+
Ola Broms Wessel.
  • Max variation – ingen garanti för social hållbarhet

    PUBLICERAD 2017-12-04 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2017-12-05 17:26

    Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 5, 2017.

    Textstorlek

    Dela med andra

    När Linköping hade sin bomässa i Vallastaden nyligen visade man fram en typ av bebyggelse som är full av variation med smala gränder, gator formgivna med rika mönsterläggningar, ett livfullt parkstråk och hus av många olika typer med massor av olika uttryck, material och färger. Det är en nyexploatering på en åker där bilarna förvisas till områdets kant och gatorna präglas av lugnare gång- och cykeltrafik. Kvarteren har en öppen gård med en gemensamhetsanläggning där planförfattarna tänker att de boende ska mötas. Social hållbarhet var ett viktigt kriterium för upphandlingen av planen och det vinnande förslaget menar just att den formmässiga variationen leder till ett mer socialt hållbart bostadsområde.

    Social hållbarhet är också ett viktigt kriterium när Stockholms stad delar ut markanvisningar i Skärholmen. Planen formas i dialog med boende och utvalda aktörer och när marken anvisas gäller det att bjuda högst med åtgärder som anses främja ett lokalt liv. För den enskilde exploatören innebär det att man erbjuder stor variation i uttryck och form, gemensamhetsytor och exempelvis praktikplatser i projektet.

    Den dominerande idén nu är alltså att det starkt varierade uttrycket som signalerar individualitet, mångfald och valfrihet ska borga för social blandning och social hållbarhet. Men detta är paradoxalt nog en uppifrån-skapad, närmast påbjuden formmässig variation. Det blir lätt ett endimensionellt perspektiv där man satsar en stor del av budgeten på den fysiska variationen till förmån för mer generella stads- och bostadskvaliteter och goda offentliga rum.

    I en större skala kan både områden som Vallastaden och nya områden i Skärholmen betraktas som nya enklaver trots ambitionen om att länka samman och koppla till det befintliga. Här skulle man kunna göra en närmare analys av befintlig bebyggelse och i högre grad utveckla och förstärka de befintliga kvaliteterna. Viktigt är att inte bara länka samman den fysiska bebyggelsen utan också länka det nya till människor, verksamheter och funktioner som finns lokalt idag på varje plats, det specifika som också kan vara områdets identitet i framtiden. Det handlar mindre om max variation och mer om direkta kopplingar där det som fungerar på platsen tas med och förstärks i det nya som byggs.

    Variation i bebyggelsen ger inte per automatik blandade stadsmiljöer, variationen måste också komma underifrån. Använd allt det positiva en plats bär på och involvera många i diskussionen om vad detta är – gott liv kan också vara att man just stärker det som är specifikt i ett område och tar detta som utgångspunkt snarare än något att bara ”länka” till.

    En stadsutveckling som har element av repetition och likhet kan vara väl så bra och rymma social mångfald, kanske till och med i högre grad än i de nya miljöerna med maximalt varierade fasaduttryck.

    Ola Broms Wessel
    Grundare och vd arkitektkontoret SPRIDD

    8 kommentarer

    1. Variation är en förutsättning för social hållbarhet, men det beror på vad variationen omfattar. Det ena kan oftast inte ersätta det andra, och det behöver ofta vara en kombination av olika faktorer.

      Men den allra viktigaste grundstenen för ett hållbart samhälle är ett fokus på blandade upplåtelseformer. Med det menar vi både hyresrätter, bostadsrätter och kooperativa hyresrätter. Det är förutsättningen för ett socialt hållbart samhällsbyggande.

      I blandade upplåtelseformer möts alla åldrar och inkomstgrupper. Det möjliggör också att man kan bo kvar i samma område i livets olika faser då man är ung, bildar familj, blir medelålders och äldre. Man kan under livet anpassa upplåtelseformen efter sitt behov. Det skapar social hållbarhet.

