+
Göran Cars
  • Förtätning kan ge grön fördel

    PUBLICERAD 2012-02-17 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2012-12-12 11:07

    Textstorlek

    Dela med andra

    Många av Sveriges städer växer och har en efterfrågan på bostäder. Inte sällan upplever man det som konfliktfyllt att hantera denna efterfrågan. Å ena sidan finns möjlighet att utveckla ett nytt område, å andra sidan finns argument för att förtäta redan befintlig bebyggelse. Min uppfattning är att många kommuner – för att undvika konflikter med lokala opinioner – alltför lättvindigt väljer att exploatera nya områden, trots att stora vinster skulle kunna nås genom att i stället förtäta.

    Många kommuner står således inför en valsituation – var man ska man bygga. Ibland är frågan lätt att avgöra beroende på att man har en målgrupp med en bestämd preferens. Om målgruppen utgörs av människor som efterfrågar ett lugnt och lantligt boende är inte förtätning ett intressant alternativ. Och omvänt, för en studentgrupp som efterfrågar urban puls är inte nyexploatering i ett perifert läge av intresse. Men ofta finns inga entydiga preferenser. Det är då den lokala planeringen och politiken hamnar i bryderi. Vad välja?

    Det finns uppenbart möjlighet att vinna fördelar med en förtätning. En första vinst är att vi ofta kan skapa klimatsmartare lösningar. Genom att ett område förtätas så förbättras förutsättningarna att kunna erbjuda bra kollektivtrafiklösningar. Detta gäller bland annat kommuner som har mindre tätorter, eller utglesade förorter, som i dagsläget inte har ett befolkningsunderlag som är tillräckligt för att erbjuda bra kollektivtrafik. Ytterligare ett skäl till förtätning är att många gånger blir kostnaderna för byggande lägre, beroende på att mycket av den infrastruktur som behövs redan finns på plats. Det kan handla om tekniska system för vatten och energi, det kan handla om vägar men det gäller även infrastruktur i form av skolor som på grund av befolkningsutglesning har en överkapacitet. Ytterligare ett argument för förtätning är möjligheterna att förstärka såväl kommersiell som offentlig service. Utöver dessa skäl har under senare tid ytterligare ett blivit påtagligt. Förtätning och nybyggnation kan skapa värden och bidra till ökad attraktivitet. Många av de områden som utgör kandidater för förtätning är idag relativt ensartade bostadsområden. Vissa av dem, framför allt de från miljonprogramsepoken, har dessutom en utformning som är storskalig och som uppfattas som monoton. Här finns stora möjligheter att skapa värden. Nya byggnader kan rymma nya funktioner; service, arbetsplatser eller kanske boende i nya upplåtelseformer. Nytillskottet kan vidare ges former som innebär att urbana kvaliteter i form av stråk, noder och allmänna platser för möten skapas.

    Argumenten för förtätning är alltså tunga. Vad talar då emot? Den vanligaste invändningen är ryggmärgsreflexen – att skydda det gröna. Jag vill hävda att detta är en ologisk reaktion om man vill slå vakt om gröna kvaliteter. Förtätning innebär visserligen att gröna, eller i vart fall inte redan exploaterade, ytor tas i anspråk. Självklart ska attraktiva och välnyttjade gröna områden bevaras. Men inte alla gröna områden har dessa kvaliteter. Många är lågt värderade och utnyttjade. Det kan handla om att de störs av buller, att de ligger illa till, eller att de upplevs som torftiga och oattraktiva. Värdet av dessa grönytor skulle öka snarare än minska om de bebyggdes på ett hänsyns- och insiktsfullt sätt. I detta sammanhang finns också skäl att peta hål på myten att kvalitet och kvantitet har en direkt koppling när det gäller vår upplevelse och värdering av grönytor. I en studie av företagen Evidens och Spacescape (Värdering av stadskvaliteter i Stockholmsregionen) kommer man till slutsatsen det inte behöver finnas någon direkt motsättning mellan bebyggelsetäthet och grönkvalitet. ”Det kan snarare vara så att en viss täthet kan skapa förutsättningar för bra parker.”

    Ofta har vi en tendens att betrakta den byggda miljön som statisk. En utbyggd stadsdel betraktas som färdigbygd och vårt intresse riktas mot förvaltning av denna. Det är feltänkt. En bebyggelsemiljö eller stadsdel blir aldrig färdig. Tvärtom så kännetecknas en långsiktigt hållbar stadsmiljö av att den ständigt förändras och utvecklas. Våra äldre stadskärnor är utmärkta exempel på detta. Trots att städerna idag har helt andra behov och funktioner än när de ursprungligen byggdes, fungerar de ändå väl för att möta dagens behov.

    Utmaningen för att realisera de stora möjligheter och värden som ligger i förtätning av vår byggda miljö ligger i att hitta formerna för konstruktiva samverkansformer. Lösningen ligger inte i traditionellt kommunalt detaljplanearbete. Snarare tror jag på en arbetsmetod som innebär att boende, lokala intressenter och byggare bjuds in i ett samtal. En dialog om vilka brister och gröna kvaliteter som finns i området. Med stöd i dessa bedömningar kan sedan en kreativ samverkan inledas med byggare om förutsättningarna att skapa de bebyggelsetillskott som behövs, utan att inkräkta på värdefulla gröna ytor och med ambitionen att skapa variationsrikedom och kvaliteter i den urbana miljön.

    Göran Cars
    Professor i samhällsplanering, KTH

    Krönika ur Fastighetsnytt nummer 1, 2012

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived