+
Mary Juusela.
  • Toarullen, disken och toleransen

    PUBLICERAD 2017-11-07 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2017-11-09 09:04

    Krönikan är även publicerad i Fastighetsnytt nummer 5, 2017.

    Textstorlek

    Dela med andra

    Hej Mary, välkommen till oss. Du: medarbetare, stadigt handslag, brett leende, välklädd. Jag kliver in på ett av Sveriges största företag. Ljust, modernt, fräscht, lyxigt. Det handlar om ett möte kring tolerans och mångfald. Logotypen stilrent återfunnen här och var i entrén. Storskaliga bilder från verksamheten, pampiga styrelsemöten och ledarkonferenser. Ägande ger makt. Som arbetsgivare påverkar företaget hundratusentals svenskars vardag, och är en avgörande del i lokalsamhällets identitet.

    Visad till receptionen för att skriva in mig. Kvinnan bakom datorn får inte systemet att fungera. Du: irriterad och grinig, klagar på hennes kapacitet. Jag ser intolerans. Du ler brett och varmt åt mig. Passerkortet klart. Vi går vidare. Genom korridorer, uppför trappor, förbi kollegor. Du hälsar inte på en enda. Många hälsar på dig. Jag ser intolerans. Jag hälsar på dem. De flesta säger ingenting tillbaka. Det du gör sprider sig. Du har en position, det du gör syns. Du är en förebild. Men vet du om det?

    Köket. Bland det snyggaste jag någonsin har sett. Design, funktionalitet, kaffe, te, mjölk, socker.  Vill du ha något mer, frågar du? Jag har en kopp te i handen. Det blir bra så. Du ler igen. Ditt leende ser genuint ut. Du knycklar ihop en pappersservett som du just torkat av dig med, men missar papperskorgen. Jag ser att du ser det, men du låter det vara. På borden runtom finns här och var skräp, kaffefläckar och disk. Du: Du får ursäkta, vår receptionist ska plocka undan och hålla allt snyggt, men det fungerar inte så bra. Alltid någon annans fel, jobb eller ansvar. Aldrig ditt. Eller mitt. På vägen till mötesrummet vid en kopiator svär en kollega över tomma pappersfack. Ingen har fyllt på när de tagit sista arket. Jag ser intolerans. På toaletten har någon tagit sista pappret men inte lagt dit en ny rulle, trots att nya rullar står i rad på en stilren hylla ovanför hållaren. Jag ser intolerans. Igen.

    Väl framme i ledningens korridorer börjar du hälsa. Du skrattar till och med. Skakar hand med de flesta. Drar ett skämt. Jag står inför de högsta cheferna. Du: Här är Mary, hon arbetar för tolerans. Hon ska hjälpa företaget att ta emot nya svenskar på ett bra sätt. Nickningar i rummet. Jag får kavla upp ärmarna.

    Hej, jag heter Mary. På väg genom företaget såg jag härskartekniker, favorisering, nonchalans och diskriminering. Låt oss börja här. Det är nämligen bland toalettrullar, oplockad disk, kopieringspapper, korridorshälsningar, språkbruk och tonläge tolerans börjar.

    Tolerans handlar inte bara om ursprung och svenskhet. Det börjar med oss. Med dig. Hur vi har det tillsammans. Innan ni välkomnar andra måste ni se till att ni välkomnar dem som redan finns på plats. Hur är du som medarbetare?

    Mary Juusela
    Grundare av Lika Olika

    11 kommentarer

    1. JP 2017-11-13

      Men herregud, skippa offermentaliteten, sluta tro att ni förtjänar en massa och väx upp.
      Vad tror ni den här världen är skyldiga er egentligen?
      Att folk vill umgås och arbeta med sådana de trivs med/sina vänner. HUR VÅGAR DE? Vilka tror dessa vita män är egentligen? Att de vill hänga/socialisera/arbeta med såna som är i samma stadie i livet och vill umgås med andra i samma position. Häng de högt för fan!

      ..

      Inte alls konstigt att SD vinner mark. skäms på er för fan. O nu ska denna mentalitet in i klassrummen. Skäms på er, skäms för era barns skull.

      Från en icke vit-man.

      Reply

    2. Snurran 2017-11-10

      Så prick på!

      Reply

    3. Cecilia 2017-11-09

      Exakt så är det på det företaget jag jobbar på! Samtidigt som man pratar om väääärdegrunden, mångfald, acceptans, tolerans o.s.v. Det heter också att heterogena arbetsgrupper är bättre än homogena samtidigt som det i praktiken, speciellt bland de i chefsposition, är precis tvärtom. Alla är vita, svenska, medelålders, bor i villa i helsvenska områden, röstar rött, åker till Thailand på semester, har halvvuxna barn och lunchar tillsammans (ingen nyanställd släpps in i lunchgruppen) på en av tre restauranger varje dag.
      Vore kanske bättre att inse att människor trivs bäst tillsammans med de som är likadana istället för att försöka uppfostra folk till att gilla olika… Det leder ju uppenbarligen bara till att någon/några alltid kommer känna sig som 5:e hjulet när man prompt ska fösa ihop folk som ändå inte vill umgås.

      Reply

    4. Mårten Rönström 2017-11-09

      Det är visserligen några år sedan jag gick i pension men iaf det här känner jag inte igen. Tvärtom, många av de företag jag varit i kontakted på senare tid har en helt annan attityd. Inte minst i jämställdhetsfrågorna Vart vill krönikören egentligen komma?

      Reply

    5. Charlotte Norell 2017-11-08

      Håller med ovanstående inlägg, huvudet på spiken, mitt i prick, spot on och så vidare. Mycket bra reflektioner som många hade behövt ta till sig!

      Reply

    6. Sandra Greisman 2017-11-08

      Så sant så!

      Reply

    7. Felicia 2017-11-08

      Tar med mig denna rakt in i klassrummet på fredag!! Där sitter ett gäng blivande fastighetsförvaltare.

      Reply

    8. Precis så!

      Reply

    9. Jasmine 2017-11-08

      Slår huvudet på spiken!

      Reply

    10. Joachim Wallmark 2017-11-08

      Mycket bra!

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x