      Kooperativ hyresrätt har en undanskymd plats på bostadsmarknaden, inte minst när markanvisningar ges. Den står för både en miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet – på riktigt. SKB, som är en kooperativ hyresrättsförening, ägs av medlemmarna som engagerar sig i föreningen och i sitt kvarter. SKB är öppna för alla, vi är not-for-profit och som evighetsförvaltare bygger vi med kvalitet då vi aldrig sålt ett hus.

      Reply

    2. Miguel lara 2017-12-07

      Intressant iakttagelse. Vallastadens bostadsutställning är ett exempel på en maximalt liberaliserad stadsplan som i det här specifika fallet har resulterat i en variation i arkitekturen. Det främjas säkert av den här typen av stadsbyggnadsprincip. Men det är inte är likvärdigt med att den främjar social hållbarhet. Hur stadsdelen kommer att utvecklas framöver ur ett socialt perspektiv blir därför intressant att följa.

      Reply

    3. Robin Rushdi Al-Salehi 2017-12-05

      Max fasadvariation ger inget förutom just en varierad ytlighet. För att skapa social hållbarhet handlar om att skapa så funktionsblandade miljöer som möjligt där hyresgäster med olika stora plånböcker får möjligheten att ta plats och livnära sig på varandra och mångfalden som främjas. Annars får man, som i dagsläget, café, pizzeria, skönhetssalong och gym (i bästa fall). Det räcker dock inte. Människor är socialare och djupare varelser än så.

      Reply

    4. Jerker Söderlind 2017-12-05

      Klokt skrivet. Linköping har en vision om ”mer och bättre innerstad”. Tyvärr pekar många bostadsprojekt på att kommunen i sin reguljära planering fortsätter att bygga bostäder långt ute på åkrarna. Det stämmer inte så bra med översiktsplanens mål om att upp till var fjärde Linköpingsbo i framtiden ska bo i blandad innerstadsmiljö. Ola har helt rätt i att fasad- och gårdsdesign inte garanterar social hålbarhet. Kanske hade det varit mer framåtsyftande att bygga en del riktigt ”billiga” bostäder? Eller, att kanske placera handel i mtten av stadsdelen, som man gjorde på miljonprogrammets tid? Allt var inte dåligt förr i tiden. Menar att Ola gärna bör skriva mer. Tack!

      Reply

    5. Ulf Jouhannisson 2017-12-05

      I t ex Skärholmen bygger man huvudsakligen utanför de befintliga områdena, i naturen eller utmed större vägar, där staden kan erbjuda mark utan större komplikationer. Det är inne i bostadsområdena man måste bygga om man ska få effekt av variationen, både funktionsblandning och att man kan skapa mer kringbyggda trygga trevliga gårdar. Då träffar folk varandra och saker händer. Men det tycker man är för besvärligt. Gör jobbet tycker jag!

      Reply

    6. Suzanne de Laval 2017-12-05

      Bra artikel som sätter fokus på vad hållbarhet är på riktigt. Medborgardialog och att förstärka de verksamheter och funktioner som finns och fungerar idag på varje plats. Att stärka områdets identitet i framtiden.

      Reply

    7. Alf Merlöv 2017-12-05

      Om man med social hållbarhet i detta sammanhang menar blandning av en befolkning från olika sociala grupper, äldre och yngre så måste man ju framför allt ta hänsyn till byggkostnaden och därmed kostnaden för boendet. Om man inte gör det så blir det som oftast, välbetald medelklass och däröver som ges möjlighet. Finns säkert de som tycker detta blir ”social hållbart”…….? Kanske skulle byggbranschen inkludera andra kompetenser för att komma rätt?

      Reply

    8. Tommy Kårlin 2017-12-05

      Kul med en debattartikel som belyser de mänskliga värdena, snarare än de tekniska. Det är ständigt återkommande att det blir ett tekniskt perspektiv när ingenjörer ska ta sig an sociala utmaningar. En plats värde, såväl socialt som monetärt bygger på människor, inte på gestaltning eller infrastruktur. Även om även gestaltning och teknisk egenskaper kan driva värde, men till en mycket högre kostnad.

      Naturligtvis spelar den byggda miljön roll i hur vi människor beter oss på, och uppfattar, en plats och personligen uppskattar jag initiativ för en mer varierad stadsmiljö.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x