+
Stig-Björn Ljunggren.
  • Valrörelsen – överraskande eller protokoll 1A?

    PUBLICERAD 2017-09-12 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2017-09-13 09:10

    Krönikan kommer även att publiceras i Fastighetsnytt nummer 4, 2017 som utkommer på fredag den 15 september. I numret lägger vi extra fokus på politiken med anledning av valet nästa år. 

    Textstorlek

    Dela med andra

    Med ett år till valet kan vi lätt dra slutsatsen att vi inget vet om hur valrörelsen kommer att utvecklas. Statsministrar, ministrar, statssekreterare och partiledare hänger löst och omvärlden är rörig.

    Men låt oss ändå göra ett försök att gissa hur det blir.

    Valrörelsen, som vanligt
    Protokoll 1A är att valrörelsen blir ungefär som nu. Regeringen skryter om att det går bra för Sverige, delar ut pengar till olika angelägna ändamål samt varnar för att det finns mörka moln i fjärran, varför vi gör klokt i att rösta på dem.

    Oppositionen säger att det borde gå bättre, men att regeringen inte gör tillräckligt. Vi bör därför, mest för vår egen skull, rösta på oppositionen.

    Och med tanke på att inget tyder på att något regeringsalternativ kommer att kunna bilda en majoritetsregering så kommer de olika alternativen att vara extremt utsatta för politikens nyckfullheter.

    Detta huvudscenario kokar ner till att valrörelsen handlar om de klassiska välfärdsfrågorna, naturligtvis skolan och allt mer om behovet av ett tryggare samhälle.

    Valrörelsen, överraskande vändning
    Ett annat scenario är att vi får en överraskande förändring som ställer en helt ny dagordning för valrörelsen.

    Krig och kollapsande världsekonomi exempelvis. Eller att vi får vattenbrist i stora delar av landet nästa sommar. Någon ytterligare politisk skandal kanske?

    Men en kvalificerad gissning är att om något oväntat inträffar har det med kriminalitet, trygghet och våld att göra. Detta är frågor som kryper allt högre upp på väljarnas intresselista. Det är dessutom frågor som gränsar till migrationen och ”utanförskapet”.

    Om skjutningarna fortsätter kommer valrörelsen att handla om gängrelaterat våld, och att kriminella tagit över stadsdelar.

    Då kommer politikerna att tävla om vem som vill anställa flest poliser eller utdela de värsta straffen.

    Vi får då inte en konstruktiv diskussion om hur utanförskapet kan brytas utan att behöva sätta folk i fängelse. Genom att folk får chansen att göra nytta istället för att hindras göra ofog.

    En valrörelse om bostäder då?
    Inget parti har bostäder som prioriterad fråga. Men de tävlar om att ha synpunkter på hur byggandet i Sverige ska stimuleras ännu mer. Skillnaderna mellan dem är små.

    Den som läser igenom deras kortpresentationer kan tro att de copypastat samma text.

    Socialdemokraterna konstaterar att tillväxten hämmas av bostadsbristen. De skjuter därför till pengar för att det ska bli fler hyresrätter, äldreboenden och studentbostäder. Partiet betonar också vikten av att bryta bostadssegregationen genom ett blandat byggande. Allt bör snabbas upp genom förenkling av plan- och bygglag, samt en tydligare markpolitik från stat och kommun.

    Moderaterna säger ungefär samma sak, men är möjligtvis lite tydligare med att de vill ha flexiblare bullerregler och strandskydd. Samt pressa kommuner och myndigheter med tidsgränser.

    Sverigedemokraterna har en rätt mager presentation av sin boendepolitik, det som finns fokuserar på behovet av äldreboende och riktar kritik mot vad invandringspolitiken ställt till med på detta område.

    Centerpartiets bidrag till Att Göra-listan är att betona samplanering för infrastruktur och byggande. Förutom det andra säger: Förenkla! Effektivisera! Korta tiderna! Samverka!

    Liberalerna är lite mer militanta i sin kritik mot hyressättningarna och vill, verkar det som, långsamt slopa regleringarna.

    Kristdemokraterna lyfter också fram behovet av fler aktörer som ökar konkurrensen. Och vill stimulera privat uthyrning.

    Miljöpartiet vill förstås bygga mer – framförallt klimatsmart – och därför upprätta ett nationellt energicentrum.

    Slutligen, vänsterpartiet, vill ha bra bostäder åt alla, och betonar därför att det bör finnas en kommunal bostadsförmedling. I övrigt vill de som alla andra bygga mer, men betonar i högre grad allmännyttans betydelse.

    Allt detta låter förstås mycket bra! Den som är i bygg- och fastighetsbranschen kan klaga över att frågan inte ligger i topp på partiernas lista. Men det som sägs verkar de vara i stort sett eniga om.

    Men ett par reflektioner anmäler sig därför automatiskt.

    För det första, om partierna är så eniga, varför händer inte mer? Eller varför tar det så lång tid?

    Ett svar är att politik är en långsam process. Vi lever i en högfrekvent värld som styrs med en lågfrekvent metod. Medan näringslivet och medierna är hyperaktiva, är den demokratiska processen rätt sävlig.

    Lagar och förordningar måste följas. Ministrar kan inte peka med hela handen. Saker måste utredas. Beslut utsätts för överklaganden. Och rätt vad det är så kommer en ny politisk ledning med andra ambitioner.

    För det andra är partiernas drivkraft att beskriva samma verklighet som vi andra ser, vilket gör dem eniga, men samtidigt hitta det som gör dem unika. De lyfter fram det som skapar oenighet.

    För det tredje. Vi kan fundera över vad som händer om dagens höga byggtakt plötsligt slår slint. Om vi får en överhettning. Om det som idag byggs inte blir sålt eller uthyrt.

    Den politiska beredskapen för detta är rätt låg. Vi får hoppas att det visar sig rätt och riktigt.

    Stig-Björn Ljunggren
    Statsvetare och politisk kommentator

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x