+
Hans Lind.
  • Politiker och opinionsbildare vill förlora!

    PUBLICERAD 2014-02-18 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2014-02-20 11:41

    Krönika ur Fastighetsnytt nummer 1, 2014

    Textstorlek

    Dela med andra

    TAGGAR

    Inom vetenskapen finns något som kallas den hypotetiskt-deduktiva metoden. Startpunkten är då en hypotes som kan vara svår att testa direkt. Istället härleder man då olika implikationer av hypotesen och ser om dessa stämmer med observerade fakta. Ifall implikationerna stämmer säger man att hypotesen får stöd, eller åtminstone att hypotesen ännu inte kan förkastas. I denna krönika är hypotesen ”Politiker och opinionsbildare vill förlora!”

    Observation 1. Jag var med på den partikongress 1990 där Vänsterpartiet-kommunisterna beslöt att stryka ”kommunisterna” i partinamnet, men det intressanta ur denna artikels perspektiv var att majoriteten var mycket liten. Nästan hälften av kongressdelegaterna ville ha kvar det gamla namnet trots att det var uppenbart att det begränsade möjligheten att få stöd för den konkreta politik partiet stod för. Kort sagt: Man agerade i linje med hypotesen att man vill förlora.

    Observation 2. Under valrörelsen 2006 utmålades socialdemokraterna som bidragstagarnas och bidragsfuskarna stora vän medan moderaterna nu stod för arbetslinjen och ”vanliga hederliga löntagare”. Även om socialdemokraterna ansåg att det mesta i den offentliga sektorn fungerade bra och att fusket var av begränsad omfattning så är det rimligen taktiskt riktigt att säga att de självklart ska vara mycket observanta på de som inte sköter sig i offentlig sektor och öka ansträngningar att se till att alla som fuskar åker fast. I den partiledardebatt som jag hörde sa inte Mona Sahlin ett ord om detta. Hon agerade som om det inte fanns några problem alls i offentlig sektor – det vill säga helt i linje med hypotesen att socialdemokraterna ville förlora.

    Observation 3. Nu har vi ett antal år haft en regering som betonar konkurrens och valfrihet. De flesta är rimligen positiva till detta vilket naturligtvis kan göra det extra svårt för ett parti som vill förlora. Alla som studerat marknader vet dock att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att marknader ska fungera bra. Det finns ju alltid oseriösa aktörer som försöker sko sig på andras bristandes kunskaper och förmågor. Nyckeln till att misslyckas med konkurrensutsättning och valfrihet är alltså att inte har några ordentliga kontroller av vad som egentligen levereras. Tillåter man i stort sett vem som helst att starta assistansföretag och hemtjänstföretag (där ju kunderna är relativt svaga) så vet man att oseriösa eller rent ut kriminella grupper kommer att etablera sig på dessa marknader. Låter man skolor konkurrera med generös betygssättning så hamnar föräldrarna i svåra dilemman där de kanske till sist väljer den skola som är känd för att vara generös med betygen framför en skola med bättre undervisning. Kort sagt, vill ett parti förlora trots att det står för vettiga saker som konkurrens och valfrihet så ska det strunta i att införa ordentliga kontroller – och det är ju precis det som regeringen gjort.

    Observation 4. I samband med nobelprisutdelningen var det ett antal debatter kring olika aktuella samhällsfrågor. En av Sveriges ledande miljöforskare/miljödebattörer var med i en av dessa. Han berömde yngre personer som gjort upp med villa- och bil-drömmen och istället valt att flytta in till den täta stadskärnan. En till debattör som vill förlora tänkte jag då! Att göra miljöfrågan till en livsstilsfråga är ju en smart strategi om man vill misslyckas. Jag känner personer som verkligen gillar att påta i sin trädgård eller att meka med sina bilar i ladan. Ville jag få med dom i arbetet för att rädda planeten så skulle min första linje vara att säga att miljöfrågan inte är ett hot mot någons livsstil. OK, bensinen blir dyrare men å andra sidan ska vi satsa på elbilar, så den som gillar långa bilsemestrar behöver inte oroa sig även om man naturligtvis då får ge upp mer av annan konsumtion. Och vill man ha sin trädgård så får man räkna med att betala mer för resor till stan men självklart ska miljöpolitiken inte vara ett hot mot den som drömmer om en trädgård. Det rimliga om man vill få stöd för en mer radikal miljöpolitik är att väl att säga att alla ska dra sitt strå till miljöstacken men att var och en sen kan använda sin ”miljökvot” som man vill och inom dessa ramar välja vilken livsstil som helst? Kort sagt: Observationen är förenlig med hypotesen att personen vill förlora.

    Kritiken mot den hypotetiskt deduktiva metoden är bland annat att flera hypoteser kan vara förenliga med samma observationer. Finns det kanske någon annan hypotes än önskan att förlora som kan förklara observationerna ovan?

    Jag överlåter dock till läsaren att försöka tänka ut vad det skulle kunna vara för något!

    Hans Lind
    Professor i fastighetsekonomi, KTH

    2 kommentarer

    1. jerker söderlind 2014-02-19

      En annan hypotes som möjligen kan kombineras med redovisad empiri kan kopplas till begreppet selektiv perception. Den dag jag köpt nya skor eller varit och klippt mig är jag mer uppmärksam på skor/frisyrer än vanligt. Den som är besjälad av konkurrens och valfrihet har sin mentala “google-funktion” inställd på just dessa begrepp och begränsar sökfältet till det önskade resultatet. Ett enkelt experiment är annars att i två grupper testa vad folk anser om olika politiska förslag, Testgrupp ett får först veta vilken partiledare som lagt fram ett visst förslag och därefter bedöma det (i t ex en skala på 1-5). Den andra gruppen får bedöma förslagen utan vetskap om vilket parti som ligger bakom och får därefter en chans att ända sig. En intressant övning. Detta och annat kan man läsa om i boken Tänka, fort och långsamt. Man kan även säga att människor tenderar att agera på ett dumt sätt, eller att miljökämpen egentligen tycker illa om trädgårdar och bilar och faktiskt inte VILL ha med bilister och trädgårdsodlare att göra. Som den lite roligare Marx sa: jag skulle aldrig kunna tänka mig att gå med i en förening som accepterade mig som medlem (ungefär så tror jag det var). Ytterligare förklaringar kan ha att göra med att människor inte är rationella, vilket det finns överväldigande bevis på. Det kan vara så att artikelns kommunister hellre VILLE sitta i opposition och hålla sina “vapen rena” än besudla sig med de kompromisser som maktutövning alltid är förenad med. Detta kan kopplas till frågan om man premierar “kvalitet” (renlärighet) framför “kvantitet (resultat). Och, i slutändan skulle man då kunna filosofera om dagens moderna ideologier och åsikters funktion, som ett sorts substitut för den religiositet som möjligen ligger latent i oss alla. “It may be the devil or it may be the Lord,
      But you’re gonna have to serve somebody”, som Dylan sjöng på “Slow train comming”. Tack Hans!

      Reply

    2. Magnus 2014-02-19

      En av de mer snurriga och osammanhängande artiklar jag läst. Vad är poängen?

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived