+
  • Dags för den linjära ekonomin att bli cirkulär

    PUBLICERAD 2014-05-17 AV sverrirthor
    UPPDATERAD: 2014-05-19 17:49

    Textstorlek

    Dela med andra

    I FN:s klimatpanel IPCC:s senaste rapport höjs sannolikheten för att antropogena utsläpp av växthusgaser, det vill säga orsakade av människor, är en bidragande orsak till global uppvärmning och klimatförändringar från 90 till 95 procent. Från 90 till 95 procent (!!), ändå är det många som menar vi INTE behöver agera, eftersom det inte är 100 procent säkert…

    Säg att det var 95 procents sannolikhet att flygplanet du är på väg att gå ombord på kommer att störta? Skulle du gå ombord? Skulle du chansa på att 5 procent räcker och gå ombord? Nej, det var det jag trodde, du chansar inte…

    Så varför väljer ändå så många att chansa och ignorera det faktum att vårt sätt att leva och konsumera INTE är hållbart – trots all forskning och alla nya ”bevis” på det som forskarna i åratal har varnat om i form av global uppvärmning, mer extremväder och att det som vi i dag definierar som ”extrem väder” i en nära framtid inte längre är ”extremt” utan det normala, och att VI människor är en bidragande orsak? Bara de senaste månaderna har vi upplevt extrem kyla och snöoväder i de östa delarna av USA och extrem hetta – den värsta på 150 år i delar av Australien. Dessutom långvariga och kraftiga regnväder som skapat stora problem i södra England.

    En enskild väderhändelse är självklart inget ”bevis” för klimatförändringar, och det är oerhört viktigt att förstå att det är en distinkt skillnad mellan väder och klimat. Väder är det som händer här och nu, medan klimatet är vädrets utveckling under en mycket längre tid, inom meteorologin används som minimum en 30-årsperiod. Men, det vi ser är fler och mer extrema väderhändelser runt om i världen – precis som forskarna varnat för. Dessutom börjar man vetenskapligt kunna koppla några av de extrema väderhändelserna till just klimatförändringar.

    Enligt FN:s klimatpanel är det fortfarande möjligt att klara det viktiga tvågradersmålet. Sannolikheten för att klara det är dock liten. Det är extremt bråttom och stora systemförändringar måste till. Hållbarhet handlar inte om att vara snäll, om välgörenhet eller att ”ge något tillbaka till samhället”. Det handlar om affärer. Det handlar om att översätta sociala utmaningar till lönsam affärsstrategi och god riskhantering. Vi behöver inte företag som beter sig på rätt sätt eller är etiska, vi behöver företag som bidrar till strategiska och hållbara lösningar på samhällsproblem – eftersom det är bra för business och bra för världen.

    Med två miljarder fler människor år 2050, och 3 miljarder fler medelklasskonsumenter – som alla vill ha möjlighet att köpa bilar, kylskåp, resa, äta kött till middag, och leva som oss västerlänningar – kommer det att bli en enorm press på jordens resurser. Det är ett enormt samhällsproblem som måste lösas. Enbart i Indien kommer medelklassen att utgöra 400 miljoner människor år 2050, och när det gäller vattentillgång kommer det att vara en avvikelse på 40 procent mellan behovet av vatten och tillgång på det. Hur ska det gå till, och vem ska täcka den enorma och snabbt ökande efterfrågan på resurser?

    Att få till den förändring som behövs är absolut möjlig, men vi måste effektivisera och vi måste utnyttja våra resurser smartare. Till exempel måste vi utnyttja våra råvaror 4-10 gånger så effektivt, vi måste fördubbla livsmedelsproduktionen, alla nya byggnader måste ha nollutsläpp, och myndigheterna måste stimulera till utveckling av ny teknologi och skapa incitament för att använda den som redan finns. Här finns det fantastiska möjligheter för företag som förstår vilka utmaningar vi står inför, och som fastställer mål för att utveckla strategier, produkter och tjänster som blir en del av lösningen – inte en del av problemet. Några företag har insett detta, många har det inte.

    Det pågår en stor diskussion om hållbarhet och om den cirkulära ekonomin. Vi har inte råd ekonomiskt och miljömässigt att fortsätta i en linjär ekonomi, där vi hittar saker i naturen som vi förädlar, säljer och sedan kastar. Det traditionella tillverkning-konsumtion-avfall-tänkandet där produkten går från vagga till grav. Vi behöver en cirkulär ekonomi – vagga till vagga – där allt vi producerar är konstruerat så att det kan återanvändas eller återvinnas. Avfall ska inte längre vara avfall, utan en råvara i en befintlig eller ny produktionsprocess. Tänk på Lego. Med Lego bygger vi, tar isär, bygger något nytt, tar isär, bygger åter något nytt och tar isär. Vi slänger inte det vi har byggt när vi är klara, och vi köper inte nya råvaror (Lego-bitar) för varje ny Lego-”produkt” vi tillverkar. Vi konstruerar och bygger våra produkter så att alla delarna kan återanvändas som råvara i en ny produkt.

    För att få till detta behövs verkligt ledarskap. Företag och företagsledare måste göra ett aktivt val att påverka och förändra. Det handlar om att ställa frågor, ställa krav och hitta lösningar som kombinerar lönsam tillväxt med en hållbar utveckling.

    Tone Bekkestad

    Krönika ur Fastighetnytt nr 2

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived