+
Göran Cars. Foto: Sigurdur J. Olafsson.
  • ”Det bidde en tummetott”

    PUBLICERAD 2017-12-16 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2017-12-18 17:03

    Krönikan är även publicerad i Fastighetsnytt nummer 6, 2017. 

    Textstorlek

    Dela med andra

    Kommer ni ihåg den gamla svenska folksagan om Mäster Skräddare. En man går till skräddaren med en bit tyg för att få en rock sydd. Nästa lördag återkommer mannen. Skräddaren säger då att ”det bidde ingen rock, det blir ett par byxor”. De kommande lördagarna upprepas samma historia. Skräddaren upprepar att det kommer att bli ett allt mindre plagg. Denna saga har en påfallande aktualitet i svenskt stadsbyggande.

    Hur många känner inte igen sig följande situation? Kommunen har bjudit in till en markanvisningstävling. I konkurrens har ett vinnande de förslag antagits och kommunens förväntan är att man ska få ett färdigt projekt med de kvaliteter som redovisades i detta förslag. Men så är det inte alltid. Ofta innebär den efterföljande planeringsprocessen att projektet av tekniska och kostnadsskäl prutas, det vill säga att kvaliteter successivt försvinner och att slutprodukten inte motsvarar det vinnande erbjudandet.

    Detta bör föranleda oss att reflektera över tävlingsformens begräsningar. För att säkerställa en bra slutprodukt är organisationen av planprocessen och samspelet mellan parterna avgörande.  Idag kännetecknas ofta planprocessen av ett ställningskrig mellan parter i låsta positioner; en kommun som hävdar kvalitetsaspekter, och en motpart som lyfter frågor om ekonomi och genomförbarhet. ”Vi vill ha öppna bottenvåningar! Det är inte möjligt att räkna hem!” är ett typiskt exempel på denna typ av positionerande.

    Alternativet, till ett för bägge parter ofruktbart ställningskrig, ligger i tidig samverkan – ett partnerskap mellan kommun och byggare. Ett väl fungerande partnerskap förutsätter dock en genomtänkt kommun som – utan att detaljreglera – tydligt uttalar vad det är man vill åstadkomma. Det kan handla om ett stadsbyggnadsprojekt i vilket kommunen formulerar ambitioner avseende exempelvis sociala frågor, miljö och andra kvaliteteter som man ser som angelägna.

    Med denna kommunala plattform är nästa steg att tillsammans med byggföretaget gemensamt formulera en målbild för det aktuella projektet. Utgångspunkten är de ambitioner och kvaliteteter som kommunen vill realisera. Syftet med detta arbete är ytterst att konkretisera kommunens ambitioner. Kärnfrågan är hur olika kvaliteter kan realiseras. I svaret på denna fråga ligger partnerskapets kreativa och värdeskapande inslag. En viss kvalitet som är önskvärd såsom miljö, funktion eller variation i utformning, kan oftast tillgodoses på olika sätt. I det direkta samspelet mellan kommun och byggare kan olika handlingsalternativ gemensamt analyseras med avseende på måluppfyllelse, teknik och kostnader. Värdet av partnerskapet ligger i att av kommunens uttalade önskemål om kvalitet utmanar byggföretaget att utveckla lösningar som är de tekniskt och ekonomiskt mest effektiva för att nå den eftersträvade kvaliteten. Under plan- och byggprocessen blir ett gemensamt ansvar för parterna att väga och ta ställning till frågor om kvalitet och kostnad.

    Göran Cars

    6 kommentarer

    1. Gunnar Selberg 2017-12-18

      Så befriande att läsa Boris kommentar, tusen tack. Jag har i 13 år försökt få kommunen, inklusive Göran Cars, att förstå att det är alltid någon som måste betala kalaset och om inte dessa finns så blir det ingenting. Jag är oppositionspolitiker här i Kiruna och skulle verkligen behöva hjälp av någon som kan förklara dessa enkla samband för Kiruna kommun. Vi är i ett mycket prekärt läge och kommunen har byggt ett luftslott som de nu gör allt för att det ska stå över nästa val också. Under första kvartalet 2018 tänker de antaga ny detaljplan för Kiruna Centrum, då blir staden gruva och Kirunaborna står utan centrum och utan bostäder. Jag skulle så gärna vilja få kontakt med Boris och även Jerker Söderlind, Kiruna håller på att gå under. Men trots allt så är det inte försent och läget är extremt spännande. Hör av Er.

      gunnar@kgt.se

      Reply

    2. jerker söderlind 2017-12-18

      Det signaturen ”Boris” säger borde spridas vidare.
      Jag undrar om du ”Boris” kan höra av dig till mig. helt informellt
      Jag har sysslat mycket med bl a handel och känner igen de helt oresliastiska drömmarna om lokaler i alla bottenvåningar, (cykelverkstäder)….

      Reply

    3. Dag K 2017-12-18

      Och i Stockholm kramar kommunens tjänstemän påhejade av politiker varenda krona – varenda miljard ur byggrätter till oönskade dyra borätter , samt tomträttsavgälder som stjälper nybyggnadsprojekt. Medan de opportunt gullar med gamla tomträttsinnehavare !!

      Reply

    4. Boris 2017-12-18

      Kommer man in med en tygbit om 10×10 cm lär man bli besviken om man förväntat sig en rock.

      Problemet här är att det på kommunerna allt som oftast (vågar nästan påstå alltid med några extremt få undantag) sitter människor som inte har någon koll på ekonomin i projekt och eller några andra faktiska siffror. Jag har jobbat för väldigt många olika kommuner med frågorna och aldrig har man ens velat ha koll, man har bara önskat.

      Det är exempelvis väldigt få kommuner som har koll på hur många barn som förväntas flytta in i ett exploateringsområde i diverse åldrar, ännu färre som använder det i sin samhällsplanering. Men alla kommuner har en idé och var och när de ska önska förskolor och skolor.

      Hur många kommunanställda har koll på lokalhyror på orten? Och hur mycket en butik behöver omsätta för att klara hyran? Har man koll på hur mycket en genomsnittlig invånare spenderar på detaljhandel? Och hur mycket av det som spenderas inom/utom kommunen och hur mycket av det som försvinner till extern handelsetableringar? Men alla kommuner vill ha verksamhet i bottenplan.

      Jag har suttit i projekt där jag räknat på att det behövs 60 våningar bostäder för att få underlag till en våning handel, där kommunen velat ha handel i samtliga bottenplan i fyravåningshus.

      Hur många kommunanställda har koll på byggekonomin? Jag har kommunpolitiker som slår bakut av att kommunen bygger med ett avkastningskrav på 4% trots gratis mark. De förstår inte att vi byggt för 23’/kvm och att det är extremt billigt, att det helt enkelt är svårt att få ekonomi i hyresrätter trots att hyrorna ligger högre än i gamla byggnader inne i stan.

      Det måste vara slut på det här önsketänket från kommunernas sida där en planarkitekt sitter och ritar på vad som vore önskvärt. Istället bör kommunerna skaffa sig en bild av vad som är realistiskt innan man börjar rita på området.

      Detta säger jag som jobbat hela min karriär för kommuner. Det går inte bara att önska sig bättre, för utgår man inte från ekonomin kommer det aldrig fungera. Oavsett hur väl kommunen beskriver sin enhörning de vill ha i julklapp.

      Reply

    5. Gunnar Selberg 2017-12-17

      Äntligen medger Kommunen fiaskot med stadsomvandlingen. Redan 2012 när utvecklingsplanen presenterades påpekade vi att utan finansiering så stannar det vid en teckning på ett papper. Jag föreslog att de skulle rita guldförgyllda hängrännor, då skulle det ännu finare …teckningar.

      Det är obegripligt att inte kommunen krävt finansiering av LKAB till en återuppbyggnad av Kiruna centrum. Vi hade en helt fantastisk möjlighet att göra något riktigt bra av detta men kommunen har missat varje möjlighet och är nu på väg att kasta bort sitt sista kort, trumfkortet. Detaljplanen för Kiruna centrum planeras antas första kvartalet 2018 och om kommunen gör det utan att kräva en återuppbyggnad av framför allt bostäder, så har man inget längre kvar att sätta emot. Staten med LKAB kommer att driva människor från hus och hem i Kiruna för att flytta kapitalet ner till Stockholm och via investetingsstöd och avdragsgilla bostadslån subventionera en utveckling av Stockholm och andra större städer. Detta blir nog fallet oavsett vilken regering som sitter vid makten.

      Värdet av malmen under Kiruna stad är uppskattningsvis 400 MILJARDER kronor. Den extra kostnad det handlar om för LKAB är ca 2-3 % av den summan. Staten har varit väldigt tydliga mot Kiruna kommun; rikta kraven mot LKAB. Frågan blir då; är det rätt av staten att driva människor från hus och hem bara för att vi har en kommunledning som inte vågar ställa krav på LKAB?

      Gunnar Selberg
      Kiruna-Centern

      Reply

    6. Fredrik Hägglund 2017-12-17

      Göran Cars medger här att Gunnar Selberg (C) haft rätt hela tiden.
      Kirunas kommunalråd Kristina Zakrisson (S) meddelar nu att hon avgår.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x Göran Cars. Foto: Sigurdur J. Olafsson.