+
Örjan Wikforss.
  • Vi har inte råd att bygga billigt

    PUBLICERAD 2013-09-13 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2013-11-01 11:16

    Krönika ur Fastighetsnytt nummer 4, 2013

    Textstorlek

    Dela med andra

    Under utbildningsåren på KTH hade vi en mycket uppskattad lärare i arkitekturhistoria, Anders Åman, senare professor i konstvetenskap vid Uppsala universitet. Föreläsningssalen var alltid fullsatt när han tog oss med på den femtusenåriga resan genom arkitekturhistorien med sina långa resonemang och ypperliga diabilder.

    Han hade förmågan att kunna beskriva samhällenas utveckling ekonomiskt, socialt och politiskt parallellt med arkitekturens utveckling. Han gjorde byggnadskonsten begriplig för oss genom att sätta in den i ett politiskt och estetiskt sammanhang. När något var riktigt bra, enligt Anders, var det ”ganska enormt” och arkitekturhistorien rymmer som bekant mycket som är ”ganska enormt”. Vi är många som är tacksamma för den kunskap han förmedlade och vi minns nog alla den avslutande muntliga tentan med de finurliga frågorna. Bästa sättet att förbereda sig var att rulla ut metervis med skisspapper på golvet och teckna sig igenom hela arkitekturhistorien efter en tidslinje.

    En fängslande tankegång vi fick följa var hur det sammanhängande institutionsstråket i Uppsala växte fram under århundradenas lopp, och hur det kommer sig att alla byggnaderna i detta stråk har så stor verkshöjd. Det var här som universitetet, kyrkan och militären byggde. Alla då statliga institutioner som alltid har haft ont om pengar. Eftertänksamhet, långvariga överväganden och olika alternativ ställdes mot varandra. Skickliga yrkesmänniskor som måste kunna argumentera väl för sina förslag och ett strängt finansdepartement, som hushållade med resurserna, medverkade till att det som byggdes kom att ha hög kvalitet, både i det enskilda byggnadsverket och i stadsplanen som helhet. Det sex kilometer långa stråket har idag stor betydelse för det växande Uppsala.

    Under nio år hade jag glädjen att ingå i styrelsen för statliga Byggforskningsrådet. Där lärde jag känna styrelseledamoten Harald Alexandersson, då vice vd i Skånska Cementgjuteriet (senare Skanska). Han påminde mig då och då om ”att det enda ni behöver lära teknologerna är matematik och konsten att läsa en balansräkning”. Till en början tyckte jag nog att det var en smula begränsat, men lärde mig inse vad detta enkla recept rymde. Matematik var logik och problemlösning, natur- och teknikvetenskap, grunden för mekaniseringen, byggandet och arkitekturen. Framför allt var det kunskaper som gjorde alla problem möjliga att ta sig an. Balansräkningen var ekonomi och samhällsvetenskap, ledarskap och bedömning av vad som skapar värde. Han brukade titta retfullt på mig och säga att alla stirrar på resultaträkningen, om den går ihop eller om man ska pruta lite mera, när det intressanta i själva verket är vilket värde som skapas och värdet framgår just av balansräkningen. Folk förstår inte att det är balansräkningen som är det intressanta i samhällsbygget, menade han. Balansräkningen, denna den italienska renässansens fantastiska uppfinning, lär oss att det viktiga inte är lägsta kostnad per kvadratmeter, utan vilket värde byggnaden skapar.

    Under åren som praktiserande arkitekt på Wikforss arkitektkontor i Uppsala arbetade vi under mottot: ”Bygg för människan”. Det var en stundtals tuff kamp för kvalitet och god ekonomi mot ett missriktat prutande. Under en studieresa till Finland, vars moderna arkitektur vi beundrade så mycket, frågade vi hur det kom sig att man hade råd att bygga med så mycket högre kvalitet än vad man gjorde i Sverige under de där åren då det byggdes riktigt mycket. Svaret från våra finska ciceroner glömmer jag aldrig: ”Vi har inte råd att bygga billigt. Vi är inte lika rika som ni svenskar”.

    Örjan Wikforss
    Arkitekt SAR/MSA, professor

    Krönika ur Fastighetsnytt nummer 4, 2013

    1 kommentarer

    1. mårten rönström 2013-11-01

      Fyndigt och klokt – sam vanligt när det gäller Örjan Wikforss.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived