+
Peter Eriksson. Foto: Miljöpartiet.
  • Bostadsministern: Vi har redan social housing

    PUBLICERAD 2017-11-09 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2017-11-09 15:00

    Artikeln är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 5, 2017.

    Textstorlek

    Dela med andra

    Boverket har i en tidigare rapport förespråkat social housing, men Sverige är fortsatt i princip det enda EU-landet som säger nej. Frågan är dock om vi inte redan arbetar enligt modellen?

    Social housing har länge varit en vattendelare i den svenska bostadsdebatten där begreppet stigmatiserats starkt. Det finns starka krafter som menar att systemet pekar ut folk utifrån ett inkomstperspektiv, vilket anses vara ohållbart. Men frågan är om vi inte redan har passerat gränsen för vad vi pratar om?

    Kriterierna i det omdebatterade statliga investeringsstödet 2015-2017 är tydliga om att företräde ska ges till hushåll som av ekonomiska skäl anses ha störst behov av en bostad till rimlig hyra. Den andra delen från 2017 och framåt har inte en lika uttalad ekonomisk dimension, men det pågår alltså redan ett åttiotal projekt runtom i landet där förtur ges till hyresgäster ur ett ekonomiskt perspektiv. Påpekas bör även att nästan alla, hela 19 län, i Sverige (se figur) beviljat stöd till bostäder med ”socialhousing-profil” utifrån följande kriterium, enligt Boverket:

    ”Bostäderna ska förmedlas på ett socialt integrerande sätt så att en blandning av hushåll med olika ekonomiska förutsättningar uppnås och ge företräde vid förmedling till hushåll som mest behöver en bostad till rimlig hyra.”

    – Ja, vi har egentligen redan en sorts social housing i Sverige. Många kommuner köper även bostäder för utsatta människor. Investeringsstödet kallas inte för det i dag, men används för att ta fram bostäder till rimliga priser. Det är en definitionsfråga, säger bostadsminister Peter Eriksson.

    Han poängterar vikten av att Sverige måste få fram bostäder och städer för alla. Det behövs nya idéer och lösningar på nationell och regional nivå för att lösa utmaningen, även om det nödvändigtvis inte behöver heta social housing.

    – Man kan inte gömma sig bakom sloganen ”vi bygger bostäder för alla” om alla inte har råd att bo i bostäderna. Det här är en viktig diskussion som kommer att fortsätta.

    Anna Granath Hansson, bygg- och fastighetsdoktorand vid KTH, har länge forskat om social housing. Hon tycker att den svenska bostadsmarknaden måste kompletteras med fler hyres- och prissegment, samtidigt som kommunerna måste få bättre verktyg för att uppfylla sitt bostadsförsörjningsåtagande.

    – Det saknas patentlösningar, men i Sverige finns pengarna redan i systemet.

    Vanligt fenomen i EU
    Social housing i Europa handlar inte bara om att erbjuda lågavlönade hushåll subventionerade hyror, utan är även starkt kopplat till arbetsmarknaden. Yrkesgrupper som lider av extrem brist på arbetskraft kommer med andra ord också lättare in på bostadsmarknaden. Konceptet fungerar bra i flertalet länder som exempelvis Österrike, Tyskland, Frankrike, Norge och Finland som har lyckats integrera bostäderna med det övriga beståndet.

    Men den anglosaxiska modellen har inte varit lika framgångsrik, vilket blev chockerande uppenbart i samband med branden i Grenfell Tower, London. En tragisk händelse den 14 juli där minst 80 personer omkom. Knappt fyra månader senare försökte Storbritanniens premiärminister Theresa May rädda ansiktet genom att öronmärka 2 miljarder pund, motsvarande 21,5 miljarder kronor för prisvärt boende och höjde därmed budgeten till närmare 100 miljarder kronor.

    – Byggmark ska tillgängliggöras och vi ska bygga bostäder som Storbritannien behöver, sa hon vid partikongressen i oktober.

    Frågan är om det räcker för att lugna kritikstormen och omkring 1,2 miljoner britter som står i bostadskön och 4,5 miljoner brittiska hushåll som spenderar cirka 41 procent av sin bruttoinkomst på boende, enligt siffror från Shelter. Problemet är att Storbritannien byggt billiga social housing-bostäder med sämre standard som bara riktar sig till de allra fattigaste hushållen, vilket klassas som stigmatiserande och utpekande.

    Men det finns positiva berättelser även därifrån. Anna Granath Hansson träffade bland annat i somras en ensam småbarnsmamma i Londons förorter, som knappt hade råd att betala hyran förrän hon fick ett litet radhus via social housing.

    – Det känns som att vinna på lotteri. Nu har jag landat för första gången i mitt liv, sa kvinnan.

    – Barnen fick egna rum och en trädgård att leka i. Hon var överlycklig och kände sig inte alls utpekad. Vi måste komma ihåg att många av de här människorna redan är utpekade på grund av sin sociala situation, säger Granath Hansson.

    Hotar svenska bostadsnormen
    Politikerna i Sverige, SABO och Hyresgästföreningen vill dock inte införa systemet som anses vara stigmatiserande och skapa dåliga boendemiljöer.

    – Moderna former av systemet behöver inte leda till det. I den svenska debatten ses social housing ofta som ett hot mot hyressättningssystemet och att det per automatik ska leda till fria marknadshyror i resten av beståndet.

    Det finns dock ingen sådan automatik, menar hon. Det visar även Boverkets studie ”Hotas bruksvärdessystemet av prisbilliga bostäder i nyproduktionen?” från 2016, som drar paralleller till den sociala bostadssektorn i Europa. (se faktaruta)

    – I en situation där den reguljära hyresmarknaden inte är tillgänglig för vissa grupper, finns det behov av långsiktiga lösningar även för dem som hamnar utanför det etablerade systemet. Det är i det ljuset man ska se diskussionen kring social housing i Sverige.

    De viktigare frågorna är hur mycket skattepengar som kan användas, vilka målgrupper som är aktuella och eventuella inlåsningseffekter i systemet, enligt Granath Hansson.

    – Det finns tusen olika lösningar. Tyskland har exempelvis löst inlåsningsproblemet genom att låta hyresgäster som får högre inkomst bo kvar, men med förhöjd hyra.

    SABO:s vd Anders Nordstrand tycker dock att diskussionen om att Sverige ska slå in på samma väg som Europa är djupt oroande.

    – Social housing är ett allvarligt hot mot principen om att hyresrätten är till för alla.

    Men alla har ju inte råd med en hyreslägenhet?
    – Vi har ett system för bostadsbidrag och försörjningsstöd. Om det skulle ha hängt med i löne- och hyresutvecklingen skulle betydligt fler människor ha råd att efterfråga nybyggda bostäder.

    Nordstrand anser att Sverige måste återinföra ekonomisk balans mellan hyres- och bostadsrätten, något som gick upp i rök när räntebidraget för hyresrätten försvann, men inte ränteavdraget för det ägda boendet.

    – Det är oförmånligt att hyra i dag, en hyreslägenhet kostar cirka 3 000 kronor mer i månaden jämfört med ett ägt boende. Jag ser ingen annan lösning än att vi får en blocköverskridande skatteöverenskommelse där bostadsfrågan ingår.

    SABO föreslår även lägre byggpriser, högre konkurrens inom byggsektorn, mer industriellt byggande och förhöjt bostadsbidrag för personer med störst behov.

    Krävs fler lösningar
    Det pågår en utredning om subventioner i Sverige som högst sannolikt kommer att klubbas igenom, enligt Anna Granath Hansson. Problemet är bara att EU-direktiven säger att man inte med statsstöd får bygga bostäder som kan konkurrera med den reguljära bostadsmarknaden om beståndet inte behövs för att lösa ett socialt problem.

    – Vi har tagit emot många nyanlända och har ingenstans att placera dem, hemlösheten bland barnfamiljer ökar och unga flyttar runt i evighet, så vi kommer nog inte att ha problem med direktiven. Men då måste vi våga tala om prioriterade målgrupper och inkomstnivåer.

    Hon tror att det även skulle öka sannolikheten att få andra typer av EU-stöd för att finansiera åtgärder.

    – Vi måste hitta en lösning där det mest realistiska scenariot är att staten måste subventionera, så att de som har en inkomst kan betala och att kommunerna får rimliga kostnader för dem som inte har det.

    Genom att börja använda socialbudgeten mer kostnadseffektivt kunde kommunerna börja ta fram mer långsiktiga lösningar.

    – Nödbostäder i form av baracker är den allra hemskaste formen av social housing, som sågs för 100 år sedan.

    Teresa Ahola

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x