än ett företag som finansierar sig med eget kapital. Eftersom det är avkastnigen efter skatt som är relevant krävs en högre bruttoavkastning i företag som finansierar sig med eget kapital än lånat. Detta leder till en samhällsekonomisk kostnad då vissa typer av företag/branscher har svårare att låna än andra.
      Hans exempel är inte speciellt relevant. En investering i bank kan inte jämföras med en investering i ett företag (risken skiljer sig uppenbarligen). Dessutom om beskattningen av lån sker i två steg bör även den för det egna kapitalet beskattas i två led, enligt samma logik.
      En aspekt som jag däremot gärna sett att vi tagit med i beaktande är skillnader i hur lånat och eget kapital beskattas ner på ägarnivå.

      Reply

    2. Viktor 2014-12-03

      De som skapat reglerna kanske ville bygga in ett systematiskt gynnande av lånat kapital då dagens välstånd bygger på nya lån. +90% av alla nya pengar tillskapas genom att bankerna ger ut nya lån vilket i sin tur ger oss vårt välstånd. Och ett systematiskt ökande välstånd är få emot att bygga in i reglerna?

      http://www.svd.se/naringsliv/skulder-ar-som-alkoholism_3673008.svd
      http://www.svd.se/naringsliv/cervenka-darfor-ar-varldens-ekonomi-sa-bracklig_8582800.svd

      Reply

    3. Johan 2014-12-03

      Påståendet ”Ränteavdrag men inte avdrag för utdelning till aktieägare gynnar lånat kapital” är riktigt om man endast jämför med situationen om inte avdragsrätt funnes. Samma sak gäller för andra kostnader i driften – det kan t ex sägas gynna användningen av fjärrvärme (i förhållande till egen vedeldning) att uppvärmningskostnaden är avdragsgill. För de flesta fastighetsbolag är nog räntan att se som en kostnad bland andra och utan avdragsrätt påverkas kostnads-/investeringskalkylen negativt. det leder i sin tur till mindre investeringar och lägre BNP.

      Det framstår som troligt att den som skrev direktiven till detta förslag helt enkelt hade otur då hen tänkte. Kanske blandade hen i sin reformiver ihop avdragsrätten för privatpersoners lån, som påstås gynna t ex villaägare i förhållande till hyresgäster, med fastighetsbolag. Det är dock bara den som inget gör som inte gör fel, och det är inte för sent att ändra sig.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived