• Privata ägare bygger om mest

    PUBLICERAD 2012-04-12 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2012-04-12 14:55

    Textstorlek

    Dela med andra

    TAGGAR

    Under 2011 tillkom 1 677 lägenheter genom ombyggnad av flerbostadshus. Det är en minskning med 3 procent jämfört med året innan. Trenden att bygga om äldre hus håller på att vända. Nu börjar även miljonprogrammets hus att byggas om.

    Tillskottet består främst av lokaler som byggs om till lägenheter och genom till- och påbyggnad.

    Av detta nettotillskott av lägenheter i ombyggda flerbostadshus som färdigställdes 2011:

    • ägs 53 procent av privata ägare,
    • ligger 70 procent i storstadsområdena och
    • finns 50 procent i ett hus byggt efter 1950.

    Rivning av flerbostadshus ökar
    Under 2011 påbörjades rivning av 768 lägenheter i flerbostadshus. Detta innebär en ökning med 55 procent mot 2010 då 495 lägenheter revs.

    Av de lägenheter som revs 2011:

    • ägdes 90 procent av kommuner eller allmännyttiga företag,
    • 69 procent revs på grund av uthyrningssvårigheter och
    • 69 procent var byggda efter 1950.

    Privata ägare står fortfarande för den största delen av tillskotten i ombyggda flerbostadshus
    Av 2011 års färdigställda ombyggda lägenheter ägs:

    • 29 procent av bostadsrättsföreningar,
    • 18 procent av offentliga ägare och
    • 53 procent av privata ägare.

    Tillskottet består främst av lokaler som byggts om till lägenheter och genom till- och påbyggnad av lägenhet. I samtliga ägarkategorier utom stat, landsting och kommun är det ett nettotillskott av lägenheter

    Trenden att bygga om äldre hus håller på att vända
    Nu börjar även miljonprogrammets hus att byggas om. Av 2011 års nettotillskott av lägenheter var 69 procent byggda efter 1950.

    Redaktionen

    Källa: Pressmeddelande SCB

    1 kommentarer

    1. Rafael Ospino 2012-04-13

      På Järvafältet i Stockholm har inletts ett arbete där i etapp ett 5200 allmännyttigt ägda lägenhter skall byggas om. De boende känner sig överkörda trots att projektet sägs ha föregåtts av en “boendedialog”. Denna första etapp har en budget på 10 Miljarder. Det kan mycket väl bli så att kostnaden landar på över 2 miljoner per lägenhet, alltså bortåt det dubbla mot nyproduktion!

      Det höjs röster för att låta detta bli receptet för samtliga allmännyttigt ägda miljonprogramsfastigheter. Detta gör man gärna under miljövännens täckmantel. Man kallar gärna dessa projekt för något med “Hållbart”, såsom “Hållbara Järva”.

      Dock kommer den modellen att leda till koldioxidutsläpp i storleksordningen 2 miljoner ton per år i tio års tid, detta enkom för de allmännyttigt ägda bostäderna!
      Trots dessa enorma kostnader är det osäkert om miljöskulden någonsin kommer att kunna återbetalas genom minskad energianvändning. Erfarenhetsmässigt kan denna typ av projekt efter några år få svårt att bibehålla den låga energianvändningen, och det är alltså fullt möjligt att detta projekt aldrig kan räknas hem!
      Dessutom har därigenom bara en mindre andel av de energislösande fastigheterna åtgärdats. Totalt finns c:a 4 miljoner bostäder som behöver energieffektiviseras. Frågan är vilken metod vi skall tillgripa för dessa?

      Jag arbetar på ett litet CleanTech-företag i Stockholm som bevisligen med billiga, enkla och miljövänliga metoder lyckas sänka energianvändningen med flera tiotals procent i befintliga fastigheter. Kombinerat med vissa andra åtgärder som uppdaterad styr och reglerutrustning, effektivare och varvtalstyrda pumpar och motorer samt modernare belysning och belysningsstyrning är besparingar på över 50 % realistiska. Tyvärr är intresset på sina håll inte så stort.

