+
Hans Lind
  • Ska vi skämmas för att vi diskonterar?

    PUBLICERAD 2012-05-25 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2012-12-13 13:42

    Textstorlek

    Dela med andra

    TAGGAR

    Krönika ur Fastighetsnytt nummer 3, 2012

    Ibland drabbas man av en kanske irrationell önskan att säga emot. Jag vet inte hur många gånger som jag hört kloka inlägg om vikten av att beräkna livscykelkostnader, göra livscykelanalyser där vi redan i byggskedet tar hänsyn till renovering och rivning, och inte minst att vi måste utgå från mål om långsiktig hållbarhet.

    Men samtidigt ligger det väl något i att pengar idag är mer värda än pengar imorgon och att det är rimligt att diskontera så att framtida konsekvenser väger lättare för beslutet än konsekvenser idag? Jag vet inte hur många gånger jag frågat studenter om de föredrar konsumtion idag framför konsumtion om ett år och att majoriteten då alltid säger att de föredrar konsumtion idag – samt att en viktig förklaring är osäkerhet. Man kanske inte får pengarna om ett år eller så kanske man inte lever om ett år.

    Jag minns en diskussion på 80-talet när jag var politiskt verksam i Vänsterpartiet. På en distriktskonferens i Stockholm diskuterades den eviga frågan om partiet skulle prioritera parlamentariskt arbete i kommun och landsting eller om man skulle prioritera utomparlamentariskt arbete, till exempel torgmöte och dörrknackning. Efter att ha hört ett antal inlägg begärde jag ordet och sa ungefär följande: ”Det är ju väldigt svårt att veta effekterna av olika politiska åtgärder och vad som händer om vi satsar på den ena eller andra strategin. Därför tycker jag att det bästa är att var och en jobbar med den strategi som de själva tycker är kul.” Jag fick inte några applåder för detta inlägg men jag tycker fortfarande att jag hade rätt. Om de framtida konsekvenserna är osäkra är det väl rimligen rationellt att fokusera på vad som ger nytta idag? Tänk om strategin misslyckas – och att vi tyckte det var tråkigt arbete – det måste väl ändå vara det sämsta tänkbara utfallet?

    Vid ungefär samma tidpunkt argumenterade en del ekonomer på följande sätt: ”Det är viktigt att vi ökar den ekonomiska tillväxten och det är då viktigt att skapa starkare incitament för arbetsinsatser genom att sänka marginalskatter kraftigt. På kort sikt kommer tyvärr inkomstskillnaderna att öka men på lång sikt kommer alla att vinna på detta genom den ökade tillväxten.” Även här tänkte jag: Kan det vara vettigt att välja ett alternativ som ger säkra negativa konsekvenser idag – i form av ökade inkomstskillnader – med hänvisning till ganska osäkra positiva framtida konsekvenser i form av ökad ekonomisk tillväxt. Sambandet mellan skatter, inkomstfördelning och ekonomisk tillväxt är ju långt ifrån entydigt. Misstänksam som jag var, tänkte jag att de kanske inte tyckte det var så dåligt med att sänka skatterna för de rika. Kanske vägde de kortsiktiga säkra konsekvenserna tungt även för dem…

    I det radhusområde i Farsta där jag bor börjar det bli dags att göra något åt våra gamla avloppsledningar. Samlingsledningarna som är föreningens ansvar går mitt under husen och det är näst intill omöjligt att byta ut dem. Flera gånger har vi i radhusföreningens styrelse undrat varför de när husen byggdes valde en teknisk lösning som gjorde framtida stambyten mycket svåra. Tänkte de sig inte för?  Eller var de helt enkelt teknikoptimister som räknade med att kreativa människor i framtiden kommer att hitta en lösning på detta problem? Varför skulle de för 50 år sedan välja en kostsammare lösning om det är så att man i framtiden säkert hittar en lösning på de svårigheter som uppstår? Och det intressanta är ju att de faktiskt hade rätt. Nu planerar vi att relina området istället för att byta ut rören och då spelar det ingen större roll att de är svåra att byta ut…

    Självklart är det så att vi ska tänka på framtiden och att om vi till ungefär samma resursåtgång idag kan minska risken för problem i framtiden så ska vi naturligtvis göra det. Ett exempel på detta är förbudet mot freoner i kylskåp. Och finns det lönsamma åtgärder ska vi självklart genomföra dessa, till exempel när det gäller energieffektiviseringar.  Men hur klokt är det egentligen att idag lägga stora resurser idag på att förebygga problem i framtiden som dels kanske inte uppstår på grund av oförutsedda positiva händelser, dels kanske kan lösas relativt enkelt i framtiden genom nya uppfinningar – som i reliningfallet ovan?

    Jag måste erkänna att om det var folkomröstning idag med ett alternativ som innebar att mer resurser satsas för att förbättra äldreomsorgen och ett alternativ som innebar att mer resurser satsas på att förbygga den globala uppvärmningen, så skulle jag rösta på det första. Hellre ”säker lycka idag” än ”osäker lycka i framtiden”. Kort sagt: Jag skäms inte för att diskontera.

    Hans Lind
    Professor i fastighetsekonomi, KTH

    Krönika ur Fastighetsnytt nummer 3, 2012

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived