+
Bojan Ticic. Foto: Sigurdur J Ólafsson.
  • Det går utmärkt att aska i maten

    PUBLICERAD 2017-05-30 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2017-05-31 18:14

    Textstorlek

    Dela med andra

    Jag hänger inte med längre. Igår kväll besökte jag en hyfsat vanlig kvarterskrog på Södermalm i Stockholm och beställde in deras kycklingrätt. In kom en hel, rostad fågel med några halverade syltlökar som garnityr. I det ögonblicket blev jag lite ställd, och formulerade en fråga till servitören ungefär på formen om det även kommer att serveras något mer konkret än halverade syltlökar till maten, men svaret som gavs blev att ”Nej, vi jobbar inte så”.

    Konceptualiserandet och identitetsskapandet har alltid varit en nordisk paradgren, men det känns som att utvecklingen går snabbare ju mer välmående och allmänt uttråkade vi blir i våra liv. I matväg har det verkligen snurrat på ordentligt och nu också nedåt i prisklasserna. Exempelvis kan man idag äta svensk falafel tillverkad av ekologiska kikärtor, serverad i eget stenugnsbakat surdegspitabröd med egenystad ost. Eller varför inte en kebab gjord på specialimporterat franskt, frigående kalvkött tillsammans med bataviasallad, bifftomat, harissa, silverlök och sauce blanche i en pressgrillad galette? Visste ni förresten att det idag är fullt möjligt att på restaurang i Stockholm bli serverad en hästtartar serverad på V 75-kupong med gäddskum och aska från en nytänd Marlboro Light-cigarett? Eller få in den fiskdammsinspirerade rätten där friterade sillyngel får plockas upp med klädnypor och doppas i purjodressing innan de äts? Jag skojar inte.

    I jakten på kickar och identiteter tycks vi inte sky några medel och inte heller uppfatta några som helst gränser (moraliskt-etiska eller övriga). Konceptualiserandet är mumma för varumärkesbyggande konsulter och går igenom alla produktkategorier och alla branscher. Min senast inköpa duschgel, till exempel, kommer från en amerikansk tillverkare och innehåller: palmaska, tamarind- och kameliaextrakt, torkade matbananskal, dödahavssalt, japansk vildorkidé, rosenbladsolja, dadelvax, afrikansk vattenmynta, färsk ingefära, kaktusblommor och, håll i er, aktivt kol! Man blir len och doftar väldigt uppblandat. Men det är coolt! Identitetsskapande! Så konceptuellt att det förslår.

    Fastighetsbranschen är inte skonad. Köpcentrum har ofta lett utvecklingen eftersom behovet av att skapa ett enhetligt uttryck och en större, gemensam plattform för de butiker som verkar där varit framgångsrikt. Numera konceptualiseras nästan allt. Kontorsprojekt säljer inte längre enbart på att erbjuda trivsamma, moderna och effektiva lokaler med goda kommunikationer, utan döps till häftigheter som The Royal Office, Urban Escape, The View, Seaside, Point Nacka och The Grove. De flesta möblerade med plyschpuffar i olika färger.

    Nya handelscentra tar intryck från flygplatsernas loungeutrymmen, delas in i zoner där diverse ljud kommer ur högtalarna och omtöcknande dofter sprids av installerade doftmaskiner. Olika ljud och doft beroende på var i centret man befinner sig. Bostäder säljer inte heller bara genom att ha en schysst planlösning, bra läge och ett vettigt pris. De marknadsförs stenhårt, ofta till något de kanske inte riktigt är. Det fullkomligt kryllar av olika Symfonier, Esplanader, Terrasser, Alléer, Ängar och Parker, sköna Vidablickar och Views, lummiga Trädgårdsstäder och råa Fabriker. Just det, och så en Metropol också – Barkarby Metropol. Oerhört helhetskonceptuellt.

    Om några år kommer vi kunna besöka de nya hotellen vid Brunkebergs torg. Fantastiska skapelser som det verkar. Ett av dem heter Downtown Camper. Ett annat Hobo. I en av restaurangerna kommer det serveras mat ”gjord på råvaror”. I ett annat kommer ”dynamiska sällskapsytor” att erbjudas till ”medvetna citynomader” i en ”kreativ community” med en ”lifestyle concierge”.

    Vad allt detta betyder vet jag inte, men jag hänger inte längre med.

    Bojan Ticic
    Director, Head of Retail Capital Markets, CBRE

    5 kommentarer

    1. Christer Ekelund 2017-05-31

      Lysande text som fångar hur vi alla bygger vår identitet på vår nedärvda strävan efter att tillhöra något större. Något som kommersiella intressen inte är sena att utnyttja. På gott och, på ont.
      Jag tror dock att det kan vara ett framgångsrecept att skapa egna identiteter kring fastigheter, kvarter och områden. Det krävs dock mer än ett trendigt namn, vilket exemplen i texten visar.
      Som alltid byggs identiteter från långsiktigt och från grunden. Dagsländor gör sig icke besvär.

      Reply

    2. Fredrik Kolterjahn 2017-05-31

      Lysande Bojan, mitt i prick! ;)

      Reply

    3. Nils Schedvin 2017-05-31

      Härlig resa i den kommersiella djungeln

      Reply

    4. Pia Schiller 2017-05-31

      Tack! Du har fångat det på pricken.

      Reply

    5. Mårten Rönström 2017-05-30

      Mums! I övrigt; kul och sedelärande krönika.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x Bojan Ticic. Foto: Sigurdur J Ólafsson.