      På sistone har vi börjat bli mer proaktiva, detta med energieffektivisering ju är något som ligger i tiden och alltfler intresseras av. Bland annat har ju SABO lanserat något de kallar för Skåneinitiativet, vilket syftar till att reducera energianvändningen i fastighetsbeståndet med 20 % till 2016.
      Vad jag med stor förvåning konstaterat, dock, är avsaknaden av en mycket enkel åtgärd som i många fall skulle kunna åstadkomma en stor del av den eftersträvade besparingen, inte till ett avlägset framtidsdatum, utan i princip omgående! Billigt dessutom, våra åtgärder har erfarenhetsmässigt en återbetalningstid på 4-10 månader!

      Vi på Chemiclean har en devis: ”Rena system sparar energi”.
      Vad vi gör är inget konstigt. Som regel återställer vi helt enkelt funktionen på anläggningen till närmast projekterat = idealt skick. Dessutom ser vi till att systemet beter sig så nära de teoretiska modellerna som möjligt. Då skall man veta att många fastigheter inte ens överlämnas i sådant skick! Detta är ett mycket kostnadseffektivt och miljövänligt tillvägagångsätt. En ny injustering, exempelvis, bör lämpligen göras först efter det!
      Det är främst av denna anledning jag även bearbetar de delar av konsultbranschen som får energieffektiviseringsuppdragen. Dessa misslyckas ofta till en början utan att någon fattar varför. Som de brukar uttrycka det – Det har vi inte tänkt på… Vi utgår alltid från att sakerna är i ursprungligen projekterat skick!
      Man kan konstatera att teoretiska modeller kan vara svåra att omsätta i verklighet, konsulterna saknar tyvärr ofta de kunskaper många drifttekniker har – hur åldrande system uppträder i verkligheten. Ett exempel kan vara Hammarby Sjöstad, där de värsta exemplen ligger på 220 kWh/m2/år. Målsättningen var visst 60…
      Eller Västra Hamnen, med 350 kWh/m2/år!
      Jag vill inte säga att vi sitter på hela sanningen om var det gått snett, men en hel del i alla fall. Oerhört mycket är att tillskriva till uppskruvad produktionstakt, entreprenörsslarv och dumsnålhet. Ytterst är det dock naturligtvis beställarens projektledare som har ansvaret. Entreprenörer utnyttjar idag varje kryphål de hittar i handlingarna, vilket ställer större krav på projektledningen.

      Vi är diplomerade energivägledare, Alfa Lavals säljkanal i mellansverige, västra Götaland och Östergötland, säljkanal för Wallenius Water samt Tiami, ramavtalspartner med Fortum, Akademiska Hus, Uppsala Akademiförvaltning, HSB, Mälarenergi, Humlegården Fastigheter, Uppsala Industrihus, Armatec, Velco West, Titania, Driftia, TTM, Ahlsell, Onninen, Driftec, Reflex samt Karob, medlemmar i IVL Svenska Miljöinstitutet, Stockholms Stad Klimatpakten, Symbiocity, Stockholm EcoTech, Stockholm Cleantech, Energinätverk Sverige, Svensk Ventilation, Energibruket, IFMA, Energi & Miljötekniska föreningen, Swentec Miljöteknikföretag, Stockholms Miljöteknikcenter, KTH Indek Gröna Pionjärer, Exportrådet, Energirådgivarna, Stockholm Cleantech, Svenskt Näringsliv Miljönytta, Företagarnas Energigrupp, Matarvattensektionen, FutureCity, Connect Öst, Copenhagen CleanTech Cluster, SymbioCity, Swentec Miljöteknikföretag, Svenska Kemistsamfundet, Europeiska Unionens Öppenhetsregister, VVS-information, VVS-listan, VVS-Slussen, flera samarbeten med KTH och Chalmers m m, m m och vi har fått ett positivt gensvar hos de flesta organisationer vi varit i kontakt med, förutom hos de kommunala bolagen.

