+
Johanna Sandahl, ordförande, Naturskyddsföreningen.
  • Låt hållbarhetsmålen genomsyra allt

    PUBLICERAD 2017-10-13 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2017-10-17 15:28

    Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 4, 2017. 

    Textstorlek

    Dela med andra

     ”Sverige tar en ledande roll för FN:s globala Agenda 2030. Så sa statsminister Stefan Löfven i sin regeringsförklaring hösten 2016. Det han syftade på är FN:s 17 hållbarhetsmål, de globala, gemensamma målen för social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Målen är odelbara och universella, vilket innebär att alla målen måste lösas tillsammans och att alla länder ska ta sig an målen på hemmaplan.

    Så vad innebär de 17 globala målen för svensk del? Och vad innebär det att ta ”en ledande roll”? Ja, det är bland annat det som jag tillsammans med mina kollegor Agenda 2030-delegationen har fått i uppdrag av regeringen att arbeta med. Sverige ligger relativt sett bra till. Vi har jämfört med många andra länder kommit ganska långt med mycket av det som målen handlar om, som jämställdhet, fattigdom, utbildning och miljö. Men i absoluta termer är det en bit kvar.

    Enligt OECD är ett av de mål som Sverige har svårast att klara mål 12: Säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Det är en gedigen utmaning för ett land som Sverige som tillsammans med länder som USA, Australien och Kuwait enligt WWF:s senaste Living Planet Report har störst ekologiskt fotavtryck per person. Om hela jordens befolkning levde och konsumerade som vi skulle det behövas 4,2 jordklot.

    Att Sverige som land finns med bland de länder som toppar värstingligan tror jag rimmar ganska illa med den svenska självbilden. För visst har vi medvetna, kunniga och engagerade medborgare. I SOM-institutets årliga undersökning anser svenskarna att ”förändringar i jordens klimat” är det som är mest oroande inför framtiden. I Klimatbarometern 2017 säger 9 av 10 att de tror att livsstilen påverkar klimatet negativt. Försäljningen av ekoprodukter ökar stadigt från år till år. En majoritet av den svenska befolkningen vill ha en flygskatt. Listan kan göras lång.

    Kunniga och engagerade medborgare driver utvecklingen och är en förutsättning för att vi ska klara omställningen till ett hållbart samhälle. Men för att detta engagemang ska få utväxling krävs att politiken och näringslivet skapar vissa förutsättningar. Exempelvis i staden – där 85 procent av den svenska befolkningen bor – skulle en effektiv och hållbar stadsplanering och ett byggande med ett verkligt livscykelperspektiv kunna ge goda förutsättningar för den samhällsomställning som måste ske.

    De globala målen behöver etableras, politiskt och juridiskt. De bör genomsyra allt ifrån handelsavtal till bygglov och nyetableringsnormer. Handeln behöver ta ansvar för effektiviseringar och utsläppsminskningar i hela leverantörskedjan; materialåtervinning och resurseffektivitet måste bli mycket mer omfattande i byggbranschen. Jag är övertygad om att om medborgarna, företagen, politiken och det civila samhället gör gemensam sak i utformningen av, och villkoren för, samhällsutvecklingen, hamnar vi i en win-win-win-situation.

    Johanna Sandahl
    Ordförande, Naturskyddsföreningen

    3 kommentarer

    1. Ulf Johannisson 2017-10-16

      Sverige är med i värstingligan, skriver Naturskyddsföreningens ordförande. Hon håller tyst om att Sveriges stora avtryck beror på att vi producerar stål, pappersmassa m fl energislukande produkter som konsumeras i andra länder. Och vi gör det med internationellt relativt litet fotavtryck så – vi tillhör de bästa! En korrekt politik måste se till denna prestation och vår konsumtions samlade avtryck. Som miljökämpe anser jag att det är djupt olyckligt att Naturvårdsföreningen sprider sådan falsk information.

      Reply

    2. Karin Witalis 2017-10-16

      Jag reagerade på påståendet att 85% av svenskarna skulle bo i städer och kollade upp detta. Enligt SCB bor 85% av svenskarna i tätorter. En tätort definieras, något förenklat, enligt SCB som en ort med minst 200 personer som bor i hus som ligger maximalt 200 meter ifrån varandra. En tätort kan alltså vara en grupp av 50 hus med 4 personer i varje, där husen är placerade 200 meter ifrån varandra. Det är inte vad jag kallar stad. Sverige är inte ett särskilt urbaniserat land, även om vi ofta fås att tro det. Vill vi genomföra samhällsomställningar av bl.a. miljöskäl måste vi utgå från hur samhället faktiskt ser ut. Att exempelvis införa en nationell cykelstrategi för att minska bilåkandet blir ganska meningslöst om en väldigt stor andel av befolkningen bor flera mil från skolor, livsmedelsbutiker, arbetsplatser etc. Då blir det en nationell cykelstrategi som endast är tillämplig på hyfsat stora städer, och där bor inte 85% av befolkningen.

      Reply

      • Maria Pleiborn 2017-10-16

        Och 85% av de som bor utanför storstadsregionerna vill fortsätta med det.

        Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x