      Där är ointresset kapitalt, vi får inte ens sända dem material som stöder vår sak! Detta gäller alltså inte bara oss, utan så gott som samtliga miljöteknikföretag som ingår i ovannämna nätverk och organisationer har gjort samma erfarenhet.
      Problemet är troligen att om de kan beslås med att känna till de alternativa och bevisligen fungerande metoder som finns, kommer de naturligtvis inte att kunna tillåtas sitta och vänta på miljardregnet från det allmänna!

      Vi kan även nämna att KTH Indek drev det av Tillväxtverket finansierade projektet ”Gröna Pionjärer”, som ställer frågan ”vad är det som hindrar utvecklingen av marknaden för svensk miljöteknik?”. Som ett led i detta anordnades ett välbesökt matchmakingevent dit ett stort antal företrädare från kommunala bolag och förvaltningar inbjudits. Ingen kom.

      Av någon anledning riktar man inom allmännyttan oftast in sig på jätteprojekt som innebär att man i princip river stomrent för att sedan bygga upp huset igen. Med tanke på vad denna metod kostar kan vi bara konstatera att bulken av landets allmännyttiga fastigheter aldrig kommer att åtgärdas.

      Dessbättre har många privata fastighetsägare under senare tid tagit krafttag för att få ned energianvändningen.
      Detta kanske delvis tack vare att en av landets verkliga auktoriteter inom området, Akademiska Hus tekniske direktör, i en publikation från Energimyndigheten hävdar att det med enkla, billiga åtgärder går att halvera energianvändningen i en befintlig fastighet…
      Mot bakgrund av detta efterlyser han mindre snack och mer verkstad. Tyvärr finns det tydligen inte så många som läser vad Energimyndigheten producerar, inte ens på Energimyndigheten!
      Hur skall man göra för att sprida kunskapen om alternativen till de extrema överrenoveringarna?
      Enligt BI-rapporten uppskattas kostnaderna till 350 miljarder. Nyligen fick ett allmännyttigt bolag på västkusten ett fint pris för delvis genomförda och planerade framtida (!) energieffektiviseringsåtgärder. Enligt denna modell skulle kostnaden landa på 850 miljarder. Även om man räknar med det mindre beloppet innebär det ändå att vi i tio års tid måste lägga lika mycket på renoveringar som på sjukvård och utbildning, detta enbart inom miljonprogrammets fastigheter. Därtill kommer ungefär lika mycket som har byggts före och efter miljonprogrammet.
      Vad som sällan omnämns i debatten är vem skall stå för kalaset! Tips, någon?

      Det märkliga är alltså att det faktiskt finns goda exempel på hur man med billiga, enkla och miljövänliga metoder kan halvera energianvändningen i befintliga fastigheter. Vi har sett hur många gamla allmännyttiga miljonprogramsfastigheter efter ombildning till brf kommit ned från runt 200 kWh/m2/år till, som lägst, 83! Detta till kostnader på några hundra per kvadratmeter. De medel som därigenom sparas kan sedan användas för att finansiera de mindre lönsamma åtgärderna.
      Denna fastighet ligger alltså på en nivå under många nyproducerade så kallade “passivhus”.
      Det är alltså inte som man skulle kunna tro av vissa röster, att miljonprogrammet alltigenom är fallfärdiga ruckel!
      De privata fastighetsägarna har ett incitament att sänka sin energianvändning, eftersom det i så hög grad påverkar resultatet. I fallet bostadsfastigheter är ju ofta utgifterna det enda de kan påverka, allmännyttan har ju hittills varit hyresnormerande och således bestämt intäkterna.
      Jag säger inte att det inte föreligger ett stort renoveringsbehov. Men vi kan inte bygga om hela stadsdelar med samma metoder utan granska varje fastighet för sig och sätta in insatser efter faktiskt behov.
      Att tro att man genom centralstyrning och social ingenjörskonst skall kunna råda bot på miljonprogrammets problematik under förespegling att det skulle innebära en vinst för miljön är högst tveksamt. För en sant hållbar energieffektivisering fungerar endast väl avvägda åtgärder efter behov.
      Annars riskerar vi att upprepa de värsta misstagen i det första miljonprogrammet!

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived